Hoppa till innehåll

Etikett: Poesi

Skrivklåda hemmavid

Har ni känt så någon gång? Att det liksom tränger på att få tid att skriva. Så känns det nu för mig. Det är ett behov. Eller, det blir ett behov om jag slutar skriva en period. Och då, när behovet kommer på, så vet jag ibland inte vad jag ska skriva, utan det är bara att låta orden flyta fram ur händerna. Eller pennan, om jag använder mig av den. Till slut brukar trycket lätta. Ord-trycket.

De tryckta ordens magi. Finns många vindlingar i språk-labyrinten. Jag har oftast ingen karta men känslan vet vart den ska. Inbyggd kompass.  Låt fingrarna spela ordens melodi. Språkrytm och musik gifter sig fint i både slott och koja. Kyrka eller tingshus spelar ingen roll. Bara att välja. Ta en lapp, sätt ett kryss och lägg den i lådan. Då hittas vägen fast jag inte ser målet, men jag känner det i mig. Själva resan är målet. Så har det sagts, och jag håller med.

Fast jag är inte den som vill resa. Hemmakär. Hemmagjord. Hemmafru. Hemmajobb. Alla hemmaord skulle kunna passa in på mig, för allt kan göras på nya sätt. Nya kombinationer. Nya tankar. Ny energi. Hemma. Lyssna på ordet. Ja, själva ordet andas. Det andas lugn och ro, kärlek och värme, och det är inte stopp någonstans. Går att uttala hur långsamt som helst och det stannar ändå aldrig upp.  Hhheeeeeemmmmmmaaaaaa. Vilket härligt ord!

Trevlig helg!

När vägglampan tänds

när tecknen visar sig i skyn
då vet ni
att det är dags
ävenså när kroppen talar
då känner man på sig
då är det som att en vägglampa tänds i en mörk trappa:

ser du svamparna som poppar upp mellan tårna för andra gången på kort tid?
spiken som attackerar hälen?
ser du benen fyllda med mjölksyra?
ser du höften som hugger?
magen som kniper?
hjärtat som rusar?
tandvärken?
fiolsträngarna längs nacken?
crescendot i örat som ständigt pågår?
tröttheten som stirrar fokuserat på ingenting?
ögonlocket som inte orkar blinka?
hammaren som slår tinningen?
sågbladet i pannan?
madrassen som liksom krampaktigt omsluter utan att släppa taget?

när det är så
då vet ni
att det är dags

att gå ut med hunden lite oftare!

Zingo

Bot [bått] eller lott

tystnad

tagning

släpp ner robotarmarna
promenad i sakta mak
långsamt och länge
tills tröttheten ger sig av
tills tandvärken i benen domnar bort i lingonriset

vila där

ta fram goda saker
ät långsamt och vila i smakerna
(fast hungern inte finns)
fokusera bara på att äta
ingen mobil
ingen tv
ingen radio

vila där

titta långsamt ut genom fönstret
se hur Vinden leker med trädtopparna
lyssna på den Helige Gudens Son
andas in Hans närvaro

ser du det gröna rummet
sätt frö
låt det tålmodigt växa fram
sakta
kommer livet åter ur gråkall vardag

känn stenhjärtat sakta smälta ner genom tårkanalen
lägg dimmiga blicken på lugna Vattnet
följ fiskens långsamma rörelser
simma med en stund
con bocca chiusa

vila där

hör de bubblande ljuden
och glädjen som kommer
av det livgivande syret
andas in luften
i musiken
på altanen
solen som värmer öppna sår

mäktig som en flod
svämmar över
uppfyller jorden
friheten är vår
nu är Herrens år!

(kommer robotar in i Guds himmel?)

