eller; vad är det; som inte klaffar; hamrar på låset; väntar; lägger ner; fruktar döden; väntar; på fotografering; önskar kafferep; ingen fasta; nej; eller hur; bara vara; ett par timmar; när tröttyrseln tär; i ett virrvarr; väntar; på fotografering; andas häftigt; hjälper det; nej; bara värre; duschar; lägger livspussel; fruktar gud; väntar; på fotografering; planerar semester; om det blir nån; ände på tiden; vandrar vidare; ut i solen
Kurerar förkylning
ört-te och näsdukar
solen skiner
vila huvudet
hämta orken
den sprang bort
med nässprayen
Och elefanten på bröstet
frågar svåra frågor
inget svar från hjärtat
bara en riksdag i näsan
som lufsar runt
hjärna med jäsande sprängdeg
i håliga yllesockorna
Någon gömmer sig
i det innersta rummet
spelar trumma på texten
och vibrato på strängen
blir sången så vacker
från snökristallerna
i aftonskymningens dans
De ber ständigt
om eldupphör
om barmhärtighet
om fred i morgonrodnad
om gränslös kärlek
om mänskligare värme
och mindre cynisk egoism
Där går stora varma hjärtat
med lapphandskar i applåden
och famnen full av gåvor
förundrad över allt
och inget
men mest över skapelsen
som sjunger sista versen
Snyter gardinen full
med barmhärtighetstoner
lämnar disken
låter kreativiteten spela fritt
med glödande kol
och Fisherman Friend
på livets väg
när 3 par hjärtan ses i lobbyn
svåra frågor om rymden och tron
nedsänkta i pulserande vatten
alltid samma djupa varma gemenskap
insidan ögonlocken är ett norrsken
ett färgsprakande blodomlopp
där springer stora plättar och sopar
framför stenen i plural
som ropar ut budskapet:
Kom!
Vackervintern spelar upp sitt register
Kalla färger på duken
Varma toner i hjärtat
Vördnadsfullt vid krubban
Knän som böjer sinnen
Vörtbrödet jäser över
Vilar i steget mellan intervallerna
Klarar hoppet stående
Viskar sina böner högljutt
Vanans makt i traditionerna
Klarar skivan med vänskapen
Vagn och häst och ottebön
Väldig är den lille
Kunglighet på himmelskt vis
Världens hörnsten är ljuslågan
Värmen sprider ut sina vingar
Kryper närmare intill
Väntar modigt på blomningstid
Tempelhyddan skriker ut sina smärtimpulser
snöfall och kyla
Kan julstämningen hjälpa?
Köttet skriker:
Det är bra nu!
Slaktet i soffan har rest sig
långsamt och med vördnad
tro, och hopp
och framför allt
Kärlek
Slå på trumma
de blev en gumma
för första gången
sjunger vi sången
Den 29e september i år (2024) fick vi vårt första barnbarn, och kan nu titulera oss farmor och farfar 😍
En treklang är huvudet, vilandes
på bomullsbolster och semestermoln
med färgsprakande regnbågstoner
uppåt och nedåt på himlastegen.
De sjunger till Herren om nåd och frid,
barmhärtighet och *hugsvalelse.
Lyser upp himlavalvet i en tid av
forcerande ondska och kompakt mörker.
Ovetandes springer glädjen omkring
i en pälskropps yviga böljanden.
Är det total verklighetsflykt,
bara livfull fantasi eller faktisk vördnad;
när lovsången tonar hög och klar
i kyrktornet så klockans metall vibrerar,
och de kåpklädda korgossarna dansar
altargången fram till Kristi kors,
andfådda till bristningsgränsen av
Andens euforiska uppfyllelse,
erfarande själen till fullo överjordiskt
rustad för ett liv på apokalyptisk mark.
Sätter sig intill Huvudklangen i detta
rika andrum med kompet i bakgrunden,
nöjda slår de ut i full blom inför Honom
som vattnar förtorkad jord.
_____________________________________________
*trygghet, förtröstan, tröst, lindring, läkedom