Hoppa till innehåll

Etikett: Vardagsliv

Gott och blandat i påsen

rik på händelser greppas pennan
högtiderna trängs i rummen
älgarna skyler sig med slyn
tittar ut framför stammarna
ångrar sig genast och
tar bilen istället för att frysa om köttet
fort tar fartblindheten över handen
nej, klöven
så sträcker jägaren upp sina horn
stolt
som tuppen
fast inget kuckeliku bland stammarna

men folkligt sorl tränger in under huden
och vackra ting prydda med grönt
i återbrukets anda
lyfter fram sin älskvärda dräkt
som höljer nålstick och kval
och ger höstens välsignelser rättvisa
summa summarum
gott och blandat i veckans påse

Zebran är nog inte sjuk

men är såå trött
hur orka
ingen ser det
och ingen tackar
när ’slut i mössan’ springer
då avgår nästa tur
inget ’hur gör djur’
och ’lugna puckar idag’
bara sjung 🎶’upp och ut och gå,
fade rade ralla de ralla’🎶
genom kolasåsen och in i kaklet
och nää
bara stå på och lyft tungt
och peppa varandra
hjälpas åt med ett leende
lek och skoj
fast jag skulle bara vilja skriva ur mig all skit
det är ändå ingen som läser här
öppet och synligt
i offentlighetens ljus
så allting spricker
men jag räds

zebran tvivlar
är sårbar
ledsen
trött
så till den grad
att gråten hänger i farstun
redan på måndagen
huvudvärken pulserar
hjärtat dunkar
slår ett extra slag för att jag slog en sexa
det är inte fusk
men då går det för fort
och zebran blir yr
och glömmer att titta sig omkring
se sina kära
komma ihåg viktiga saker

stannar kvar i sängen idag
i mörkret
mörkret är skönt som ljuset
och solvärmen
när huvudet är helt kaputt
när stenen i bröstet vuxit sig öm
och
ensamheten frodas på fritiden
varför är då jag kvar i ekorrhjulet?
mitt bland grodor och fjärilar
är det för att jag också är född på nytt?

jag ber Honom
ta min kryptonit
bit för bit
visa mig var den sitter
så jag inte blir bitter
jag ber
om att sprudla
av intresse och engagemang
en spruta med idéer
så jag inte verkar

kroniskt randig 🦓
sjuk? nä!

tänker bort smärta
och möda och stress
🎶’Inga bekymmer
man är lycklig var dag’🎶
Hakuna Matata!
å hur det ringer ironiskt i öronen
vad jag har det bra
mat, kläder, jobb och kärlek
så jag klarar mig
med hjälp av en stor tekopp
min poesi
en bön
ett stearinljus
och
liten hund som lyssnar
på ett piano

I slutet av dagen

blir sittande
och vet inte
ska kraften komma inifrån
men inte
känner bara hettan komma
det pulserar i raden av de vita
hjärtat klappar på porten
till svalans hav

ingen har simmat över
bara ro bland stammarna
och inget hörs
bara borde-tankarna i sitt ihärdiga tjutande
så försöker de komma undan verkligheten
med höga enerverande toner
långt upp i norr

lurviga karamellen lyser upp
busar
springer
full av energi
bredvid den fastgrodda fåtöljen
trötthetens och orkeslöshetens
tafatta simtag i dyn

Kvartalsrapport från Corona-mountain

Idag är det tre månader sedan jag började jobba efter tillfrisknandet efter Covid19 och nu kan jag se tillbaka på hur jag reagerade på viruset.
Jag var lyckligt lottad, som klarade mig undan det värsta jag hört om låg syresättning. Jag upplevde det inte värre än att det var som att lungorna krympt. Hög feber i dryga två veckor. Samt andfåddhet och yrsel, som fortfarande kändes veckorna efter jag börjat jobba igen.

Dessutom drabbades jag av ögoninflammation som hade svårt att ge med sig. Så smink har jag inte burit sen i december. Det var som att immunförsvaret var i botten. Ett munsår hängde kvar länge också och en bihåleinflammation lyckades jag hålla stången. Dessutom behövde jag sova långa nätter och behöver det fortfarande. Men det är kanske inte så konstigt: jag har väl passerat bäst-före-datum så det tar väl ett tag att reparera.

Antikroppar lär jag ha kvar, men det ger mig inte rätt att strunta i social distansering och noggrann handhygien, för jag vill skydda min omgivning. Jag skulle också kunna avstå vaccin till någon som behöver det bättre.

