Hoppa till innehåll

Etikett: Jobb

Om 10 år

då fås pensionen
drömska visionen
rekreationen
interventionen

då lägges plåten
på lilla husbåten
och bästa låten
gör mig belåten

dans på övre däck
sol och ljusblå smäck
äter medhavd säck
vid himmelsk fjällbäck

Fast egentligen

Fast egentligen
5 månader senare är supertrött
vill bara släcka ner allt
äta mycket godis
dra mössan över ögonen
lämna internet och
idka verklighetsflykt i massor
men vem bryr sig
allt handlar ändå bara om prestationer
vad som gjordes på rätt sätt
eller vad som inte gjordes alls

Fast egentligen
5 månader senare är inte på rätt plats
måendet behöver flyttas
nånstans annanstans
där platsen är
där tillräcklighet och duglighet
är pusselbitar som trivs
kanske, men just nu
bara längtar bort
bortom prestationer och in
till luftande lovsång

Fast egentligen
5 månader senare har ingen plats
bara en tillfällig anhalt
med ett berg av tungt jobb
som vi delar lika mellan oss
där kroppen slits itu
där fås också lön
men är det värt, de
tårar som får fötter att värka
knän att hetta
och brinna upp i hisschaktet

Fast egentligen
5 månader senare borde va okej
alla gulliga grå
med mjukisdjur och strumpstickningar
supermorsor med djupa tankar
stolta gubbar i keps och foppa
ibland arga som bin
men oftast trevligt förvirrade
oroligt saknar de sina
letar natt och dag i tröttmössan
gomorron, gomiddag, gokväll

Fast egentligen
5 månader senare är jagad
av Kommunals medlemsraggare
inte finns lust att byta fack
inte lust, inte heller motivation
eller ens ork
för det nya är det samma
bara i ny förpackning
nytt folk, nya kläder
ett jobb som blev två
tillåt mig gå

Lycklig och säll

Vad är det

Vad är det jag känner
vad är det som i ögat tränger
En sorg
Två arbeten
Tre kilo höst

Vad är det jag sväljer
vad är det som i munnen smälter
En kyss
Två grodor
Tre kilo godis

Vad är det som händer
Vad är det som i tanken ränner
En fest
Två resor
Tre kilo omsorg

Vad är det jag sänder
Vad är det som i hjärtat länder
En puls
Två blickar
Tre kilo kärleksmums

Vad är det jag väljer
Vad är det som i örat välver
En sång
Två böner
Tre kilo himmel

Ledig dag

I morse visste jag precis vilka ord som skulle skrivas
om att ETT jobb blev TVÅ jobb
och…
men sedan började jag baka russinlimpor,
göra veckosallad,
och rosta rotsaker i ugn.
Sen va alla ord som borta med vinden.
Då lekte jag frisör en stund hos mina föräldrar.

Egentligen är jag en berg och dalbana
det skyller jag på klimakteriet,
som blir värre av kött, sött och mjölkiga grejer,
Men ikväll är det fredagsmys
i tystnaden och dunklet
så Berg och dalbanan intar många goda grejer,
tömmer hjärnan med pennrörlserna
och lyssnar till akvariets bubbel.

Tänker att jag skulle vilja bli Fiber Fueled
för att jag har känt att jag mår bättre av det:
äta mer grönsaker, och röra på mig lite mer,
men inte för mycket för då protesterar kroppen och knoppen.
Och idag fick jag lön för mödan.
Sämre än på förskolan, men jag mår mycket bättre.
Till och med så att familjen undrar var jag får energin ifrån.
Drog ner på arbetstid och inkomst och fyllde på med balans och energi.
Familjen är gladare och jag mår bättre. Alla är gladare.
Win-win.

Gud är god ❤️

Hur går det nu då

Hur går det?
Hur känns det?
är frågor som jag fått.

Bra!
Väldigt bra!
Bättre än på länge!

Jag trivs bättre och bättre på nya jobbet, och jobbet verkar gilla mig med. Så jag har stora förhoppningar på att få fortsätta.

Det svåraste nu är att veta vilken veckodag det är. Jag har jobbat dagtid måndag till fredag i 30 år och det nya jobbet infaller på olika tider olika dagar på veckan. Så ni må tro att jag är ‘dagavill’ ibland. (ungefär: att inte veta vilken dag det är). Väldigt konstigt att ha helg mitt i veckan, men jag anpassar mig. Att åka till stugan en onsdag och komma hem en fredagskväll kändes lyxigt. Tur att jag är flexibel.

På det stora hela blev allt bättre för mig att byta jobb. Jag mådde ganska direkt bättre, orkade mer på mina lediga dagar och är sjukskriven färre arbetsdagar. Närmare bestämt INGEN sjukdag sen jag bytte för drygt en månad sedan.

Till och med vädret är bättre. Jämfört med tidigare så är det mesta i livet ljusare där jag är nu. Det upplyser mig min man om, när jag börjar vissla eller sjunga i köket.

Frid och kärlek till er alla ❤️

Nytt kapitel i livet

Hejsan igen!

