Hoppa till innehåll

Etikett: Höst

Gott och blandat i påsen

rik på händelser greppas pennan
högtiderna trängs i rummen
älgarna skyler sig med slyn
tittar ut framför stammarna
ångrar sig genast och
tar bilen istället för att frysa om köttet
fort tar fartblindheten över handen
nej, klöven
så sträcker jägaren upp sina horn
stolt
som tuppen
fast inget kuckeliku bland stammarna

men folkligt sorl tränger in under huden
och vackra ting prydda med grönt
i återbrukets anda
lyfter fram sin älskvärda dräkt
som höljer nålstick och kval
och ger höstens välsignelser rättvisa
summa summarum
gott och blandat i veckans påse

Solstänk

med små ränder av ljus kommer våren åter
lyser upp min köksvrå med gula varma toner
längtan bubblar upp till taknockens hårfäste
ingenting kan hindra årstidsväxlingarna

pandemier eller akademier
anemier eller blasfemier
allt
är underställt naturens kraft
och ni vet ju vem det är
eller hur

en anledning att vårda vår värld
med hållbarhet och miljöstationer
för gröna värden i världen
naturen och djuren
som vi människor är satta att förvalta
gott eller ont

det du kallar slump det kallar jag gud
det du kallar big bang
det kallar jag skapelsen
det du kallar evolution
det kallar jag guds ständiga närvaro
i naturen
i oss och djuren
i fjol
i går
i dag
i morgon
i evighet

🌞❤️❄️♻️🗺️♻️❄️❤️🌞

”I början skapade Gud himlarna och jorden.  Jorden var öde och tom, mörker låg över djupet, och Guds Ande svävade över vattnen.  Gud sa: ”Ljus, bli till!” Då blev det ljust. Gud såg att ljuset var gott och skilde det från mörkret. Han kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen .” 1 Moseboken 1:1‭-‬5 NUB (länk till Bibeln)

ett Rosa Band

aftonen – ett Rosa Band
horisontens Sång om läkedom
för Hennes behag

Natten regnar – glitter
sover hårt
på det Hala mörkret

Gryningens första öga
strålar av frost
till Ljusare Världar

föder Dagen bladguld
står hon böjd – Och
naken i Vinden

I takt med att löven börjar gulna

Det började i takt med att bären började mogna. Och i takt med att löven börjar gulna har intensiteten stigit. Hösten. En oemotståndligt vacker årstid. Klar kall luft och Guds enastående färgpalett. Vem kunde tro att den också för med sig en smärta som söver. Nu har jag sådär ont igen så att musklerna vibrerar. Det liksom durrar i ben och armar. Tackolov har jag sluppit den värsta huvudvärken på senaste två månaderna. Kanske för att jag fick en ny medicin att ha som ”sommarjobb”, som läkaren kallade det. Funkar i alla fall bra tydligen.

Grannen går omkring med skottkärra och spade, men det enda jag orkat krama ur mig (efter jobbet) är att fylla ett par två liters glasslådor med hallon från egen trädgård. Och laga mig god mat, som tröst. Resten av energin rinner ut på jobbet. Min rabatt är helt övervuxen av Tusensköna. Den är nästan vacker i sin busighet.

Före denna dal av grämelse och smärta så hade vi som familj, tillsammans med släkten, ett soligt semesterfyllt sommarprojekt:
pixlr_20160825192935997[1]
Det var härligt att se hur huset liksom växte upp. Med risk för att låta väldigt ofeministiskt och totalt antijämställt genusfixerad så var det så att jag skötte markservice medan karlarna skötte byggandet. Lunch ute vid grillen, och middag inne i fyra veckor. Det sparade disk och så fick vi maxa utevistelsen. Passade mig utmärkt eftersom mitt sjuka liv liksom tvingar mig i en fåra av omsorg och omtanke både om mig själv och andra. För hur ska en man kunna arbeta om han inte får mat i magen? Och hur ska jag kunna ha semester utan att kunna gå en promenad med stavarna eller sitta och läsa bok i solen utanför köket?
Och som jag brukar säga till mina kollegor: ”Jag har mina dagar” (när jag inte orkar så mycket och mest sitter eller ligger) även när det är semester.
Men det mest fantastiska var att Gud höll undan regnet tills taket låg på plats. Måltiderna var fyllda av skratt och diskussioner om hur nästa planka skulle upp. De värsta åskmolnen tog andra vägar och solen sken även vid kvällsdoppen. Det var helt enkelt en underbar semester.

Håll ut, min vän, vi går tillsammans,
vägen vidare är inte rak,
vår trogne Gud har alltid vandrat före och han leder oss än en gång
Håll ut min vän vi kan gå tillsammans, och om vår börda blir oss för stor
då finns vi här och hjälper varandra i Guds namn i Guds nåd

Håll ut min vän vår Gud är med oss, dag för dag bär han oss genom allt, vår förtröstan varje morgon, bär vår börda varje natt
Håll ut min vän, Håll ut min vän

och om vi vacklar när oron tar över, stormen tilltar alltmer det blåser hårt,
lyfter vi vår blick till Dig som skapat haven, som med Ditt ord stillar stormens våg
Han är vår trygghet, hjälp i nöden. Han är vårt mod i mörkrets dal och på vår vandring Han är vår herde och Han vakar över oss varje stund.

Håll ut min vän vår Gud är med oss,
dag för dag bär Han oss
genom allt vår förtröstan varje morgon,
bär vår börda varje natt
Håll ut min vän ❤

https://open.spotify.com/track/1PCEGw4Kx0OrXcYKtD57qd

Dansar med skogens röst

Tar några djupa Ande-tag
lyssnar till Skaparens skogsmusik
medan igelkottarna kryper in under löven

Lämnar ryggsäcken en bit bort
borstar bort några dammiga tankar

Höstljuset får liv i en solgul storm
pejlar in Den Stora Rösten
fyller mitt inre rum
med gudomlig energi

Anden skapar så med löven
en vaggvisedans för igelkottarna
medan sången av Rösten ljuder i trädkronorna

Ett grenverks fullkomliga kaos
i rasande kamp mot årsvarvens gång
ödmjukt böjande sina huvuden
i en tillsammans-dans

Och jag förloras i Ande-tagen
helt och hållet såld
i det solgula ljuset
i total tillit till Gud
att föra denna glädjestormande dans
När igelkottarnas värld
är i höstlikt mörker på väg
mot slutet

Redan höst?

I gröna gräset med bara fötter
Känns så härligt att skala nötter
Jag är ej trötter

I hemmahuset med bara jag
Verkligt tomt en sån här dag
Bra med  sång ett tag

I bortahuset är hjärtevännen
Jag tittar ner i lilla skärmen
Men var är värmen

Igelkottar går i ide – vanligtvis

Sen höst
skogen klär av sig
naken

Lövens fägring
faller
till nya nivåer

Naturligtvis

Låga strålar
liksom sinnen
mellan höga stammar

frostigt vitkalkade
som döden

Stilla vatten
blänker
Igelkottar går i ide

Vanligtvis

20141030_Stilla vatten
Stilla vatten blänker