
Upplegan
vit och mjuk, men tung
bäddar omsorgsfullt sina barr
med frost och kyla
inväntar stillsamt solvarm beröring
från Herren
Poesi med framtidshopp, vardagsliv och kvällstankar

Upplegan
vit och mjuk, men tung
bäddar omsorgsfullt sina barr
med frost och kyla
inväntar stillsamt solvarm beröring
från Herren
hjärtats glans i silver
reflektioner av vintermånens sken
där vilar det
ibland tvivlande
frostbeklädd med tro och hopp
fastän kylan tränger på
fridfullt och varmt
omsluten av Guds kärlek
Sopranerna på de kala grenarna har blivit fler.
Vårljusa rytmer och toner flätas samman med vinterns kyliga visslanden,
som hellre sitter på vintergröna grenar.
Vi anar en värme bland de bruna stammarna. På morgonen lyser solen och vid middagstid faller snön.
På morgonen ljuder sången och på kvällen helpaus med fermat.
De väver sin matta i skira klanger.
Aldrig förr har kommunikationen varit klarare. Lika krispig som skaren, där tassar dansar lätt.
Kanske håller isen på sjön.
Kanske inte.
Skogens orkester vet svaret.
Den som vågar borrar ett hål, och tallarna håller tummarna.
Trots lågvattenmärke,
isen följer frusen strandkant
tillsammans går de
hand i hand
mot okända vyer
spåren i snön vittnar
någon går bredvid
hän med ljuset
