Hoppa till innehåll

Etikett: Familjeliv

En älskad Far

morgonpigg som ingen annan
köksbordet var där jag fann han
med sudoku och kluriga ritningar
korsord och svåra uträkningar

inte anade jag då en faders kamp
mot smågnabb och ekonomisk kramp
en trötthet som bara den förstå
som stått solo i TV-service-skrå

men aldrig lyfte du din hand
mjuk och varm som Böda Strand
mot kvinna eller busigt barn
så kärleksfullt var ditt drivgarn

av guld var tålamodet ditt
med alla de som buset smitt
men när din långa stubin tog slut
då brände du mycket krut

Du kvittrade på ditt egna vis
med dragbasun och munter spis
att räkna fåglar det var din grej
tillsammans med din ringmärkta tjej

Det du ej uppfunnit går ej att säga
är inte heller värt att äga
vet inte vad du inte gjort
allt var möjligt och gick som smort

allt från skoterpulkor till bakredskap
och pojkens traktors hydraulikspak
oändliga mängder av fiffiga mojänger
och uthållighet som vägar spränger

hela familjen trängdes på stället
lilla Snotricen upp på fjället
lagas med gren som i en sketch
och “Ägget” fixa du från scratch

byggde tidigt ZX81 och solpanelspaket
julgranen sköt skott som en raket
du hade lösningen på allt
och gillade bäst pären å palt

återbruk var din devis
på alla möjliga vis
såväl i stugan som hemma
byggde du till på en femma

tillsammans hade du en plan
med honom som var din kumpan
finurligt lika Mulle Meck
la ni pannan i djupa veck

Mulles slogan blev för dig lätt
“Allt går att använda på nya sätt”
små fiffiga tips i varda’n
tummen satt helt rätt i kardan

Du var en bakgrundens man
vännen trogen och alltid hjälpsam
pratade inte vitt och brett
om allt du gjort och allt du sett

Tomhet stor efter älskad far
hjärtat brister för envar
som älskat dig på detta vis
sorg sägs va kärlekens pris

nu i himlen med faster och bröder
går du vidare med glimten i öge’
hemma hos Gud du fortsätter andas
hoppas vi ses när den morgonen randas

Tack älskade saknade pappa ❤️ Vila i frid

Maines Marelles

Maines Marelles¹ bor i Batgrottan
Flyger sin farkost över 1080 cm
eller 36 stycken A4
lever i 1000 år och en dag
Sedan kommer kuddmyset
faster tycker allt smakar bakelse
gräddig fyllning för hela dagsbehovet

Maines Marelles¹
och alla dess vänner;
de andra hjältarna²
drar sitt nät³ över hela huset
nuddar läskigt
och farligt att överträda

Barnahjärtan på rad
i hus efter hus Gud och jag
vardagen promenerar förbi
inristade stenen⁴ med tända ljus
‬‬och hjältarnas hjälte; Jesus
fyller frid inifrån och ut

……………………………..……………
1 Miles Morales
2 Spiderman, Ironspiderman, Venom, Hulken, Vivoline, Captain America, m fl
3 håliga pappersremsor från gammaldags datapapper
4 “Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig”.”
‭‭Johannes‬ ‭14:6‬ ‭NUB
https://bible.com/bible/916/jhn.14.6.NUB…

Vad är det

Vad är det jag känner
vad är det som i ögat tränger
En sorg
Två arbeten
Tre kilo höst

Vad är det jag sväljer
vad är det som i munnen smälter
En kyss
Två grodor
Tre kilo godis

Vad är det som händer
Vad är det som i tanken ränner
En fest
Två resor
Tre kilo omsorg

Vad är det jag sänder
Vad är det som i hjärtat länder
En puls
Två blickar
Tre kilo kärleksmums

Vad är det jag väljer
Vad är det som i örat välver
En sång
Två böner
Tre kilo himmel

Ledig dag

I morse visste jag precis vilka ord som skulle skrivas
om att ETT jobb blev TVÅ jobb
och…
men sedan började jag baka russinlimpor,
göra veckosallad,
och rosta rotsaker i ugn.
Sen va alla ord som borta med vinden.
Då lekte jag frisör en stund hos mina föräldrar.

