Hoppa till innehåll

Kategori: Dikter

I en bild

Två målade ögon
frågar en bild
utan svar
utan existens
bortom verkligheten

Två förstående ögon
fyllda av medlidande
ser ett ansikte
utan hud
utan förståelse

Två ögon
som längtar bort
bortom det som syns
bortom den bild
som visar verkligheten

Två rädda ögon
möter en bild
fylld av ironi
fylld av omänskligt handlande
utan samvete

Två ögon som ler
utan att veta varför
i ett ansikte
utan mun
utan ord

Två ögon
söker en blick
bortom verkligheten
i en bild
utan uttryck

Två smärtfyllda ögon
döljer en hemlighet
utan grund
utan existens
i en bild

Två övergivna ögon
i en överbefolkad värld
på en väninnas party
i en värld utan vett
utan sans

Två trötta ögon
söker en viloplats
de hittar ingen
med frid
utan stress

Två ögon
i en bild
bakom en vägg
som inte är en vägg
som är en spegel

(1988)

Bönevrå

Du är i din ensamma vrå
känner dig övergiven
utbuad och efterbliven
men vet att i din vrå
är ni alltid minst två
i kampen om det goda

Lämna inte din vrå
om än för en kort minut
Nej, där skall ni båda
glömma allt hån
som ur din oväns mun sluppit ut

Där skall du få fröjdas
där är frid och glädje
all besvikelse dödas
och slängs i Avgrundens släde

En liten bit av Getsemane
med tårar och ångest
frågande rop och tvivel
Är det förstånd och sinne,
på knä i livets fest ?
Är den sann min bibel ?

Dagar flyter förbi, åren går
Allt vi förstår är att ni ert säde sår
Så var din vrå trogen
då blir skörden mogen
och minns att Du
är alltid Ni
i din bönevrå

(1988)

Rop mitt i livet

Sommar är liv
träd och gröna ängar
vind som leker med löv
ha kul på sommarnattsfester
mycket sol och heta stränder
Molnen skvallrar om regn
dimma och kuling
dag som är grå
liv som är mörkt
och en tanke på död
kanske framför en buss
så att dagen dör ut
Där går sol upp
till värme och ljus
men de som bär sorg
kommer ej att veta
långt bortom molnet
lever en sång
ett rop
som ej hördes
i livets trafik
Det kvävdes i dånet
av stress
av hysteri och självupptagenhet
Mitt i sommaren
mitt i livet
tog hon sitt liv
(1988)

Klippan

Jag ville så gärna
gå som tärna
in i ditt hjärta
fyllt av smärta
Men mitt ljus
förstod du ej
ett oroligt sus
förvillade dig

Jag ville ge
så du skulle se
Gud har dig kär
och är dig när
var stund och dag
En klippa
när du känns svag
En klippa

(1988)

Törnfågel

Du kom till mig
talade vackert
Du såg min tanke
log vackert
Du hörde mitt skrik
Mellan klipporna
ett eko
evigt ljuda det
tills rymden
tar det till sig

Du välkända, du okända
tystnads kyliga ord
evigt talade
är frost
på förståelse
En vän, en känsla
Varm blick
evigt vilande
tills kall snö
gömmer den bort

Du välkända, du okända
vinterns hetta
evigt glödande
är is
på vänskapseld
I kylig natt
en källa
evigt värmande
tills regnet
släcker den ut

Du kända, du icke kända
Min själ; en ö
evigt mörk och öde
är symbolen
för prövad gemenskap
Långt borta, fjärran livet
en sång
evigt bedjande
tills törntaggen
når dess själ
(1988)

Korset

Ett kors jag ser
fastän jag icke ber
Icke av människors ätt
Ner från himlen han trätt

Betong är dess slag
när jag är svag
Guld är dess fot
som lyfter och gör bot

Balsam är dess arm
och fyller min barm
När min dag är tung
Hans Ord är honung

När mörker mitt öga skymmer
Han är ljus och lyser!

(1988)

Telefonautomatsamtal

Hej… min… ros
öm och len röst
sista kronan ligger i
NEJ!
Tidig vinter, sen höst

Pip… pip… pip
korta, intensiva och skrämmande
gör mig rädd
VILL INTE!
Allting är så främmande

Kram… och… adjö
tiden är så kort
kronan äts upp
BLI KVAR!
Plötsligt rycks rösten bort

Allt… som… vanligt
sjumilastöveln når ej
Regnet, snön och slasket
KOM HEM!
hjärtat längtar efter dej

Men… i… drömmen
lyckan är gjord
Sångsvanen flyger glatt
TRÖSTA MIG!
Verkligheten är aldrig god

(1987)

Bara du och jag

Orden du talade
gjorde mig vacker
Underbar gemenskap
bara du och jag

Du tog min hand
trygg i din
Solen sken på oss
bara du och jag

Du kysste min mun
ömt och varmt
Tiden stannade upp
bara du och jag

Jag kände din hud
så nära min
Vi svävade på moln
bara du och jag

(1987)