Hoppa till innehåll

Etikett: Kvällstankar

När vägglampan tänds

när tecknen visar sig i skyn
då vet ni
att det är dags
ävenså när kroppen talar
då känner man på sig
då är det som att en vägglampa tänds i en mörk trappa:

ser du svamparna som poppar upp mellan tårna för andra gången på kort tid?
spiken som attackerar hälen?
ser du benen fyllda med mjölksyra?
ser du höften som hugger?
magen som kniper?
hjärtat som rusar?
tandvärken?
fiolsträngarna längs nacken?
crescendot i örat som ständigt pågår?
tröttheten som stirrar fokuserat på ingenting?
ögonlocket som inte orkar blinka?
hammaren som slår tinningen?
sågbladet i pannan?
madrassen som liksom krampaktigt omsluter utan att släppa taget?

när det är så
då vet ni
att det är dags

att gå ut med hunden lite oftare!

Zingo

Bot [bått] eller lott

tystnad

tagning

släpp ner robotarmarna
promenad i sakta mak
långsamt och länge
tills tröttheten ger sig av
tills tandvärken i benen domnar bort i lingonriset

vila där

ta fram goda saker
ät långsamt och vila i smakerna
(fast hungern inte finns)
fokusera bara på att äta
ingen mobil
ingen tv
ingen radio

vila där

titta långsamt ut genom fönstret
se hur Vinden leker med trädtopparna
lyssna på den Helige Gudens Son
andas in Hans närvaro

ser du det gröna rummet
sätt frö
låt det tålmodigt växa fram
sakta
kommer livet åter ur gråkall vardag

känn stenhjärtat sakta smälta ner genom tårkanalen
lägg dimmiga blicken på lugna Vattnet
följ fiskens långsamma rörelser
simma med en stund
con bocca chiusa

vila där

hör de bubblande ljuden
och glädjen som kommer
av det livgivande syret
andas in luften
i musiken
på altanen
solen som värmer öppna sår

mäktig som en flod
svämmar över
uppfyller jorden
friheten är vår
nu är Herrens år!

(kommer robotar in i Guds himmel?)

Sanningen bakom verserna

verserna i böckernas bok knäpper händerna under täcket och hoppas på att orden ska lysa upp Livet så att Klarhet kan visa vart Vägen tar vägen.
Det är mörkt.
Försöker hålla sig kvar på banan.
Ögonen rör sig snabbt fram och tillbaka.
Bortom mörkret.
Plogkäpparnas reflexer rusar förbi i en blixtsnabb cirkus med fåglar och fyrbenta varelser.
Ingen natt är för mörk för att ge Urskiljningens ljus under vingar som flyr.
Klarhet i natten klingar ljuvt och njutningsfullt.
Men kommer den mig tillmötes?
Bländar den av?
Så att resan blir behaglig

Kristi Himmelsfärds dag i soffan

Inte trodde jag att det skulle bli en Kristi Himmelsfärds dag i soffan. Se film och mysa. Så skönt. Att bara vara. Inne.
Ute är regnet ihärdigt. Emellanåt nästan åskigt hårt och huvudet och kroppen känns därefter.
Ofta vet jag inte om jag verkligen är sjuk, eller om jag bara har ont pga vädret. Det går inte veta. För den känslan är kronisk. EDS är kronisk, och jag har bara gillat läget de senaste 555 inläggen (på Instagram).

Drygt 5 år sen jag äntligen fick svart på vitt varför jag…
1. inte kan träna som vanligt folk.
2. hela tiden måste tänka på hur jag står, sitter, ligger, ja allt… hur jag utför mina arbetsuppgifter och vardags-göromål.
3. har ont överallt mer eller mindre hela tiden.

Och till slut blev det … så konstigt att svara på ’krya på dig’, för att det går egentligen inte. Orden ringde som
vältalighetsblommor utan kraft,
nästan som Skit-på-Dig
Paradoxernas grannlåt,

men Krya-på-Dig är den artighetsfras som många använder så jag tar det som en kär vänskapshandling. Ordblommor. Hur ska jag annars stå ut med livet – om inte jag tacksamt tar emot den vänskap och kärlek som skänks mig, som en välsignelse från himlen!

Luk 24:36-53
Jesus Kristus nyss uppstånden, visar sig, med mänsklig kropp, äter och dricker och pratar med folket

Sedan tog Jesus dem med sig ut ur staden och bort mot Betania, och där lyfte han sina händer och välsignade dem. Medan han välsignade dem, lämnade han dem och togs upp till himlen.
Lukas 24:50‭-‬51 NUB
https://bible.com/bible/916/luk.24.50-51.NUB

Zebran är nog inte sjuk

men är såå trött
hur orka
ingen ser det
och ingen tackar
när ’slut i mössan’ springer
då avgår nästa tur
inget ’hur gör djur’
och ’lugna puckar idag’
bara sjung 🎶’upp och ut och gå,
fade rade ralla de ralla’🎶
genom kolasåsen och in i kaklet
och nää
bara stå på och lyft tungt
och peppa varandra
hjälpas åt med ett leende
lek och skoj
fast jag skulle bara vilja skriva ur mig all skit
det är ändå ingen som läser här
öppet och synligt
i offentlighetens ljus
så allting spricker
men jag räds

zebran tvivlar
är sårbar
ledsen
trött
så till den grad
att gråten hänger i farstun
redan på måndagen
huvudvärken pulserar
hjärtat dunkar
slår ett extra slag för att jag slog en sexa
det är inte fusk
men då går det för fort
och zebran blir yr
och glömmer att titta sig omkring
se sina kära
komma ihåg viktiga saker

stannar kvar i sängen idag
i mörkret
mörkret är skönt som ljuset
och solvärmen
när huvudet är helt kaputt
när stenen i bröstet vuxit sig öm
och
ensamheten frodas på fritiden
varför är då jag kvar i ekorrhjulet?
mitt bland grodor och fjärilar
är det för att jag också är född på nytt?

