hjärtan myser i Tron på Hoppet
envist hänger Kärleken kvar
dock låter sången vila rösten
men äter det goda som står framme
luciakrona och pepparkaksdeg
strålar bort mörkret
lapar Ljuset ohämmat
bling bling säger barnet, och
tar Vägen genom fönstret
ding dong ding, klockorna ringa, för
stjärnan som säger Sanningen
glorian visar sin bästa sida, och
går till Livet med stormsteg
miraklernas tid viskar
Kom, du är välkommen!
En ljus helg i eftertanke
för dem som gått före,
våra änglar i himlen,
och dess eviga rum.
Ställer en låga vid stenen
ber om tecken på liv
nåden flammar upp
passionerat och uppfyllt
av förväntan
en ängsbukett i novembermörkret
odlar sommar inuti hjärtat,
gör tanken lätt som en fjäril,
ger tecken på liv i själen,
och hopp om sång som aldrig tystnar
bara sjung dig igenom
med kristallernas toner i luften
blir ljusare i mörkret
krispigt och kallt
ulligt och vackert
ingen klangbotten för småben
förvisso
bara kämpa på mot strävansmålen
över svarta och vita
klättrar de nakna kalla grenar
tills vårflödet kommer
uppifrån bergen
inifrån hjärtat
i grå vardag finns mirakler att söka
ur tystnad och stillhet kommer kraft
rik på händelser greppas pennan
högtiderna trängs i rummen
älgarna skyler sig med slyn
tittar ut framför stammarna
ångrar sig genast och
tar bilen istället för att frysa om köttet
fort tar fartblindheten över handen
nej, klöven
så sträcker jägaren upp sina horn
stolt
som tuppen
fast inget kuckeliku bland stammarna
nä
men folkligt sorl tränger in under huden
och vackra ting prydda med grönt
i återbrukets anda
lyfter fram sin älskvärda dräkt
som höljer nålstick och kval
och ger höstens välsignelser rättvisa
summa summarum
gott och blandat i veckans påse
när tecknen visar sig i skyn
då vet ni
att det är dags
ävenså när kroppen talar
då känner man på sig
då är det som att en vägglampa tänds i en mörk trappa:
ser du svamparna som poppar upp mellan tårna för andra gången på kort tid?
spiken som attackerar hälen?
ser du benen fyllda med mjölksyra?
ser du höften som hugger?
magen som kniper?
hjärtat som rusar?
tandvärken?
fiolsträngarna längs nacken?
crescendot i örat som ständigt pågår?
tröttheten som stirrar fokuserat på ingenting?
ögonlocket som inte orkar blinka?
hammaren som slår tinningen?
sågbladet i pannan?
madrassen som liksom krampaktigt omsluter utan att släppa taget?
när det är så
då vet ni
att det är dags
att gå ut med hunden lite oftare!
Zingo
Bot [bått] eller lott
tystnad
tagning
släpp ner robotarmarna
promenad i sakta mak
långsamt och länge
tills tröttheten ger sig av
tills tandvärken i benen domnar bort i lingonriset
vila där
ta fram goda saker
ät långsamt och vila i smakerna
(fast hungern inte finns)
fokusera bara på att äta
ingen mobil
ingen tv
ingen radio
vila där
titta långsamt ut genom fönstret
se hur Vinden leker med trädtopparna
lyssna på den Helige Gudens Son
andas in Hans närvaro
ser du det gröna rummet
sätt frö
låt det tålmodigt växa fram
sakta
kommer livet åter ur gråkall vardag
känn stenhjärtat sakta smälta ner genom tårkanalen
lägg dimmiga blicken på lugna Vattnet
följ fiskens långsamma rörelser
simma med en stund
con bocca chiusa*
vila där
hör de bubblande ljuden
och glädjen som kommer
av det livgivande syret
andas in luften
i musiken
på altanen
solen som värmer öppna sår
mäktig som en flod
svämmar över
uppfyller jorden
friheten är vår
nu är Herrens år!
(kommer robotar in i Guds himmel?)
__________________________________
*med munnen stängd