I slutet av dagen

blir sittande
och vet inte
ska kraften komma inifrån
men inte
känner bara hettan komma
det pulserar i raden av de vita
hjärtat klappar på porten
till svalans hav

ingen har simmat över
bara ro bland stammarna
och inget hörs
bara borde-tankarna i sitt ihärdiga tjutande
så försöker de komma undan verkligheten
med höga enerverande toner
långt upp i norr

lurviga karamellen lyser upp
busar
springer
full av energi
bredvid den fastgrodda fåtöljen
trötthetens och orkeslöshetens
tafatta simtag i dyn