Snart fullmåne

…är det inte typiskt dagarna före fullmåne att det ska tjorva med allt möjligt?

Men släpp egoism, självhävdelse, och svälj förtret och självfördömelse. För jag mår faktiskt bättre även om det idag är en 7.5 på ont-skalan. Och jag ska inte alltid beklaga mig. Fast det är det jag oftast gör. Inser jag. Men undra om det är förståeligt att jag blir deppig…eftersom min kropp verkar tappa det jag kämpat för att bygga upp.

Är jag bitter? Jag vill inte vara det. Jag hoppas kunna hänga av mig sånt också. På mästaren. Jag vill vara till välsignelse, göra gott, älska. Fast det blev fel idag.