Jag kom att tänka på en dikt jag skrivit när jag satt och lyssnade på predikan idag. Den har ”legat i byrålådan” sedan strax före nyårsafton. Nu känner jag ännu mer att jag vill dela med mig av den. Nära, nära…det är där jag vill vara. Det är dit jag går, och ibland bara måste, för att hämta kraft, vägledning och andlig näring. Nära, nära Jesus, så att förhoppningsvis mitt ♥ fylls, växer och bär frukt. Men hur svårt ska det behöva vara? Att det ska vara så smärtsamt att våga, växa, och gå vidare.
Om vartannat
Snön föll
Landade på kind
Gjorde sig tårvägar
Värmde hjärtats dunkla
Inre samtal
Lyste ljust i mörkret
Lade av bördor
Nära nära
Den stora rösten
Gal 5:22-23
Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen.
