Och då stirrar ögat in i den midnattsblå prydnadskudden.
Placerad vid korsets fot.
Där.
En utsträckt hand att hålla i stormen.
Fast det blir bara
inte bra.
Hur än ögat försöker,
längtar,
så går det trögt.
foten blöder
hjärtat bankar hårt på kudden
men vad hjälper det
ingenting
om inte nåden fanns
då skulle det vara ute med mig som hoppets förmedlare
Bli först att kommentera