Hoppa till innehåll

Trolikt & Rimlikt Inlägg

Det där med måendet

Hittade ett gammalt utkast från 2016. Känns lika aktuellt idag:

Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat är …. en fråga:
Hur kan jag hjälpa en medmänniska att känna livsglädje?
Men först en liten film som några elever på Luspengymnasiet här i Storuman gjort.

Det är säkert väldigt många därute som kämpar på egen hand. Som känner sig ensam. Till dig vill jag säga:
Du är en fantastisk skapelse.
Det finns inte någon kopia av dig i hela världen.
Just du är viktig. Du är värdefull.
Du är älskad.
Just du behövs.
Du fyller en viktig funktion här på jorden.
Alla föds med gåvor från Gud. Om du inte vet vad du har för gåvor. Fråga Gud. Känn efter vad du tycker om att göra, mår bra av och är bra på. Ös på med det.

Men om det ändå känns hopplöst…se till att du aldrig är ensam med dina tankar ❤ och om du inte har förtroende för någon i din närhet kanske de här numren kan hjälpa:

Den här bilden har jag hämtat från Storumans Kommuns facebooksida.

Salighetens villervalla

sån fröjd att möta en vän längs vägen
de är vandringens ljus i mörkret
oro och sorger blir lätta att bära
kyla och regn värms bort av vänskapens vind

de ger tvivlande vandrare styrka
längre och snabbare steg
tanken stillhet
trosviss trygghet
mod och själaglädje

vårsånger börjar kvittra
spela sin lovsång till Herren, som
ser till att vägar korsas
att tider sammanfaller
att hjärtan lyssnar på varandras ogenomskådliga komplexitet
i tidlös varm förtrolighet

detta tecken på gudomlig agenda
ger lycksaligheten evigt perspektiv
livet melodiös närvaro

Vårvintersemester

fick lov på äventyr
utan bilder
familj och goda vänner med tur
ledning med spänning
så kul så gott
mackor i elden
svettigt, soligt och bikini
upp å ner på sjö
å skotrar tippar
alla skrattar
smattrar, rattar med trattar
och sprattlar
i pimpelhål
en enda öring
med toa i skogen
på stående krok
motor på tok
meka lite dans
inte tveka alls
bara köra allt som går
över sprutande vatten
hem till katten
ingen katt!
har ni ingen katt?
nej, men hund
sova en stund

Påsken

ägg, kycklingar och små ljusgröna löv

påminner om nåd
nyfött liv
vår och evig himmel
solvarm sjöis

hur har ni klätt er för att inte svettas,
frågade jag träden
De böjde sig i vinden och sa:
vem kan fatta Skaparen

Ihåliga trädets sånglek

ödet visar sitt missnöje
upprätthåller sin gröna linje
med liv och lust
fastän kroppen pressar sig
genom ökentorra pimpelhål
och vita bomullstäcket
ligger hopskrynklat på taket
på grund av värmen
det är våren
som spänner armarna
och vid brytningspunkten
rinner tankarna bort till sommarens slut
med en bön för den som roddar
båten full av möjligheter
eller kanske omöjligheter
beror på om alla vissna grenar repar sig
från ihåliga trädets ödeslek:
hålögd tomhet

Det var en gång

nittonhundraåttioåtta
länge sen
långa ben
ringen blänkte och sken
solen också
och kärleken
ingen visste vad två skulle få i livet
inte ens de två visste
de gick ut i vattnet
trodde
och livet blev dem givet
utan rim och reson
genom mörkt och ljust byggdes det
hus och hem
för alla fem
ja sex
allt var gott
allt de sått
av njutbart och vackert
skördas nu välsignelser

Med anrop om godhet

lägger mig i skyttegraven
bland alger och tång
händerna uppåt sträck
jag ger mig
åt Dig, Du den Högste
går på knä
för människornas skull
ställer jag mig upp
i gapet
med anrop om Godhet över världen