jag ber Honom
ta min kryptonit
bit för bit
visa mig var den sitter
så jag inte blir bitter
jag ber
om att sprudla
av intresse och engagemang
en spruta med idéer
så jag inte verkar

kroniskt randig 🦓
sjuk? nä!

tänker bort smärta
och möda och stress
🎶’Inga bekymmer
man är lycklig var dag’🎶
Hakuna Matata!
å hur det ringer ironiskt i öronen
vad jag har det bra
mat, kläder, jobb och kärlek
så jag klarar mig
med hjälp av en stor tekopp
min poesi
en bön
ett stearinljus
och
liten hund som lyssnar
på ett piano

Fredagspatos

mörkret snurrar i rummet
vänder runt
ingenting lyder
liten klump innanför pannbenet
säger stopp
ingenting hör
elden är vägen genom sanningen
går framåt
ingenting hindrar
upproriskhet är tröttheten i tiden
vill mer
ingenting händer
bara molandet fortsätter att krypa
pressa ner
ingenting lindrar
möjligen kan sången vara svaret
vända om
ingenting sakar
passionsfrukt smakar alltid gott
mognar sakta
ingenting mankerar
när musiken talar om för själen
älska uppåt
ingenting förlorar

Åh, hur Han älskade

Påskafton och Jesus ligger i graven. Gömd men inte glömd. Kryddad och lindad som en stek. Tar del av hans kropp och blod. Försöker förstå. Tänka på. Åminnelse. Hur detta kan vara seger över synd, skuld, skam, sjukdom, frestelse och död.

Åh hur Han älskade
ända in i döden

En kamp i nattens mörker. Vem mötte Han där? Hur såg den striden ut? Jesus vs Döden.  Wow. Och Han vann! Hejja Jesus! Var det änglahärar med? Svärd? Eller man mot man? Blev han svettig? Blodig? Trött? Eller kanske mer som en andlig kamp?

Åh hur Han älskade
ända in i döden

Detta mysterium. Att det kan ge människor evigt liv. Nåd utöver nåd. Att det är gratis. Att vara förlåten av Gud själv. Fastän Han bar kors och törnekrona i hån och tortyr. Hur mycket ångest? Hur mycket smärta? Det går inte fatta. Han vann mark för sitt rike.

Åh hur Han älskade
ända in i döden

För Guds Rike. Att vara en del av det är nog det mest intressanta just nu. Rövaren på korset bredvid blev lovad att komma dit. Ett äventyr. Till ett paradis som varje människa vill uppnå. Hur? Genom dieter och kroppsliga övningar? Nej, bara genom tro.

Åh hur Han älskade
ända in i döden

Hjärtats tro. Och munnens bekännelse. På korset som kärlekens symbol. Detta fasansfulla tortyrredskap blev ett nådens verktyg i Guds Hand. Om Jesus inte hade älskat mänskligheten så mycket, hur hade då världen sett ut idag?

Åh hur Han älskade
ända in i Evigheten

Kvartalsrapport från Corona-mountain

Idag är det tre månader sedan jag började jobba efter tillfrisknandet efter Covid19 och nu kan jag se tillbaka på hur jag reagerade på viruset.
Jag var lyckligt lottad, som klarade mig undan det värsta jag hört om låg syresättning. Jag upplevde det inte värre än att det var som att lungorna krympt. Hög feber i dryga två veckor. Samt andfåddhet och yrsel, som fortfarande kändes veckorna efter jag börjat jobba igen.

Dessutom drabbades jag av ögoninflammation som hade svårt att ge med sig. Så smink har jag inte burit sen i december. Det var som att immunförsvaret var i botten. Ett munsår hängde kvar länge också och en bihåleinflammation lyckades jag hålla stången. Dessutom behövde jag sova långa nätter och behöver det fortfarande. Men det är kanske inte så konstigt: jag har väl passerat bäst-före-datum så det tar väl ett tag att reparera.

Antikroppar lär jag ha kvar, men det ger mig inte rätt att strunta i social distansering och noggrann handhygien, för jag vill skydda min omgivning. Jag skulle också kunna avstå vaccin till någon som behöver det bättre.

Jag förfäras över att andra säger: ’om jag bara får vaccin så jag kan leva som vanligt igen’. Det blir aldrig som vanligt igen, tror jag. Vi ska vara rädda om varandra. Det andra jag förfäras över är folk som tror att pandemin är ett påhitt. Covid19 är en väldigt smittsam och mycket allvarlig sjukdom.

Min man då, som just fått sin andra dos vaccin eftersom han är sköterska i äldrevården, han hade hosta flera veckor efter tillfrisknandet. Jag räknade inte, men eftersom han är astmatiker och ett par år äldre än mig så är jag tacksam att han klarade sig så bra och nu är helt frisk. Han har vid det här laget gett så många människor vaccin så han kan inte begripa hur andra kan tro att det skulle gå att injicera chip i samma veva, eftersom han drar upp 6 eller 7 stycken vaccinationer ur samma lilla flaska.

Konspirationsteorier är ett bekymmer när det till exempel försvårar arbetet med att begränsa smittan. Coronapandemin är lika verklig som att förintelsen har ägt rum. Sorgligt, men sant. Och väldigt trist att människor som drabbats hånas med respektlös ironi och dessutom våld mot tjänstemän. Nää, vet ni vad….

Håll ut. Håll i. Håll avstånd. Var rädda om varandra. Det kommer att gå över men vi vet inte när.

Styrkekramar

❤️❤️❤️