Upplegan
vit och mjuk, men tung
bäddar omsorgsfullt sina barr
med frost och kyla
inväntar stillsamt solvarm beröring
från Herren
Poesi med framtidshopp, vardagsliv och kvällstankar
Etikett: Natur
åker slalom mellan kottarna
hjulen rullar på
det är varmare än inne
torrare
hunden väljer skuggan
flåsar
den Stora Rösten pratar med mig
säger vackra ting
och brisen smeker mig i pannan
högsommarvärmen håller hårt i himlavalvet
fågelkören har paus medan barnen skrattar
lövverken håller andan
stammarna leker kull med Kunskapens Träd
behöver Livets Vatten
frukt från Livets träd
inombords svämmar över
smaka och se
stilla törst och hunger
sjung som aldrig förut
lovets offer lönar sig alltid
ge Kärlekens Herre full access till hjärtat
om än kroppen säger emot
frälsningen finns i knäppta händer
med glädje och frid mitt i stormen
Jesus sitter med i båten
Ser solnedgången blåna av
men vårnatten förblir ljus
som vinterdagen
fast mer kyligt i luften
värmen från elden
och vänskapen
allt
ger kvällen sitt skimmer
men vårnatten förblir ljus
som vinterdagen
fast mer kyligt i luften
värmen från elden
och vänskapen
allt
ger kvällen sitt skimmer
vaknade på jobbet
kollade Bibeln
kort morgonbön
blev lugn dag med
vacker sång i telefon
ordblommor och andra blommor
både ätbara och inte
litet sött paket
många kramar
ingen telefon
satt i solen
såg en fjäril, eller två
kände vinden mot min kind
familjemiddag i lilla paradiset
hörde vattnets krusning
såg var humlan bor
klappade en mygga
allt smakade vänskap
och kärlek
Stort TACK!
Sopranerna på de kala grenarna har blivit fler.
Vårljusa rytmer och toner flätas samman med vinterns kyliga visslanden,
som hellre sitter på vintergröna grenar.
Vi anar en värme bland de bruna stammarna. På morgonen lyser solen och vid middagstid faller snön.
På morgonen ljuder sången och på kvällen helpaus med fermat.
De väver sin matta i skira klanger.
Aldrig förr har kommunikationen varit klarare. Lika krispig som skaren, där tassar dansar lätt.
Kanske håller isen på sjön.
Kanske inte.
Skogens orkester vet svaret.
Den som vågar borrar ett hål, och tallarna håller tummarna.
Vackerkylan visar framfötterna
klär sig i morgonrock
spelar med sina strålar på snötäckt jord
Rödbröstade kören visslar sin kyliga serenad
som violiners vibrerande vindar
vitt och grått i färgskalan
allt utom de rödbröstade
fullfjädrade
lovsångare till Herrens skapelse
sjunger så tiden står still
Femton noll åtta
och hjärtat bara vill
stanna
inför de heliga mötena
inför den heliga skrift
i livets alla skeden
i stum beundran
Njutbart och Vilsamt ackompanjeras av
vågornas brus och strimmor av moln
Vackerkylan och Vattenbrynet solar sig
spelar sin trädrotsymfoni
slår an sina mjuka hammarslag
på isiga stämnaglar
Solguldet färdas över vågkammarna
som glada tackor
på grön ängs böljande stråkdrag
inhalerar vackra solnedgången
verkar som välkomstsången
när tårarna smeka tanken sköljes
efter varandra följes
så lämna och ta drömmen i flykten
glöm nu smärtor och rykten
valla sina späda ögons hålrum
ett enda sällskap, spårhund