Egentligen är jag en berg och dalbana
det skyller jag på klimakteriet,
som blir värre av kött, sött och mjölkiga grejer,
Men ikväll är det fredagsmys
i tystnaden och dunklet
så Berg och dalbanan intar många goda grejer,
tömmer hjärnan med pennrörlserna
och lyssnar till akvariets bubbel.

Tänker att jag skulle vilja bli Fiber Fueled
för att jag har känt att jag mår bättre av det:
äta mer grönsaker, och röra på mig lite mer,
men inte för mycket för då protesterar kroppen och knoppen.
Och idag fick jag lön för mödan.
Sämre än på förskolan, men jag mår mycket bättre.
Till och med så att familjen undrar var jag får energin ifrån.
Drog ner på arbetstid och inkomst och fyllde på med balans och energi.
Familjen är gladare och jag mår bättre. Alla är gladare.
Win-win.

Gud är god ❤️

Nytt kapitel i livet

Hejsan igen!

Jag är på väg mot ett nytt kapitel i mitt liv.
Byta jobb.
Har jag funderat på i många år,
men inte hittat nåt som jag tror skulle funka för min krångliga kropp. Förrän nu! Det här är min sista vecka som förskollärare 🙂

Nu händer det, och när jag läste detta i tidningen DAGEN: “Jag vet vad [förskole-(min anm.)] jobbet kräver, och jag vet att jag inte längre har tillräckligt med bränsle i tanken för att göra jobbet rättvisa”, då tänkte jag att jag gör rätt som byter jobb.

Dels på grund av min lilla funktionsnedsättning, som driver mig till botten, och dels eftersom arbetsgivaren inte klarar att ge mig andra arbetsuppgifter eller göra de anpassningar som jag skulle behöva. Sen är det så att förskolan faktiskt blivit något annat på senare år än vad den varit. Nu behövs att förskolläraren är fullt frisk, stark och kan hålla många bollar i luften… och klarar att vara arbetsledare för sina kollegor på sin avdelning. Det är definitivt inte min grej. Så jag bad till Gud att det dyker upp ersättare och vikarier som vill och kan ‘göra jobbet rättvisa’. För barnens skull och för mina kollegors skull.

Och vet ni jag fick bönesvar. Jag har en efterträdare redan 🙂 Så bra!

I förskolan blev jag närmast en dinosaurie. Det är lätt att bli det efter 30 år i yrket. Då också svårt att trampa upp nya stigar. Dinosaurier är tunga och trötta (tror jag) 😉, och dinosaurier måste vara mycket modiga för att komma ur sina gamla mönster. Byta spår är kanske farligt. Både för en själv och andra. Att göra sånt som kanske sårar andra individer. Små❤️ och stora. Trampa vidare. Kan göra ont på olika sätt. Det smärtar en empatisk dinosaurie. Men, stopp nu, inga fler fantasier nu…

Många erfarenheter har passerat mina ögon och öron under åren. Familjesituationer. Minnen i form av teckningar och saker.
Jag har till exempel kvar en torr röd ros i en vas i köksfönstret. Ni förstår vad jag tänker på när jag ser den. De barnen kommer för alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta.
Vissa familjer har jag fått förmånen att följa från första till sista barnet. Det trodde jag inte när jag började jobba i början på 90-talet.

Och tänk så många underbara kollegor som passerat revy. De speciella är värda en särskild tavla. Jobb kommer och går men äkta vänskap består 🥰 “Riktigt Bra Kollegor ÄR SVÅRA ATT HITTA, Härliga att jobba med, OCH, Omöjliga att Glömma”

Riktigt bra kollegorär svåra att hitta, härliga att jobba med, och omöjliga att glömma
Det här skrev en av mina kollegor på whiteboarden när hon skulle gå i pension (tur jag hann fota), och det är så sant. Någon kan dessutom bli en vän för livet.

