En kylskåpspoesi, nummer 31, som jag fotade i november har här fått lite piff med hjälp av mig och pixlr.
Vi firar en vit jul. På flera sätt. Snön lär ligga kvar här i Storuman fastän det sägs bli nån plusgrad, och vi dricker alkoholfritt. Läsk å sånt.
Vill säga varför måste,
från ingen tystnad,
genom all dröm,
viktigt liv – och,
var och en,
engagerad vän,
med vacker sanning,
till vit doft.
Sch… tystnad!
min mun längtar efter dig
Se, min hemliga smak
väntande, dallrande
den våg inom mig
vaknar stark och ljuv
förrän vilken nästan gråter
Som en vacker surfinia
doftar vår tillit
rika på lycklig stress
Bra mycket roligare än diskberget 🙂
utanför låg en mäktig tystnad
med svar som en vår
men utan slut
ångesten kysser med svart
fattig blir hon på skratt
modigt tvättar jag fram vanliga livet
vill inte fundera i all evighet
måsten får vänta
tänker modern säga
lysande ljuva skrattöga
sa verkligt fin vän
skön sanning tänker Modig
Visan vilar än av och till
lite öppen – rätt bra
länge god mjuk smak
Honungsmjölk
svettmorgon måste ingen
kvinna led under första måndag
ej trött är enda utveckling
liv söker poesi