Hoppa till innehåll

Etikett: Våren

Löningsdag

Joodå,
Men vilken är belöningen?
Jag försöker verkligen
Undvika att efterlikna
Väderkvarnar
Skulle bara stänga ett burklock
Axel subluxation
Och skulle bara vända mig om
Knä subluxerar
….
Fast när fjärran vita fjälltoppar landar på vårens gröna klädnad.
Och när försommarens vindstilla kvällssol brer sin guldiga mantel över lid och spegelblank sjö.
Horisonter att memorera. Sätta i bildminnet. Andlöst vackert!
….
Men hela arbetsveckan har värken suttit fast i pannbenet. Liksom i resten av mig. Som ett rostigt sågblad. Släng det i metallåtervinningen. Gör dig av med skräpet.
Tack å gonatt!

Undra om jag heter Wilma

Tänk att när jag satt på stolen bredvid spisen och stekte korv till middan så visste jag precis vad jag skulle skriva här ikväll.
Nu är det som bortblåst.
Och efter en lugn och glad dag på jobbet så kan jag inte begripa varför i all världen jag måste ta full dos värktabletter både till lunch och middag idag. Jag får sån magknip av tabletterna. Eller också var det potatisbullarna. Kan iallafall inte vara dom som gör krampen i tårna, och spasmerna, och…
Skit samma.

Byggare Bob har i alla fall hallen och bilen full med grejor till sina tre komplediga veckor i stugan som ska byggas ut. Först blanda cement och mura grund och sen får han äntligen börja skruva och spika i alla tusen plank och brädor han och barnen lyft av sågen senaste veckan. Får ha honom hemma en natt till för att brädorna var så välsignade.

Känner mig också rätt nöjd över att ha ordnat skolavslutningskläderna. Postorder är väldigt bra påhitt. Hämtade paketet idag.

När jag kom hem hade jag fått ett brev av läkaren angående ett hörseltest jag gjorde för någon vecka sen. Jag är inte så döv som jag trott så det blir ingen åtgärd. Det ska jag nog vara tacksam för. Men egentligen behöver jag nåt för öronen på jobbet. Det sa den sköterskan som gjorde förra hörseltestet på mig för några år sen. Brukar ha ett par öronproppar i fickan när jag jobbar, men hur enkelt är det att få upp ett par såna ur fickan när man med båda armarna håller ett skrikande barn.
Ja, ni hör. Hur svårt kan det va!?

Nu ska jag vara tyst. I alla fall ett tag.
God natt!

Där vänskapen vandrar

ett samtal i Solljuset
landar som bomull på såren
öppnar upp en himmelsk kanal
där vandra Vänskapen omkring
brer ut sin täckmantel
skyler allt som rör sig
hemlighåller hjärtats överskott
– väntar –
– lyssnar –
värjer sig ej
och ser sanningen
som den är

Det är afton

Fortfarande kvittrar fåglarna sitt vårliga ”Bygga-bo”
fastän cynismens frukter hänger dignande
Ingen av de andra märker
att stammen ändrat färg
att ormen lurar i bladverket
att det är Afton

För solen går inte ner – Den får frukten att mogna
och Festen kan fortsätta – som om ingenting händer
Ingen av de andra märker
att vissa frukter blivit giftiga
att Lejonet ryter
att det är Afton

Fortfarande kvittrar fåglarna sitt vårliga ”Bygga-bo”
fastän inget finns att äta – arbetar de – uthålligt och troget
Ingen av de andra märker
att Örnen ropar ve ve ve
att Kören i fjärran jublar
att det är Afton

men solen går inte ner – Den får frukten att mogna
Snart skördar Trädgårdsmästaren – oavsett kvalité
och undra om de andra märker
att vissa frukter sorteras bort
att Orkestern spelar oavbrutet fortissimo
att det är Afton

och fåglarna
fortsätter Kvittra

och bygga bo

Solig hibiskus

I slutet av februari såg den här död ut.  Då var jag på väg att slänga den. Vilken tur att jag inte gjorde det. I morse öppnade den sina kronblad mot solljuset.

image

image