Hoppa till innehåll

Kategori: En tvivlares tro

Himlens fönster

Han har öppnat fönstret
det regnar in
Barmhärtighet och Nåd
Vad kan Jaget mer begära?

Tittar ut genom fönstret
solen lyser in
Uppmuntrans värme
hur förstå detta Underbara?

Jaget stänger fönstret
bruten är förtrollningen
den stora och Ofattbara
När kommer det öppnas igen?

Magneten ligger vid fönstret
drar mig till sig
med Sanning och Konsekvens
Vågar Jaget öppna fönstret?

Jaget speglas i Dunkla fönstret
Mitt själviska Jag
drömmer om Uppmuntrans Sol
Varför ska Jaget jämföras?

Längtar efter Öppet Fönster
Jagets kvidande kropp
suktande själ
När kommer Befriaren?

Vill ut genom fönstret
på den Gröna Ängen
med Livets Bäck porlande
Vem ger Jaget vingar?

Jaget öppnar fönstret
Sol som lyser
Regn som faller
Kan man motstå Härligheten?

Detta Jagets Fönster
mot Evigheten
att spegla sig i
Är det Själens Tillblivelse?

Låter fönstret stå öppet
svävar med Vinden
ljusblå himmel
Vart är Jaget på väg?

Vinden och Solen
Regnet som faller
får Jaget att växa
Doftar det inte Himmel nu?

Fönstret står öppet
Vindens läkande Kraft
blir till Glädjens Sol
Kan Någonsin motstå Detta Fantastiska?
(2008)

Där själen är fri och hjärtat fyllt av fröjd

Neonljus lyser upp min stig
Jag ser din läppar formas ”Följ mig”
Vänder mig om och ser Din trädgårds grind
kommer jag åter att få beröras av Din vind ?

Rikedom och ära nu mitt öga ser
Lämna mig Du som i fjärran ber:

Vill du än en gång få dansa i Min trädgård
Där själen är fri och hjärtat fyllt av fröjd
I Min trädgård du kände att jag om dig har vård
Vill du än en gång få leva där all oro är röjd?

Vägen jag går är bred och fin
Fylld med röda rosor och sött vin
Jag har nu allt min kropp begärt
Var detta allt, vad är det värt?

Mörka skuggor faller på min karriär
Längtans tårar efter Honom jag hade kär:

Låt mig än en gång få dansa i Din trädgård
Där själen är fri och hjärtat fyllt av fröjd
I Din trädgård jag känner att Du om mig har vård
Låt mig än en gång få leva där all ondska är röjd

Ja, kom till Mig, till Gud.

Balansera förtroendet

Att lita på
att lita till
gudar, personer eller saker
det är frågan
All tillit ger trygghet
trygghet går ej att mäta
ej heller vetenskapligt bevisa
En bogserande sytråd brister
ett förtroende bryts
Den tillitsfulle sin vän då mister
förtroende i misstänksamhet byts
Är det någon som vill,
vad är förtroende?
Är det någon som vågar,
vad är tillit?
Är det någon som tror,
på trygghet?

Tryggare kan ingen va
se till mig som liten är
än den som fina vänner ha
som lever som de lär
Ensam faller lätt i fällan
några öppnar fällan upp
Ensam klarar sig så sällan
några hjälper henne upp
Att lita på någon
att gå på en skör spindeltråd
att våga sväva över djupet
att vinna eller försvinna
i förtroendets balansgång.

1993

När dimman lättar

Jag hör ett rop
det är svalt och fuktigt
Ropet ekar i denna täta, mörka, och fuktiga granskog
Gympadojjorna fuktas av daggen som fallit
Försöker höra varifrån ropet kommer
men det är svårt
Det liksom studsar mellan granarna

Går mot stranden
igenom en slyhög dunge björkar
De väter min joggingoverall
får det att kännas som det regnar
Ropet hörs igen
stannar och lyssnar, men kan ej uppfatta varifrån det kommer
Det kommer överalltifrån
Det bara Är

Vem är ute och ropar på mig mitt i natten?
En sådan här kuslig och fuktig natt, när alla borde vara inne.
Varför är jag ute?
Jag känner mig tvungen att gå ut
Det är någon som vill det
Konstigt, det är samma röst överallt
Inne och ute
Eller är det bara i mitt huvud?