Mors Dag i de gröna rummen

de gröna rummen behövs varje dag
att bara vara i
med sitt lilla jag

sitta i, och stirra
känna doften, och lyssna in
sommaren
pyssla om växandet
varsamt
tålmodigt
och kärleksfullt

simma omkring
långsamt dröjande kvar
i saktmod och själafrid

en ordnad samklang av välljud
en korus av himmelsk härkomst
stimma runt med vänner
beundra varandra
helt ärligt

helhärligt
inalles

avslutningsvis
Te Deum
ett ode till livet
och dess virtuose designer

Sanningen bakom verserna

verserna i böckernas bok knäpper händerna under täcket och hoppas på att orden ska lysa upp Livet så att Klarhet kan visa vart Vägen tar vägen.
Det är mörkt.
Försöker hålla sig kvar på banan.
Ögonen rör sig snabbt fram och tillbaka.
Bortom mörkret.
Plogkäpparnas reflexer rusar förbi i en blixtsnabb cirkus med fåglar och fyrbenta varelser.
Ingen natt är för mörk för att ge Urskiljningens ljus under vingar som flyr.
Klarhet i natten klingar ljuvt och njutningsfullt.
Men kommer den mig tillmötes?
Bländar den av?
Så att resan blir behaglig

Zebran är nog inte sjuk

men är såå trött
hur orka
ingen ser det
och ingen tackar
när ’slut i mössan’ springer
då avgår nästa tur
inget ’hur gör djur’
och ’lugna puckar idag’
bara sjung 🎶’upp och ut och gå,
fade rade ralla de ralla’🎶
genom kolasåsen och in i kaklet
och nää
bara stå på och lyft tungt
och peppa varandra
hjälpas åt med ett leende
lek och skoj
fast jag skulle bara vilja skriva ur mig all skit
det är ändå ingen som läser här
öppet och synligt
i offentlighetens ljus
så allting spricker
men jag räds

zebran tvivlar
är sårbar
ledsen
trött
så till den grad
att gråten hänger i farstun
redan på måndagen
huvudvärken pulserar
hjärtat dunkar
slår ett extra slag för att jag slog en sexa
det är inte fusk
men då går det för fort
och zebran blir yr
och glömmer att titta sig omkring
se sina kära
komma ihåg viktiga saker

stannar kvar i sängen idag
i mörkret
mörkret är skönt som ljuset
och solvärmen
när huvudet är helt kaputt
när stenen i bröstet vuxit sig öm
och
ensamheten frodas på fritiden
varför är då jag kvar i ekorrhjulet?
mitt bland grodor och fjärilar
är det för att jag också är född på nytt?

jag ber Honom
ta min kryptonit
bit för bit
visa mig var den sitter
så jag inte blir bitter
jag ber
om att sprudla
av intresse och engagemang
en spruta med idéer
så jag inte verkar

kroniskt randig 🦓
sjuk? nä!

tänker bort smärta
och möda och stress
🎶’Inga bekymmer
man är lycklig var dag’🎶
Hakuna Matata!
å hur det ringer ironiskt i öronen
vad jag har det bra
mat, kläder, jobb och kärlek
så jag klarar mig
med hjälp av en stor tekopp
min poesi
en bön
ett stearinljus
och
liten hund som lyssnar
på ett piano

Fredagspatos

mörkret snurrar i rummet
vänder runt
ingenting lyder
liten klump innanför pannbenet
säger stopp
ingenting hör
elden är vägen genom sanningen
går framåt
ingenting hindrar
upproriskhet är tröttheten i tiden
vill mer
ingenting händer
bara molandet fortsätter att krypa
pressa ner
ingenting lindrar
möjligen kan sången vara svaret
vända om
ingenting sakar
passionsfrukt smakar alltid gott
mognar sakta
ingenting mankerar
när musiken talar om för själen
älska uppåt
ingenting förlorar

I natt

Sömnen försvann i en stor tekopp
ingenting kan hindra att de kommer tillbaka
tankarna kring relationer med andra
sedan bara vila i tysthet bredvid

lyssnande

allt kan hända om taget släpps
allt kan vända om laget hjälps
om händer knäpps
åt