Jag förfäras över att andra säger: ’om jag bara får vaccin så jag kan leva som vanligt igen’. Det blir aldrig som vanligt igen, tror jag. Vi ska vara rädda om varandra. Det andra jag förfäras över är folk som tror att pandemin är ett påhitt. Covid19 är en väldigt smittsam och mycket allvarlig sjukdom.

Min man då, som just fått sin andra dos vaccin eftersom han är sköterska i äldrevården, han hade hosta flera veckor efter tillfrisknandet. Jag räknade inte, men eftersom han är astmatiker och ett par år äldre än mig så är jag tacksam att han klarade sig så bra och nu är helt frisk. Han har vid det här laget gett så många människor vaccin så han kan inte begripa hur andra kan tro att det skulle gå att injicera chip i samma veva, eftersom han drar upp 6 eller 7 stycken vaccinationer ur samma lilla flaska.

Konspirationsteorier är ett bekymmer när det till exempel försvårar arbetet med att begränsa smittan. Coronapandemin är lika verklig som att förintelsen har ägt rum. Sorgligt, men sant. Och väldigt trist att människor som drabbats hånas med respektlös ironi och dessutom våld mot tjänstemän. Nää, vet ni vad….

Håll ut. Håll i. Håll avstånd. Var rädda om varandra. Det kommer att gå över men vi vet inte när.

Styrkekramar

❤️❤️❤️

Sällsynt men vacker

Idag är sällsynta dagen. Då uppmärksammas vi som är unika och sällsynta. En del av oss är zebror, enligt sjukvården. Om patienten inte är en häst då kan den vara en zebra, som jag. Skapad precis så som Gud ville ha mig. Sällsynt men vacker.

lånad bild från Spreadshirt.se

Sällsynta Dagen firas den sista februari varje år. Det finns minst 150 olika sällsynta diagnoser. Jag har en av dem: ehlers danlos syndrom, som har zebran som logotyp och kännetecken. Många ränder – en kropp.
Att vara zebra kan innebära att jag blir missförstådd när jag går till sjukgymnasten, när jag går till doktorn eller när jag är på apoteket och ska hämta ut medicin.

Det gjorde jag senast nu i veckan och hon som jobbar på apoteket blev väldigt brydd över hur jag tog min medicin. Det stämde inte med hennes mall och föreskrifter, och då ringde hon upp den förskrivande läkaren. Jag passar inte in i ramen. Jag har en egen form, jag är zebra, och det här fungerar för mig. Som tur är så förstår min läkare det så jag fick med mig medicinen hem 🤗

Vilar med Jesus

Lite konstigt tycker jag det är att när media idag pratar om hur man vilar så nämns aldrig bön och bibelords-meditation. En aftonbön har funkat bättre för mig än att lyssna på en röst som uppmanar mig att sträcka ut och spänna av. Därmed har jag inte sagt att det varit overksamt, men ett innerligt samtal med Gud och Jesus i Helig Ande är lugnande och läkande på flera sätt, och har hjälpt mig somna många nätter.

Den som följer mig på Facebook och Instagram känner till att jag delar med mig av Bibeln, min tro på Jesus och mina tankar kring detta. ’Vila i Gud’ brukade en del kristna säga när jag kände mig näst intill utbränd. Och det är nånting jag prövat, och ibland var det verkligen vilsamt och ibland var det jobbigt. Jag orkade helt enkelt inte be eller läsa Bibeln. Inte gå i kyrkan heller för den delen.

Men, tänk om Jesus hade rätt när Han sa ”Kom till mig alla ni som är trötta och bär tunga bördor, så ska jag ge er vila.” (Matteus 11:28 NUB)
https://bible.com/bible/916/mat.11.28.NUB

Det finns inga krav på hur ofta och hur länge den andakten ska eller bör vara. Det är bara jag som bestämmer hur jag vill göra. Gå till kyrkan eller vara hemma. ’Bara vara’. Eventuellt ett tänt ljus. Eller kanske lite musik i bakgrunden. Som en dans, en tavla, poesi eller tyst på knä. Ibland en promenad med Gud, eller bara en minut vid frukosten innan jobbet. Inför Gud kan jag visa precis vem jag är, och beröringen av den Helige Ande kommer. Han vet vad du och jag behöver.

❤️