Hoppa till innehåll

Etikett: Tacksamhet

Tacksägelsedagen

Käre Jesus, idag vill jag inte be Dig om någonting. Jag vill bara tacka Dig.

För allt.

Tack för en fin dag. Tack för middag med familjen. Tack för fina vänner. Tack för höst. Tack för sol och duggregn. Tack för godis och soffmys. Tack för TV-serier. Tack för hem, vatten och dagligt bröd. Tack för Alvedon och stretching, dusch och hudkräm. Tack för korsord och annan friskvård. Tack för hundpromenader. Tack för Din Ande i mitt hjärta. Tack för lovsång och ny energi. Tack för idag.

Kalasdag

Oj vilken kalasdag!

Sommarvärmen har blåst iväg med vindens hastighet. Några droppar regn idag och resten sol. Fåglarna bygger bo och har nog svårt att få fatt myggen när det blåser såhär hårt. Hunden får fnatt när alla dofter yr omkring. Men nu var det inte det jag skulle berätta utan det varit en underbar dag fylld av fika och god mat. Både på jobbet och hemma. En lunchträff med en kär vän. Sång, dans och tårta på förskolans Sommarfest. Men framför allt att mitt mellanbarn tagit studenten och blivit 20 år. Det är friskvård att äntligen få träffas så ikväll körde vi taxitrafik och hämtade hit våra 80+ föräldrar till oss. Grillat och sedan tårta till efterrätt. Så härligt att äntligen kunna få ha hela familjen på samma plats.

Grattis älskade son! Vad du har kämpat bra! och idag blev du 20. Du är en glad och skojfrisk ung man som är intresserad av teknik, webbutveckling och massor av dataspel. Du har lärt dig ansvarstagande och tålamod.

Vi önskar dig all lycka och välgång i livet. Och massor av Guds välsignelse!

Mors Dag i de gröna rummen

de gröna rummen behövs varje dag
att bara vara i
med sitt lilla jag

sitta i, och stirra
känna doften, och lyssna in
sommaren
pyssla om växandet
varsamt
tålmodigt
och kärleksfullt

simma omkring
långsamt dröjande kvar
i saktmod och själafrid

en ordnad samklang av välljud
en korus av himmelsk härkomst
stimma runt med vänner
beundra varandra
helt ärligt

helhärligt
inalles

avslutningsvis
Te Deum
ett ode till livet
och dess virtuose designer

tacksamhetens liv

och när lågorna lagt sig stiger böneröken uppåt till himmelens tempelfäste
då sjunger skogen sin knarriga melodi

de andra piper envetet sin aggressiva tvåtoniga flöjtstämma medan domherrarna visslar sitt entoniga flyktläte

ljuset sköljer bort allt grums från stadsbrus och hemlighus alltmedan hoppet spelar sitt spröda ding dong i klockstapeln

sätter mig vilsamt i snösoffan och lyssnar till insekternas isjakt efter fler rödingar att hänga i mungipan

men tystnaden blänker som guldskimmer under isen och det är upp till frisimmarna att nappa på erbjudandet

granarna böjer sig i vindpinat morrande
som tack för soliga dagar och lugna vatten
långt bort från odjuret under ytan

Kvartalsrapport från Corona-mountain

Idag är det tre månader sedan jag började jobba efter tillfrisknandet efter Covid19 och nu kan jag se tillbaka på hur jag reagerade på viruset.
Jag var lyckligt lottad, som klarade mig undan det värsta jag hört om låg syresättning. Jag upplevde det inte värre än att det var som att lungorna krympt. Hög feber i dryga två veckor. Samt andfåddhet och yrsel, som fortfarande kändes veckorna efter jag börjat jobba igen.

Dessutom drabbades jag av ögoninflammation som hade svårt att ge med sig. Så smink har jag inte burit sen i december. Det var som att immunförsvaret var i botten. Ett munsår hängde kvar länge också och en bihåleinflammation lyckades jag hålla stången. Dessutom behövde jag sova långa nätter och behöver det fortfarande. Men det är kanske inte så konstigt: jag har väl passerat bäst-före-datum så det tar väl ett tag att reparera.

Antikroppar lär jag ha kvar, men det ger mig inte rätt att strunta i social distansering och noggrann handhygien, för jag vill skydda min omgivning. Jag skulle också kunna avstå vaccin till någon som behöver det bättre.

