Hoppa till innehåll

Etikett: Kvällstankar

Nya vyer

i en kramp på åsen
ser jag kyrkan
långt där borta planar hjärtat ut
spänner hörselspröten, spinner vidare

så ögonlocken bränner

beror det på att huvudet tjuter?
hjälper det om jag klipper av mig håret? eller sjunger en lovsång?

magen har i allafall börjat andas
lungt å rytmiskt
som vågorna smeker sanden
där ljudet av små fötter
dröjer kvar

inlåst sorg?

eller;
vad är det; som inte klaffar; hamrar på låset; väntar; lägger ner; fruktar döden; väntar; på fotografering; önskar kafferep; ingen fasta; nej; eller hur; bara vara; ett par timmar; när tröttyrseln tär; i ett virrvarr; väntar; på fotografering; andas häftigt; hjälper det; nej; bara värre; duschar; lägger livspussel; fruktar gud; väntar; på fotografering; planerar semester; om det blir nån; ände på tiden; vandrar vidare; ut i solen

Gott kött i tempelhyddan

Tempelhyddan skriker ut sina smärtimpulser
snöfall och kyla
Kan julstämningen hjälpa?
Köttet skriker:
Det är bra nu!
Slaktet i soffan har rest sig
långsamt och med vördnad
tro, och hopp
och framför allt
Kärlek

Huvudklangen

En treklang är huvudet, vilandes
på bomullsbolster och semestermoln

med färgsprakande regnbågstoner
uppåt och nedåt på himlastegen.

De sjunger till Herren om nåd och frid,
barmhärtighet och *hugsvalelse.

Lyser upp himlavalvet i en tid av
forcerande ondska och kompakt mörker.

Ovetandes springer glädjen omkring
i en pälskropps yviga böljanden.

Är det total verklighetsflykt,
bara livfull fantasi eller faktisk vördnad;

när lovsången tonar hög och klar
i kyrktornet så klockans metall vibrerar,

och de kåpklädda korgossarna dansar
altargången fram till Kristi kors,

andfådda till bristningsgränsen av
Andens euforiska uppfyllelse,

erfarande själen till fullo överjordiskt
rustad för ett liv på apokalyptisk mark.

Sätter sig intill Huvudklangen i detta
rika andrum med kompet i bakgrunden,

nöjda slår de ut i full blom inför Honom
som vattnar förtorkad jord.

_____________________________________________
*trygghet, förtröstan, tröst, lindring, läkedom

Ord har makt

Tillbakablick på november 2023:

Om telefonsamsamtalet med läkaren
och hur jag sedan, frustrerad över samtalet med läkaren
bad högt en kort frågebön till Gud på väg från köket till vardagsrummet
med gråten i halsen
”Måste man gå och bryta armen för att få bli sjukskriven? Gud? Jag orkar inte mer! Det går ju inte. Jag bryter ju aldrig ben. Det är ju bara ligamenten som alltid tänjts ut till max. Hjälp mig!”
Hur jag 2 veckor senare
sorglöst vandrar runt på en solig ö
Snubblar och …
bryter armen!

Tankar om Mello

Är det en Guds nåd
att jag somnar till Melodifestivalen
eller är det ett betyg

Inhalerar solnedgången

inhalerar vackra solnedgången
verkar som välkomstsången
när tårarna smeka tanken sköljes
efter varandra följes

så lämna och ta drömmen i flykten
glöm nu smärtor och rykten
valla sina späda ögons hålrum
ett enda sällskap, spårhund

Fast egentligen

Fast egentligen
5 månader senare är supertrött
vill bara släcka ner allt
äta mycket godis
dra mössan över ögonen
lämna internet och
idka verklighetsflykt i massor
men vem bryr sig
allt handlar ändå bara om prestationer
vad som gjordes på rätt sätt
eller vad som inte gjordes alls

Fast egentligen
5 månader senare är inte på rätt plats
måendet behöver flyttas
nånstans annanstans
där platsen är
där tillräcklighet och duglighet
är pusselbitar som trivs
kanske, men just nu
bara längtar bort
bortom prestationer och in
till luftande lovsång

Fast egentligen
5 månader senare har ingen plats
bara en tillfällig anhalt
med ett berg av tungt jobb
som vi delar lika mellan oss
där kroppen slits itu
där fås också lön
men är det värt, de
tårar som får fötter att värka
knän att hetta
och brinna upp i hisschaktet

Fast egentligen
5 månader senare borde va okej
alla gulliga grå
med mjukisdjur och strumpstickningar
supermorsor med djupa tankar
stolta gubbar i keps och foppa
ibland arga som bin
men oftast trevligt förvirrade
oroligt saknar de sina
letar natt och dag i tröttmössan
gomorron, gomiddag, gokväll

Fast egentligen
5 månader senare är jagad
av Kommunals medlemsraggare
inte finns lust att byta fack
inte lust, inte heller motivation
eller ens ork
för det nya är det samma
bara i ny förpackning
nytt folk, nya kläder
ett jobb som blev två
tillåt mig gå

Lycklig och säll