Hoppa till innehåll

Den som hoar

ljuset blev mörkt i månens sken
alla skuggor dunkla
den som hoar i natten ger kårar
lämnar golvet
svävar fritt en stund
landar sen hårt på vattenytan
fjädrar flyger
älgar smyger
björnungar springer till mor
för den som hoar i natten ger kårar

Publicerat iDikterZebrans kamp i vår Herres hage

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *