Hoppa till innehåll

Vinterkväll längs vägen

Vilken fröjd när stjärnor tänds,
manifesterar sitt lov till Skaparen,
triumferar det svarta valvet
med Ljusets hastighet.

Uppenbarar i kylan och mörkret
sin godhet och nåd,
genom gudomlig kraft,
sin enorma solenergi,
gör de gott
ifrån ett oändligt universum.

Och när andra ser bälten,
björnar och vagnar,
då ser jag änglaögons solstänk
bryta upp nattens mörker,
blinka till lilla mig.

Undrar inget i fjärran syn,
bara stum beundran
över de levande diamanter,
som snuddar vår jord med sin frid.

Mitt hjärtas tacksamhetsskuld
känner ingen kyla,
inga gränser,
bara kärlek och värme
i midvintertid

Publicerat iDikter

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *