Hoppa till innehåll

Etikett: Semester

Miramare Limerick

Med lite distans till de senaste fyra veckorna kommer här först en kort reflektion i limerickform:

Till Cypern kom två turister
Träffade en hop evangelister
Cirkuslikt snubbel
Innebar trubbel
De fick uppsöka bandageister

Alla med bibel i höger hand
i lovsångsdans på någon strand
hjärtan av guld
kanske studieskuld
men visslar trevligt bak vänster tand

De två turisterna låg på stranden och myste
Både Solen och flickan lyste
En lång promenad
Sedan ett bad
De va ingen av dem som fryste

De passerade Anita Gelato
med svalka i strut och legato
Förbi Jamie Oliver
Marinan de varsebliver
Planering ändras till moderato

Då passade det att hyra en liten bil
Köra vänstertrafik i flera mil
Vägdammet yrde
Bra de styrde
Kosan mot himlen med stil

Vårvintersemester

fick lov på äventyr
utan bilder
familj och goda vänner med tur
ledning med spänning
så kul så gott
mackor i elden
svettigt, soligt och bikini
upp å ner på sjö
å skotrar tippar
alla skrattar
smattrar, rattar med trattar
och sprattlar
i pimpelhål
en enda öring
med toa i skogen
på stående krok
motor på tok
meka lite dans
inte tveka alls
bara köra allt som går
över sprutande vatten
hem till katten
ingen katt!
har ni ingen katt?
nej, men hund
sova en stund

tacksamhetens liv

och när lågorna lagt sig stiger böneröken uppåt till himmelens tempelfäste
då sjunger skogen sin knarriga melodi

de andra piper envetet sin aggressiva tvåtoniga flöjtstämma medan domherrarna visslar sitt entoniga flyktläte

ljuset sköljer bort allt grums från stadsbrus och hemlighus alltmedan hoppet spelar sitt spröda ding dong i klockstapeln

sätter mig vilsamt i snösoffan och lyssnar till insekternas isjakt efter fler rödingar att hänga i mungipan

men tystnaden blänker som guldskimmer under isen och det är upp till frisimmarna att nappa på erbjudandet

granarna böjer sig i vindpinat morrande
som tack för soliga dagar och lugna vatten
långt bort från odjuret under ytan

I takt med att löven börjar gulna

Det började i takt med att bären började mogna. Och i takt med att löven börjar gulna har intensiteten stigit. Hösten. En oemotståndligt vacker årstid. Klar kall luft och Guds enastående färgpalett. Vem kunde tro att den också för med sig en smärta som söver. Nu har jag sådär ont igen så att musklerna vibrerar. Det liksom durrar i ben och armar. Tackolov har jag sluppit den värsta huvudvärken på senaste två månaderna. Kanske för att jag fick en ny medicin att ha som “sommarjobb”, som läkaren kallade det. Funkar i alla fall bra tydligen.

Grannen går omkring med skottkärra och spade, men det enda jag orkat krama ur mig (efter jobbet) är att fylla ett par två liters glasslådor med hallon från egen trädgård. Och laga mig god mat, som tröst. Resten av energin rinner ut på jobbet. Min rabatt är helt övervuxen av Tusensköna. Den är nästan vacker i sin busighet.

Före denna dal av grämelse och smärta så hade vi som familj, tillsammans med släkten, ett soligt semesterfyllt sommarprojekt:
pixlr_20160825192935997[1]
Det var härligt att se hur huset liksom växte upp. Med risk för att låta väldigt ofeministiskt och totalt antijämställt genusfixerad så var det så att jag skötte markservice medan karlarna skötte byggandet. Lunch ute vid grillen, och middag inne i fyra veckor. Det sparade disk och så fick vi maxa utevistelsen. Passade mig utmärkt eftersom mitt sjuka liv liksom tvingar mig i en fåra av omsorg och omtanke både om mig själv och andra. För hur ska en man kunna arbeta om han inte får mat i magen? Och hur ska jag kunna ha semester utan att kunna gå en promenad med stavarna eller sitta och läsa bok i solen utanför köket?
Och som jag brukar säga till mina kollegor: “Jag har mina dagar” (när jag inte orkar så mycket och mest sitter eller ligger) även när det är semester.
Men det mest fantastiska var att Gud höll undan regnet tills taket låg på plats. Måltiderna var fyllda av skratt och diskussioner om hur nästa planka skulle upp. De värsta åskmolnen tog andra vägar och solen sken även vid kvällsdoppen. Det var helt enkelt en underbar semester.

Håll ut, min vän, vi går tillsammans,
vägen vidare är inte rak,
vår trogne Gud har alltid vandrat före och han leder oss än en gång
Håll ut min vän vi kan gå tillsammans, och om vår börda blir oss för stor
då finns vi här och hjälper varandra i Guds namn i Guds nåd

Håll ut min vän vår Gud är med oss, dag för dag bär han oss genom allt, vår förtröstan varje morgon, bär vår börda varje natt
Håll ut min vän, Håll ut min vän

och om vi vacklar när oron tar över, stormen tilltar alltmer det blåser hårt,
lyfter vi vår blick till Dig som skapat haven, som med Ditt ord stillar stormens våg
Han är vår trygghet, hjälp i nöden. Han är vårt mod i mörkrets dal och på vår vandring Han är vår herde och Han vakar över oss varje stund.

Håll ut min vän vår Gud är med oss,
dag för dag bär Han oss
genom allt vår förtröstan varje morgon,
bär vår börda varje natt
Håll ut min vän ❤

https://open.spotify.com/track/1PCEGw4Kx0OrXcYKtD57qd

Uppståndelsens morgon

20160327_083837
Lov ära o pris
Dukar fram mitt påskris
Och palmbladet i min hand
Vinkar, viftar glatt
Tillsammans för himlens land
Klädda i festlig kravatt

Hallelujah Hosianna
Kommer till mig för att stanna

Stenen är borta – ljuset är här
Tror jag till och med är lite kär
Härlig semester för fröken
Dekorerade ägg och en bit av gris
Gula liljorna och löken
Mycket delikato-spis

Hallelujah Hosianna
Kommer till mig för att stanna

Tacksägelsens morgon – timmen är knapp
Solen på himlen, säg får vi nåt napp
Här uppe bland fjällen
Hoppet är det som bär
Då blir jag en säll en
Fast världen är som den är

Hallelujah Hosianna
Kommer till mig för att stanna