med små ränder av ljus kommer våren åter lyser upp min köksvrå med gula varma toner längtan bubblar upp till taknockens hårfäste ingenting kan hindra årstidsväxlingarna
pandemier eller akademier anemier eller blasfemier allt är underställt naturens kraft och ni vet ju vem det är eller hur
en anledning att vårda vår värld med hållbarhet och miljöstationer för gröna värden i världen naturen och djuren som vi människor är satta att förvalta gott eller ont
det du kallar slump det kallar jag gud det du kallar big bang det kallar jag skapelsen det du kallar evolution det kallar jag guds ständiga närvaro i naturen i oss och djuren i fjol i går i dag i morgon i evighet
Sitter fast i hålet jag grävt fram trodde det skulle ge sig med tiden men ljuset tränger längre in knuffar ut mörkret men ordens makt är delad med två som lägger förlåt som en salva plötsligt smälter mörkret ner
mellan oss finns bara ljus
vi fortsätter med livet jobbar och stretar i världen lämnar avtryck i historien väntar på Messias nuet glömmer bort framtiden väljer och vrakar bland alla förvillande ljusen på näthinnan
mellan oss finns bara ljus
snälla, sänd Någon till alla himlens och jordens skapare mänskans bön till allsmäktigheten åldrad men klar hyllar Människosonens ankomst med kyndel till fyllest för hjärtat den har glädjen kan dö i frid
mellan oss finns bara ljus
håller det lilla barnet i famnen uppenbarelsens levande ljus bärs av enkla snickaren upp till templet byggt på den heliga Klippan inristad i hjärtats saliga djup kraftens och kärlekens urmoder
mellan oss finns bara ljus
kämpande själar i kompakta mörkret längtande hjärtan på rad sjunger om livet i ljuset går med Gud med kraften i helgelsens spår gräver i djupare arkiven ett ord att kunna stå på
mellan oss finns bara ljus
Vem hör alla ropen och skriken vem lyssnar till suckarnas dal jo Han som säger gå i frid och lyfter mig upp ur hålet omsluter mina svagare sidor och håller mina trötta händer
mellan oss finns bara ljus
jag har väntat färdigt i min håla i Honom finns inget mörker ljuset är redan här som en gåva Han som blev buren, Han bär oss med allt tvivel och tron hand i hand genom trons och nattvardens mysterium
mellan oss finns bara ljus kyndel till fyllest och förutan tvivlarens tro vore jag inte
❤️❤️❤️
EPISTEL
Första Johannesbrevet kapitel 1, vers 5-7: Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd. (Bibeln, nya testamentet)
Lukas evangelium kapitel 7 vers 18-22: Johannes döparen fick höra allt detta av sina lärjungar. Han kallade till sig två av dem och skickade dem till Herren för att fråga: ”Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?” När männen kom till Jesus sa de: ”Johannes döparen har skickat oss till dig för att fråga: ’Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?’ ” Jesus höll just då på att bota människor från sjukdomar och lidanden och från onda andar. Han gav också flera blinda synen tillbaka. Jesus svarade dem: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har sett och hört: blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår, och de fattiga får höra ett glatt budskap. (Bibeln, nya testamentet)
dväljes ej mol allena änskönt ensam månde bliva kvällsaria i vördnad inför fadern i det fördolda
Vilken glädje! Jag är inte ensam i min ensamhet. Gud bor i mig med sin Ande och därigenom kan jag få prata med Jesus. För de tre är ju som en och samma väsen, fast olika ändå. Fråga mig inte hur för jag är ingen teolog. Jag tycker iallafall att jag upplever de tre varelserna på olika sätt.
Gud är en storslagen skapare i alla former av kreativitet.
Jesus är en vän att umgås med och av en vän blir jag varm och glad.
Helig Ande ger mig extra energi, är den som blåser på det onda och den som gör mig kär i Gud.
