Sopranerna på de kala grenarna har blivit fler.
Vårljusa rytmer och toner flätas samman med vinterns kyliga visslanden,
som hellre sitter på vintergröna grenar.
Vi anar en värme bland de bruna stammarna. På morgonen lyser solen och vid middagstid faller snön.
På morgonen ljuder sången och på kvällen helpaus med fermat.
De väver sin matta i skira klanger.
Aldrig förr har kommunikationen varit klarare. Lika krispig som skaren, där tassar dansar lätt.
Kanske håller isen på sjön.
Kanske inte.
Skogens orkester vet svaret.
Den som vågar borrar ett hål, och tallarna håller tummarna.
Njutbart och Vilsamt ackompanjeras av
vågornas brus och strimmor av moln
Vackerkylan och Vattenbrynet solar sig
spelar sin trädrotsymfoni
slår an sina mjuka hammarslag
på isiga stämnaglar
Solguldet färdas över vågkammarna
som glada tackor
på grön ängs böljande stråkdrag
rakt in i elden med vardagsmöten
blomstren i diket längs upploppet
sköljer över mig en sorg
som ljungeld en flukt av hösten
tömmer tanken på midsommar
solens bortvända ansikte
den ljuva sommarens topp är nådd
var finnes annars friden och värmen
än hos vänskapens blomning
den drömmen är levande
och föreställningen kan börja
med böljande musiken
mjuk och skön för hjärtat
kom, min älskade
så fylles själen på nytt
bjud upp
likt örnens vingslag
med ringdans, blommor och sång
tar modet i kragen
låter missmodet stryka på foten
och lyfta på hatten
God dag, god dag!
hur har du det idag?
tonar sången ännu inom dig?
får jag lov?
att vara tongivande instrument
i dansen
när tecknen visar sig i skyn
då vet ni
att det är dags
ävenså när kroppen talar
då känner man på sig
då är det som att en vägglampa tänds i en mörk trappa:
ser du svamparna som poppar upp mellan tårna för andra gången på kort tid?
spiken som attackerar hälen?
ser du benen fyllda med mjölksyra?
ser du höften som hugger?
magen som kniper?
hjärtat som rusar?
tandvärken?
fiolsträngarna längs nacken?
crescendot i örat som ständigt pågår?
tröttheten som stirrar fokuserat på ingenting?
ögonlocket som inte orkar blinka?
hammaren som slår tinningen?
sågbladet i pannan?
madrassen som liksom krampaktigt omsluter utan att släppa taget?
när det är så
då vet ni
att det är dags
att gå ut med hunden lite oftare!
Zingo
Bot [bått] eller lott
tystnad
tagning
släpp ner robotarmarna
promenad i sakta mak
långsamt och länge
tills tröttheten ger sig av
tills tandvärken i benen domnar bort i lingonriset
vila där
ta fram goda saker
ät långsamt och vila i smakerna
(fast hungern inte finns)
fokusera bara på att äta
ingen mobil
ingen tv
ingen radio
vila där
titta långsamt ut genom fönstret
se hur Vinden leker med trädtopparna
lyssna på den Helige Gudens Son
andas in Hans närvaro
ser du det gröna rummet
sätt frö
låt det tålmodigt växa fram
sakta
kommer livet åter ur gråkall vardag
känn stenhjärtat sakta smälta ner genom tårkanalen
lägg dimmiga blicken på lugna Vattnet
följ fiskens långsamma rörelser
simma med en stund
con bocca chiusa*
vila där
hör de bubblande ljuden
och glädjen som kommer
av det livgivande syret
andas in luften
i musiken
på altanen
solen som värmer öppna sår
mäktig som en flod
svämmar över
uppfyller jorden
friheten är vår
nu är Herrens år!
(kommer robotar in i Guds himmel?)
__________________________________
*med munnen stängd
när jag seglar bort