Jag är på väg mot ett nytt kapitel i mitt liv.
Byta jobb.
Har jag funderat på i många år,
men inte hittat nåt som jag tror skulle funka för min krångliga kropp. Förrän nu! Det här är min sista vecka som förskollärare 🙂

Nu händer det, och när jag läste detta i tidningen DAGEN: “Jag vet vad [förskole-(min anm.)] jobbet kräver, och jag vet att jag inte längre har tillräckligt med bränsle i tanken för att göra jobbet rättvisa”, då tänkte jag att jag gör rätt som byter jobb.

Dels på grund av min lilla funktionsnedsättning, som driver mig till botten, och dels eftersom arbetsgivaren inte klarar att ge mig andra arbetsuppgifter eller göra de anpassningar som jag skulle behöva. Sen är det så att förskolan faktiskt blivit något annat på senare år än vad den varit. Nu behövs att förskolläraren är fullt frisk, stark och kan hålla många bollar i luften… och klarar att vara arbetsledare för sina kollegor på sin avdelning. Det är definitivt inte min grej. Så jag bad till Gud att det dyker upp ersättare och vikarier som vill och kan ‘göra jobbet rättvisa’. För barnens skull och för mina kollegors skull.

Och vet ni jag fick bönesvar. Jag har en efterträdare redan 🙂 Så bra!

I förskolan blev jag närmast en dinosaurie. Det är lätt att bli det efter 30 år i yrket. Då också svårt att trampa upp nya stigar. Dinosaurier är tunga och trötta (tror jag) 😉, och dinosaurier måste vara mycket modiga för att komma ur sina gamla mönster. Byta spår är kanske farligt. Både för en själv och andra. Att göra sånt som kanske sårar andra individer. Små❤️ och stora. Trampa vidare. Kan göra ont på olika sätt. Det smärtar en empatisk dinosaurie. Men, stopp nu, inga fler fantasier nu…

Många erfarenheter har passerat mina ögon och öron under åren. Familjesituationer. Minnen i form av teckningar och saker.
Jag har till exempel kvar en torr röd ros i en vas i köksfönstret. Ni förstår vad jag tänker på när jag ser den. De barnen kommer för alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta.
Vissa familjer har jag fått förmånen att följa från första till sista barnet. Det trodde jag inte när jag började jobba i början på 90-talet.

Och tänk så många underbara kollegor som passerat revy. De speciella är värda en särskild tavla. Jobb kommer och går men äkta vänskap består 🥰 “Riktigt Bra Kollegor ÄR SVÅRA ATT HITTA, Härliga att jobba med, OCH, Omöjliga att Glömma”

Riktigt bra kollegorär svåra att hitta, härliga att jobba med, och omöjliga att glömma
Det här skrev en av mina kollegor på whiteboarden när hon skulle gå i pension (tur jag hann fota), och det är så sant. Någon kan dessutom bli en vän för livet.

Men nu ska det kapitlet avslutas. Förutom de som blivit vänner för livet, som jag tänker fortsätta umgås med. På mina sista samlingar på förskolan ska påsen med alla små figurer få berätta ‘sagan om Vickevire’ (som min avdelning heter). Sedan lägger jag lärarlegitimationen på hyllan… nej, den ska arkiveras. Stoppas undan och nästan läggas locket på, för jag kommer inte att behöva den på mitt nya jobb. Ska bli så skönt att hänga av sig den stora tunga lärarkappan. Fast en lång stor erfarenhetsbank tar jag med mig. I ryggmärgen.

På det nya stället kommer jag att få lära mig nya saker. Jag kommer att få göra annat, som jag tror kommer att passa mig bättre. Det är så skönt, för ångesten släppte när det var klart att jag skulle få jobbet. Jag som trodde det varit annat som gjort min ångest, men så var det jobbet som lärare. Jag tackar Gud för det som varit, och jag tackar Gud att den här dörren öppnades och att möjligheten kom att söka tjänsten som personlig assistent. Länge sen jag kände sån frid i livet. Eftersom jag några timmar fått prova på ett liknande jobb för några år sedan så visste jag vad jag skulle leta efter. Tackolov dök det upp ett sånt jobb nu.

Men sjukt läskigt är det också, för tänk om det inte blir som jag drömt om.  Jag är inte den som älskar förändringar. Men jag hoppas på det bästa, och jag tror att det är Gud som öppnat dörren till det nya jobbet för mig.

Det kommer att bli bra!

Frid och Kärlek ❤️
Maine

Lördagspåsen

Sitter som ett Z i soffan
Sveper sig i offerkoftan

Vad säger arbetsterapeuter

Räta på ben och rygg
Du kan vara trygg

Och alla sjukgymnaster
Under skorna asfaltknaster

Vad menar läkarkåren
Som räknar de gråa håren

För att inte tala om dietister
Som trycker ut blister

Inga flera korta filmklipp
Sociala medier man vill slipp

Träning hit och träning dit
Bland allt annat skit

Vaknar och tror det är måndag