Smärtor – Trolikt & Rimlikt

Benen bränner

Benen bränner
men putsat fönster
och gått 3 varv med hunden
i morgon också
några varv till
så svetten lackar

Benen bränner
och tårna i olika färger
pulserar
i takt med hjärtat
kanske i morgon
också

Benen bränner
bort all xx skit
som munnen vill säga
nej, framför allt
forma orden
till tacksägelse

Benen bränner
och lovsången tonar
från hjärta till hjärta
med lyfta händer
stor är Herren
i nåd och barmhärtighet

Benen bränner
och glädjen kommer
mäktig som en vårflod
kraftiga Alve-dån
i väldiga vågor
sköljer över

Huvudklangen

En treklang är huvudet, vilandes
på bomullsbolster och semestermoln

med färgsprakande regnbågstoner
uppåt och nedåt på himlastegen.

De sjunger till Herren om nåd och frid,
barmhärtighet och *hugsvalelse.

Lyser upp himlavalvet i en tid av
forcerande ondska och kompakt mörker.

Ovetandes springer glädjen omkring
i en pälskropps yviga böljanden.

Är det total verklighetsflykt,
bara livfull fantasi eller faktisk vördnad;

när lovsången tonar hög och klar
i kyrktornet så klockans metall vibrerar,

och de kåpklädda korgossarna dansar
altargången fram till Kristi kors,

andfådda till bristningsgränsen av
Andens euforiska uppfyllelse,

erfarande själen till fullo överjordiskt
rustad för ett liv på apokalyptisk mark.

Sätter sig intill Huvudklangen i detta
rika andrum med kompet i bakgrunden,

nöjda slår de ut i full blom inför Honom
som vattnar förtorkad jord.

_____________________________________________
*trygghet, förtröstan, tröst, lindring, läkedom

Ord har makt

Tillbakablick på november 2023:

Om telefonsamsamtalet med läkaren
och hur jag sedan, frustrerad över samtalet med läkaren
bad högt en kort frågebön till Gud på väg från köket till vardagsrummet
med gråten i halsen
”Måste man gå och bryta armen för att få bli sjukskriven? Gud? Jag orkar inte mer! Det går ju inte. Jag bryter ju aldrig ben. Det är ju bara ligamenten som alltid tänjts ut till max. Hjälp mig!”
Hur jag 2 veckor senare
sorglöst vandrar runt på en solig ö
Snubblar och …
bryter armen!

Fortsätt läsa

Älska mig för den jag är

Fågelsången påminner mig om att vintern inte är slut. Solen och ljuset återvänder. Domherrarna visslar sitt kyliga ”våren dröjer”.

Tröttheten skriker fram min kropps zebraränder, som framträder i ljuset av vardagens utmaningar.

Om mitt sinne är blått eller svart. Om huvudet värker av för mycket stimulans. Om jag låter arg och sur.
Det kanske beror på ränderna i pälsen.
Det kanske beror på oket jag burit långt.
Det kanske inte ens är trevligt.
Eller så har jag inte fått äta vänskap på länge.

När solen vandrar vid min sida. När livet kommer med överraskningar. När allt är ljust och ärligt.
När givmildheten gör hjärtat lätt. När famnen är full av blommor.
När sinnet är fyllt av glädje och kraft.
Om jag då ler.
Det kanske beror på värmen från dig.
Det kanske beror på min tro på Jesus.
Eller på solen och fågelsången.
Du kanske inte ser det,
men det känns i hjärtat ❤️

Fast egentligen

Fast egentligen
5 månader senare är supertrött
vill bara släcka ner allt
äta mycket godis
dra mössan över ögonen
lämna internet och
idka verklighetsflykt i massor
men vem bryr sig
allt handlar ändå bara om prestationer
vad som gjordes på rätt sätt
eller vad som inte gjordes alls

Fast egentligen
5 månader senare är inte på rätt plats
måendet behöver flyttas
nånstans annanstans
där platsen är
där tillräcklighet och duglighet
är pusselbitar som trivs
kanske, men just nu
bara längtar bort
bortom prestationer och in
till luftande lovsång

Fast egentligen
5 månader senare har ingen plats
bara en tillfällig anhalt
med ett berg av tungt jobb
som vi delar lika mellan oss
där kroppen slits itu
där fås också lön
men är det värt, de
tårar som får fötter att värka
knän att hetta
och brinna upp i hisschaktet

Fast egentligen
5 månader senare borde va okej
alla gulliga grå
med mjukisdjur och strumpstickningar
supermorsor med djupa tankar
stolta gubbar i keps och foppa
ibland arga som bin
men oftast trevligt förvirrade
oroligt saknar de sina
letar natt och dag i tröttmössan
gomorron, gomiddag, gokväll

Fast egentligen
5 månader senare är jagad
av Kommunals medlemsraggare
inte finns lust att byta fack
inte lust, inte heller motivation
eller ens ork
för det nya är det samma
bara i ny förpackning
nytt folk, nya kläder
ett jobb som blev två
tillåt mig gå

Lycklig och säll

Gastkramaren sjunger

Långa skuggor i yra aftondansen
hjärnspökenas dolda talanger
hög puls
skallebank
gräver lovsången ner i dyn
Gastkramaren fortsätter att sjunga
Mara, mara
i fullmånens sken

Himlen öppnar sig för sårmärkt jord
låter smärtan vila skönt
Tar rygg
på det
löftet i orons skugga
där andra perspektiv får spela
Ljusa klangfärger
mot mörkrets makter

__________________________________
”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.”
Matteusevangeliet 11:28 SFB15 Bibeln

Hoppar höjd

hoppar höjd över smärtan,
som kryper in under skinnet,
som bränner under fötterna
som lamslår kreativitet och glädje
med sagolik trötthet

letar luckor och andas i lufthålen,
som bubblar omkring i det kvävande vattnet
som svävar runt ovan jord
som väljer utväg härsåtvärs genom stormen
med vindens hastighet

förväntar mig landa i grönskan
som omsluter med kärlek
som sjunger tröstesången
som läker de djupa såren
med balsam för sökande själ

Etikett: Smärtor