Men nu ska det kapitlet avslutas. Förutom de som blivit vänner för livet, som jag tänker fortsätta umgås med. På mina sista samlingar på förskolan ska påsen med alla små figurer få berätta ‘sagan om Vickevire’ (som min avdelning heter). Sedan lägger jag lärarlegitimationen på hyllan… nej, den ska arkiveras. Stoppas undan och nästan läggas locket på, för jag kommer inte att behöva den på mitt nya jobb. Ska bli så skönt att hänga av sig den stora tunga lärarkappan. Fast en lång stor erfarenhetsbank tar jag med mig. I ryggmärgen.

På det nya stället kommer jag att få lära mig nya saker. Jag kommer att få göra annat, som jag tror kommer att passa mig bättre. Det är så skönt, för ångesten släppte när det var klart att jag skulle få jobbet. Jag som trodde det varit annat som gjort min ångest, men så var det jobbet som lärare. Jag tackar Gud för det som varit, och jag tackar Gud att den här dörren öppnades och att möjligheten kom att söka tjänsten som personlig assistent. Länge sen jag kände sån frid i livet. Eftersom jag några timmar fått prova på ett liknande jobb för några år sedan så visste jag vad jag skulle leta efter. Tackolov dök det upp ett sånt jobb nu.

Men sjukt läskigt är det också, för tänk om det inte blir som jag drömt om.  Jag är inte den som älskar förändringar. Men jag hoppas på det bästa, och jag tror att det är Gud som öppnat dörren till det nya jobbet för mig.

Det kommer att bli bra!

Frid och Kärlek ❤️
Maine

En sista (på)hälsning

En ‘sista (på)hälsning’ 5e-6e september. Utdrag ur dagboksanteckningar:

en sista resa, sa han, och kom
valde gästrum med skön säng
ett dygn kan betyda mycket
fint stöd av kollegor
där livet levs fullt ut
finns mat till alla
goda vänner och sköna tårar

står vid livets hållplats
på orättvisans perrong
avgår tåget
med eller utan resenär
här möts liv och död
en blir vuxen
en annan tar avsked
den tredje – på älgjakt

Jag vet inte om jag vaknar,
säger min bror i telefon
mitt på nästa veckan

Vi kommer skyndsamt till fredag
och turas om på lördag
med syskonkärlek i dödens väntrum
med gråt och skratt
palliativa teamet och lugna andningen
av och till
mat, barnens bus å regn
bara regn
livet pågår
med lätt lek och stoj
medan döden knackar på
med sin fasansfulla uppsyn

och jag fattar nog inte allt som sker
det är bara fruktansvärt
hjärtslitande

vi turas om
vid sjukbädden
sköta barn
matlagning
allt är som på film
sköterskan kommer och går
han bara ligger
i väntan på avfärd

livet är magert
kraftlöst, skört
som strån i vinden
svagt och tunt
på samma gång tungt
och segt

ingen mer szechuan-anka
inget mer legobygge
ej heller brädspel
bara systrars sång
bibelläsning
och poesi
finkostymen på
reser till himlen

alla vänners böner
och vackra ordblommor
ändrar ingenting

Söndag 18/9 2022 kl.05:50 drog min älskade bror sitt sista andetag. Efter 3,5 års kamp mot cancer. 50år och 4 månader, lika gammal som Alfons Åberg och Polarbröd, reste hans själ alldeles för tidigt hem till Gud.
Jag riktar ett speciellt tack till våra familjer, alla vännerna och våra ‘hem’-kyrkor, för omtanke, stöd, förböner och fina minnen, och lever på hoppet om att vi möts i himlen ❤️🕯️❤️