Stranden känner jag väl
Här har jag letat stenar och badat
lekt och fiskat sen jag var liten
Nu är annorlunda
rädsla
sjön är stilla
en tät dimma alldeles ovanför
kan inte se andra stranden
Som att titta i mjölk

– Hallå? ropar jag skälvande ut i dimman
så tjock att mitt rop stannar och kvävs direkt
Står och tittar in i dimman
funderar på att gå tillbaka till huset
fryser av vätan
Plötsligt lättar dimman till en stående oval
ser i den en människa
han kommer gående emot mig
gående på sjön

Jag skakar på huvudet
slår mig på kinden
det hjälper inte
Är redan vaken
det är sant det som jag ser
Ryser
– Hallå, vem är du?
Han svarar inte, och jag darrar
Rädsla

Vänder mig om
tar sats för att springa därifrån
– VAR INTE RÄDD!!! ropar han med kraft
jag faller ihop i den fuktiga sanden
-gud, viskar jag ohörbart.
-Ja, men spring inte ifrån mig
Va? hur kunde han höra det jag sa? Han är ju minst 100m ut på sjön
Han kan väl inte va nån Gud?
Han syns ju!
-Jo, jag är Herren din Gud, och jag vill tala om för dig
att jag är med dig även nu
när det är mörkt och kallt omkring dig
när du är trött på livet

Reser mig
borstar av mig sanden
tittar upp, ut över sjön
allt är som mjölk igen
dimman ligger tät
lika tät som när jag kom
skillnaden är
att rädslan är borta
och jag förnimmer en ström
av frid

1992

I en bild

Två målade ögon
frågar en bild
utan svar
utan existens
bortom verkligheten

Två förstående ögon
fyllda av medlidande
ser ett ansikte
utan hud
utan förståelse

Två ögon
som längtar bort
bortom det som syns
bortom den bild
som visar verkligheten

Två rädda ögon
möter en bild
fylld av ironi
fylld av omänskligt handlande
utan samvete

Två ögon som ler
utan att veta varför
i ett ansikte
utan mun
utan ord

Två ögon
söker en blick
bortom verkligheten
i en bild
utan uttryck

Två smärtfyllda ögon
döljer en hemlighet
utan grund
utan existens
i en bild

Två övergivna ögon
i en överbefolkad värld
på en väninnas party
i en värld utan vett
utan sans

Två trötta ögon
söker en viloplats
de hittar ingen
med frid
utan stress

Två ögon
i en bild
bakom en vägg
som inte är en vägg
som är en spegel

(1988)

Rop mitt i livet

Sommar är liv
träd och gröna ängar
vind som leker med löv
ha kul på sommarnattsfester
mycket sol och heta stränder
Molnen skvallrar om regn
dimma och kuling
dag som är grå
liv som är mörkt
och en tanke på död
kanske framför en buss
så att dagen dör ut
Där går sol upp
till värme och ljus
men de som bär sorg
kommer ej att veta
långt bortom molnet
lever en sång
ett rop
som ej hördes
i livets trafik
Det kvävdes i dånet
av stress
av hysteri och självupptagenhet
Mitt i sommaren
mitt i livet
tog hon sitt liv
(1988)

Tvivla inte, Tomas!

Tvivla inte, Tomas
tro på Mig
se märkena i Mina händer
varför tvivlar du?
Tveka inte, Tomas
tro på Mig
se såret i min sida
varför tvekar du?

Saliga de som tror
fastän de ej ser
Saliga de renhjärtade
de ska se Gud

Räck hit ditt finger
tro på Mig
Här är Mina händer
Genom Mina sår är du ren
Räck ut din hand
tro på Mig
stick den i Min sida
Genom Mitt blod är du ren

Saliga de som tror
fastän de ej ser
Saliga de renhjärtade
de ska se Gud
(1987)

Joh 20:
24 Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen,* hade inte varit med dem när Jesus kom. 25 De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren.” Men han svarade dem: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.” 26 Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” 27 Sedan sade han till Thomas: ”Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!” 28 Thomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” 29 Jesus sade till honom: ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”30 Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. 31 Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.
Matt 5: Saligprisningarna.1 När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 2 Då började han tala och undervisa dem:
3 Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
4 Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade.
5 Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.
6 Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.
7 Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet.
8 Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud.
9 Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.
10 Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.
11 Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. 12 Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.