Jag förfäras över att andra säger: ’om jag bara får vaccin så jag kan leva som vanligt igen’. Det blir aldrig som vanligt igen, tror jag. Vi ska vara rädda om varandra. Det andra jag förfäras över är folk som tror att pandemin är ett påhitt. Covid19 är en väldigt smittsam och mycket allvarlig sjukdom.

Min man då, som just fått sin andra dos vaccin eftersom han är sköterska i äldrevården, han hade hosta flera veckor efter tillfrisknandet. Jag räknade inte, men eftersom han är astmatiker och ett par år äldre än mig så är jag tacksam att han klarade sig så bra och nu är helt frisk. Han har vid det här laget gett så många människor vaccin så han kan inte begripa hur andra kan tro att det skulle gå att injicera chip i samma veva, eftersom han drar upp 6 eller 7 stycken vaccinationer ur samma lilla flaska.

Konspirationsteorier är ett bekymmer när det till exempel försvårar arbetet med att begränsa smittan. Coronapandemin är lika verklig som att förintelsen har ägt rum. Sorgligt, men sant. Och väldigt trist att människor som drabbats hånas med respektlös ironi och dessutom våld mot tjänstemän. Nää, vet ni vad….

Håll ut. Håll i. Håll avstånd. Var rädda om varandra. Det kommer att gå över men vi vet inte när.

Styrkekramar

❤️❤️❤️

Gåvans väg

Hon kom och tog min hand
detta underbara livsband
ingen kunde ana att
vi två skulle få denna skatt

det var en dröm som blev sann
och mitt hjärta det brann
ett fantastiskt vackert barn
må Gud fader ge henne sonarn

en väg så varm och trygg
på Honom ta rygg
följa Ljuset och Livet
ett starkt vekgarn blivet

Behövs inget annat

FB_IMG_1469022077065
Öva på att vila.
Vid tvivel – vila.
Vid ilska – vila.
Vid trötthet – vila.
Vid stress – vila.
och när du vilar – be.

Be ständigt, eller hur? Inget annat behövs. Känner jag. Det räcker. Det är nog. Livspusslet lägger sig självt. Glädje och tacksamhet snarare än misströstan. Och en grej som jag önskat i bön till Jesus kan bli så mycket mer än vad jag hoppats. Okej, ibland misströstar jag och modet är i botten iallafall. Det vet ni som läser här. Men överlag så är jag glad och lycklig fastän jag har ont.

När jag för ett och ett halvt år sen hamnade i rullarna som heltidssjukskriven så fick jag erbjudanden om olika tekniker för min vila och träning. Men tänkte att : Äsch, jag ger Jesus en extra chans. Han fick lite mer tid med mig och jag satsade på korta bibelläsningsplaner. Morgonbön och aftonbön hade jag väl förut också. Men kanske inte varje dag. Och nu gjorde jag både det och dessutom la jag till en lunchandakt i min ensamhet.

Nu kan jag inte vara utan det. Och det bästa är att jag inte behöver åbäka mig. Varken kroppsligt eller själsligt. Jag kan ”bara vara”. Varsomhelst och närsomhelst. Så kan jag bara prata med Honom. Nej inte mitt i arbetet i barngruppen på förskolan förstås, men nästan. Jag har provat att be medan jag gör något annat än pausar också. På promenaden. I skidspåret och simhallen. Det är svårare om jag drar gummiband eller lyfter hantlar för då måste jag räkna så jag inte tränar för länge. Vid hushållsarbete passar det också att be.

Det ger en sådan välsignelse och glädje över dagarna. Saker faller på plats lättare även om jag måste tampas med sjukvård och annat vardags-strul.
Jag provade att vara tacksam för det lilla och ge Gud äran. Det visade sig vara ett vinnande koncept.
Det sägs att kärlek är det enda som blir mer av ju mer man ger. Men jag lägger till att både tacksamhet och glädje och framför allt vänskap växer om jag ger det mer utrymme. Jesus är min vän.

♫ Fröjd i Herren är min starkhet. För… Han är min sång och min glädje. ♫

Så till bilden ovan skulle jag kunna tillägga… ”dansa och lovsjung”… plus detta:
När du är glad – be, dansa och lovsjung!
När du är lycklig – be, dansa och lovsjung!
När du är ledsen – be, dansa och lovsjung!

Läs gärna dessa verser i Bibeln
1 Thess 5:17
Ef 6:18