Tänk att när jag satt på stolen bredvid spisen och stekte korv till middan så visste jag precis vad jag skulle skriva här ikväll.
Nu är det som bortblåst.
Och efter en lugn och glad dag på jobbet så kan jag inte begripa varför i all världen jag måste ta full dos värktabletter både till lunch och middag idag. Jag får sån magknip av tabletterna. Eller också var det potatisbullarna. Kan iallafall inte vara dom som gör krampen i tårna, och spasmerna, och…
Skit samma.
Byggare Bob har i alla fall hallen och bilen full med grejor till sina tre komplediga veckor i stugan som ska byggas ut. Först blanda cement och mura grund och sen får han äntligen börja skruva och spika i alla tusen plank och brädor han och barnen lyft av sågen senaste veckan. Får ha honom hemma en natt till för att brädorna var så välsignade.
Känner mig också rätt nöjd över att ha ordnat skolavslutningskläderna. Postorder är väldigt bra påhitt. Hämtade paketet idag.
När jag kom hem hade jag fått ett brev av läkaren angående ett hörseltest jag gjorde för någon vecka sen. Jag är inte så döv som jag trott så det blir ingen åtgärd. Det ska jag nog vara tacksam för. Men egentligen behöver jag nåt för öronen på jobbet. Det sa den sköterskan som gjorde förra hörseltestet på mig för några år sen. Brukar ha ett par öronproppar i fickan när jag jobbar, men hur enkelt är det att få upp ett par såna ur fickan när man med båda armarna håller ett skrikande barn.
Ja, ni hör. Hur svårt kan det va!?
Nu ska jag vara tyst. I alla fall ett tag.
God natt!
