Vid en svart vägg
en svag skepnad
framför är en klunga drägg
Vem som börjar vet ingen
de är brinnande
sluten är den; ringen
Någon själen sårar
ord kastas fram
blodiga snitt och kalla kårar
Dräggen skjuter denna gång
blir som studsbollar
ingen fattar din sång
Vassa, kalla, blanka samurajsvärd
samurajerna är bumeranger
kvar sitter en sårad värld
1990
Bli först att kommentera