Om jag kunde skulle jag vilja höra Guds röst. Ibland har jag inbillat mig att jag gjort det. Inte som en vanlig röst utan som en som finns i tanken. Jag har tänkt många gånger att Gud behöver nog överrösta det ljudet jag har i huvudet. Det sammelsurium av cikador och syrsor som aldrig har vett att sluta nån gång, men alltmer har jag börjat förstå att Gud hellre talar till mitt hjärta än till mina öron. Smart drag, för mina öron är hela tiden upptagna av annat. Är det inte jobb så är det denna kör av tjutande insekter.
Så nu ska jag träna på att lyssna in hjärtat. Kanske har Den Högste några nya hemligheter att viska till mig. Framför allt hoppas och tror jag att Han kommer att ge tröst, hopp, och frid mitt i stormen, för jag har hört att minsta lilla gnutta tro kan försätta berg.
Idag är det Bibelns Dag. Då tänker jag dela med mig av ett par bibelord som burit mig genom åren: förutom Psaltaren 23 så har jag ett gäng favoritställen i Bibeln. Jag ska visa er tre av dem. Bilderna till bibelorden har jag hämtat i Bibel-appen jag använder. Du kan hämta den appen från YouVersion.com (klicka här för att öppna länk)
Ett stort löfte som jag fortfarande lutar mig mot. Fastnade för det för 22 år sen cirka.Att be om beskydd för tankar och hjärta har fungerat för mig. Bönesvar alltså.I en annan bibelöversättning står det att: ”Han bor ’i’ dig”. Det är underbart att veta. Att Han som är ’i’ mig är större än allt annat som jag möter.
Går inte komma ifrån att november är årets mörkaste månad. Nu tycker jag det är dags att börja ta fram adventsljusen. Ute och inne. En ljusslinga på bron och Världens Ljus (som Jesus kallar sig) i hjärtat. Så skönt att ha den tron. Minsta lilla ljus bryter mörkret. Behövs alltså ingen stark tro, utan bara som ett litet senapskorn 🥰
”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” //Johannesevangeliet 1:5 SFB15 https://bible.com/bible/1223/jhn.1.5.SFB15
”Jesus talade till dem igen och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”” //Johannesevangeliet 8:12 SFB15 https://bible.com/bible/1223/jhn.8.12.SFB15
”Det är som ett senapskorn . När man sår det är det minst av alla frön på jorden. Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än alla andra köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.” Markusevangeliet 4:31-32 SFB15 https://bible.com/bible/1223/mrk.4.31-32.SFB15
Den här helgen är något speciellt.
En milstolpe i livet, tror jag, en värk-peak med domningar i ansikte och händer. Kraftig migrän och nålstick i hela kroppen. Snön vräker ner och lågtrycket ligger tungt över Storuman.
Barnen är borta på sportlovsaktiviteter. Tomt och tyst. Undra om de har det bra. Vi sms:ar. Åsså hinner jag göra ett lååångt blogg-inlägg.
Vi fick hem nya sängarna från MIO i fredags. Sköna sängar. Vi hissar huvudet upp – och ner! Så hissar vi fötterna lite grann! Blev så snyggt i sovrummet och det luktar möbelvaruhus här. Känns det som. Förra natten vaknade jag klockan fyra med kraftig migrän och värsta värken. Det luktade så starkt i sovrummet så jag drog upp fläkten ordentligt.
”Den får stå på”, sa jag.
”Bra”, sa mannen.
Hela natten och nästan hela Vasaloppet i sängen! Som jag har längtat efter nya sängar. Så det känns knappt att jag har migrän idag också.
För några veckor sedan fångade jag med min högra arm ett litet barn som hoppade från ett litet dockvrå-bord.
”Nämen kom ner därifrån”, sa jag, och barnet formligen flög ut. Jag blev ju tvungen att rädda barnet, annars hade det blivit störtdykning. Tur jag tränat, men det har känts av i skidåkningen senaste gångerna. Får ta och göra de där gummibandsövningarna jag fått för instabil axel. Det borde fixa den smärtan.
Förutom att huvudvärken kommer mer och mer tillbaka sen jag började vara på jobbet igen har min kropp känts bättre i flera månader. Sen senaste mötet med fysioterapeuten i november har det bara blivit bättre och bättre även om vissa dagar värker mer. Jag klarar ju stavgång och skidåkning som aldrig förr, och som min nacke och mina axlar förut blivit så slut av.
