Hoppa till innehåll

Författare: Trolikt och Rimlikt

Tacksägelsedagen

Käre Jesus, idag vill jag inte be Dig om någonting. Jag vill bara tacka Dig.

För allt.

Tack för en fin dag. Tack för middag med familjen. Tack för fina vänner. Tack för höst. Tack för sol och duggregn. Tack för godis och soffmys. Tack för TV-serier. Tack för hem, vatten och dagligt bröd. Tack för Alvedon och stretching, dusch och hudkräm. Tack för korsord och annan friskvård. Tack för hundpromenader. Tack för Din Ande i mitt hjärta. Tack för lovsång och ny energi. Tack för idag.

En ny dröm

Jag drömde att jag vaknade för att gå på toa. Det var så litet rum så bara toastolen fick plats, och när jag satte mig så nådde fötterna till dörren. Det satt ett litet klaffbord på insidan dörren. Det pyttelilla bordet var nerfällt och det låg ett litet skrivblock och en penna där. Så fort jag satt mig så började det spruta vatten rakt upp ur toan och hur jag än försökte bromsa det så bara vällde det upp. Vattnet sprutade så kraftigt upp mellan mina lår och det ner på golvet.

Samtal med Gud;

Herre, Du är fantastisk! Om jag tolkar drömmen såhär: På minsta lilla skitställe så kommer Du att beröra med Ditt livgivande vatten. Det kommer att stänka över runtomkring mig. Och skrivblocket, ska det bara ligga där? Eller… jag får kanske fylla det med goda ord till eftervärlden. Tack Herre, för att Du gett mig tro och hopp på att Du kommer leda mig till ny energi. Älskar Dig <3 Amen

En natt jag drömde…

…att någon stod uppe på gamla akvariebänken och tömde/slangade ur vatten…tills det blev tomt. Och jag märkte det inte förrän när jag såg en spräcklig platy ligga och sprattla frenetiskt på akvariegruset. För att om möjligt ta sig därifrån. Det var ett gäng småfiskar där också. Hemsk känsla att inte ha märkt hur mkt vatten som åkte bort. Vilken mardröm!

Samtal med Gud;

Är det Du som försöker säga något till mig? Vem är vem i drömmen? Och vad betyder ett akvarium tomt på vatten? Herre, ge mig vishet om den här drömmen, och led mig vidare <3 . Ge tillbaka vattnet, Herre! Det går inte simma i den här torkan! Gör mig en väg genom akvarieglaset! Ta mig till ett ställe där jag kan simma fritt! Tror jag ser något genom glasväggen, men jag kan inte ta mig dit. Hjälp mig Herre, att komma ur det här! Visa mig en lösning!

Samtal med Gud

Nej, just nu kan jag inte se att jag har en uppgift. Det är en förlamande smärta och jag vet inte vad som är bäst för mig själv. Balansgången är snårig och mörk. Var har Du satt upp skylten som visar mig vägen framåt? Snitslarna har någon rivit bort, och kallt är det mellan stammarna. Inte nog med att jag är huvudlös, jag håller på att bli benlös också, och modlös. Bara jag inte blir hjärtlös. Eller hopplös. Gud hjälp mig!

🥀

Jag är en av dem – en dag i taget

Hur länge ska EDS behöva vara en okänd folksjukdom (länk till Göteborgsposten.se)

Mm … jag är en av dem, och känns det så finns det, tänker jag.
Jag är inne i ett skov nu, men drar mig från att gå till VC just pga av att jag inte får det jag behöver där. Förra veckan jobbade jag 4 dar, veckan före det 0 dar och… jag minns rentav inte hur mycket jag varit borta från jobbet. Måste hela tiden skriva upp för att inte missa att rapportera till AG. Idag började jag med migräntablett innan frukosten. Samma igår. Jag är bara SÅ trött. Från topp till tå. Seg som kola i benen och orkar inte ens ha på TV:n. Om nån frågar mig på riktigt så rinner tårarna. En önskan är att få orka med att hänga med familjen och vännerna, men … det blir halvfabrikat och mikrovågsugn. En annan önskan är att inte behöva fundera på om jag ska orka nästa helg om jag gör si eller så. Samma eviga balansgång på lindansarens vajer. Högt upp. Det gör ont att falla när skyddsnäten är dåliga. Läkarna vet inte hur de ska skriva i papperet för att jag ska få beviljat en deltids sjukskrivning, som det är dokumenterat att jag både gör ett bättre jobb och får ork över för ett liv på fritiden. Att vara inbillningsfrisk och tänka att jag är inte sjuk straffar sig i längden. Samtidigt som det kan kännas bra att tänka ’jag är nog inte sjuk’ och just då orka jobba heltid så inser jag när skovet kommer att jag är inte som andra. Andra orkar kvällsaktiviteter, går i fjällen och fixar matlådor på helgen, men vad gör jag…. kurerar mig efter veckans arbete. I bästa fall orkar jag laga middag till familjen, eller gå till kyrkan. Fast det är bäst att inte gräva ner sig, för det är förskräckligt jobbigt att gräva upp sig igen. Och min situation är bättre än många andras med samma diagnos.

❤️🥀❤️

Skrivklåda hemmavid

Har ni känt så någon gång? Att det liksom tränger på att få tid att skriva. Så känns det nu för mig. Det är ett behov. Eller, det blir ett behov om jag slutar skriva en period. Och då, när behovet kommer på, så vet jag ibland inte vad jag ska skriva, utan det är bara att låta orden flyta fram ur händerna. Eller pennan, om jag använder mig av den. Till slut brukar trycket lätta. Ord-trycket.

De tryckta ordens magi. Finns många vindlingar i språk-labyrinten. Jag har oftast ingen karta men känslan vet vart den ska. Inbyggd kompass.  Låt fingrarna spela ordens melodi. Språkrytm och musik gifter sig fint i både slott och koja. Kyrka eller tingshus spelar ingen roll. Bara att välja. Ta en lapp, sätt ett kryss och lägg den i lådan. Då hittas vägen fast jag inte ser målet, men jag känner det i mig. Själva resan är målet. Så har det sagts, och jag håller med.

Fast jag är inte den som vill resa. Hemmakär. Hemmagjord. Hemmafru. Hemmajobb. Alla hemmaord skulle kunna passa in på mig, för allt kan göras på nya sätt. Nya kombinationer. Nya tankar. Ny energi. Hemma. Lyssna på ordet. Ja, själva ordet andas. Det andas lugn och ro, kärlek och värme, och det är inte stopp någonstans. Går att uttala hur långsamt som helst och det stannar ändå aldrig upp.  Hhheeeeeemmmmmmaaaaaa. Vilket härligt ord!

Trevlig helg!

Gott och blandat i påsen

rik på händelser greppas pennan
högtiderna trängs i rummen
älgarna skyler sig med slyn
tittar ut framför stammarna
ångrar sig genast och
tar bilen istället för att frysa om köttet
fort tar fartblindheten över handen
nej, klöven
så sträcker jägaren upp sina horn
stolt
som tuppen
fast inget kuckeliku bland stammarna

men folkligt sorl tränger in under huden
och vackra ting prydda med grönt
i återbrukets anda
lyfter fram sin älskvärda dräkt
som höljer nålstick och kval
och ger höstens välsignelser rättvisa
summa summarum
gott och blandat i veckans påse