Jag är fortfarande lite chockad över att jag inte hann med i svängen när doktorn ändrade status på mitt sjukintyg. För när jag förra veckan tänkte ”Jag ska då läsa igenom vad han skrivit den här gången” så blev jag sittande. Förundrad. Glad och lättad över att inte behöva undra mer.
Samtidigt lite ledsen över att det faktiskt inte finns nåt annat att göra åt min sjukdomsbild än det jag redan hållit på med sen förra seklet (det vill säga före jag opererade ryggen 1998). Stabilitetsträning/vila/värktabletter. I en oändlig balansgång. Jag är ju balett-dansösen på linan!
Det är så skönt att dansa lite ibland. Jätteskönt. Den bilden är så precis. När jag kom på att dansa – det var en befrielse!
När tänkte jag första gången att den här smärtan kommer jag att få leva med livet ut? Många år sedan. Då började jag söka på nätet och forska själv för att se om jag kunde hitta något som stämde. Mycket liknande mig men det var svårt. Jag frågade doktorerna jag träffade – inget svar. Med tiden fick jag fler och tydligare symtom på att något var fel.
För jag upplevde ju att jag fastän jag tränade och såg till att vila, och blev starkare på ett sätt, så förlorade jag vissa andra färdigheter. Upplevde sorger fastän ingen hade dött. Eftersom saker jag tyckt varit roliga togs ifrån mig. Då kändes det som att vården inte förstod.
Hösten 2013 råkade jag se ett TV-program med Arga Doktorn. Läs mer om det HÄR. Det blev en morot för mig att söka läkare på riktigt för att få svar på mina frågor. Sjukgymnaster i alla ära men nu måste jag gå direkt till doktorn. Jag förberedde mig noga inför läkarbesöket.
Ena läkaren efter den andra såg ut som frågetecken när jag ställde samma fråga: ”Kan allt det jag känner, alla mina symtom tillsammans heta någonting annat?” Jag ville ha ett detektivarbete. Lite som doctor House. Men fick det inte. Ingen tog tag i det. Så jag gav upp och körde på som vanligt. Som man säger i kyrkan: lämnade allt i Guds händer. Jag vet att jag sa till mig själv: ”Jag kör väl 100% tills jag stupar då så kanske dom fattar!”
Och så blev det. Tills magen och huvet gav upp. Tills allt svartnade.
Efter flera sjukskrivningsperioder, två mag-tarm-röntgen, ett tjog blod- och andra prover, en väldigt varm sommar, med mera, och några doktorer (mest bara stafettläkare här) som inte ville sjukskriva mig längre än två veckor i taget. Och att jag själv inte heller kändes kunna eller vilja vara sjukskriven längre. Jag som aldrig annars skrivit om döden. Nu hände det. Jag såg det själv. Kände det. Och förstod att nu mår jag inte bra. Jag hade ångest på riktigt.
Jag ringde Sjukan och en mycket klok sköterska bokade in mig hos samtalsterapeuten. Henne träffade jag med jämna mellanrum i 7 månader. Kanske blir det igen. Vi får se. Nästa morgon ringde jag igen och bokade tid hos ännu en doktor, för jag orkade inte jobba hela veckor längre. Var som i en dimma. Fick komma akut. Förstod han vad jag sa? Jag vet inte. Jag var desperat. Jag grät och skrek åt den unge läkaren jag aldrig träffat tidigare:
”Det förstår du väl att du måste sjukskriva mig. Det känns ju som nån slår mig med yxa på knäna och klöser mig på armar och ben samtidigt som nån sticker upp igelkottar i ansiktet på mig. Sjukskriv mig. Jag orkar ju inte jobba.” Det här var dan före Lucia 2014.
Okej, sa han, jag skriver över julhelgerna då, blir det bra?
Tack, sa jag och tvingade honom att skriva ut en medicin jag fått tips av från sjukgymnasten för flera år sen.
Var det nåt mer du ville? frågade han lite spänt och torrt.
Men det var det inte. Så jag tackade och gick till apoteket.
Sen gick allt på räls. Nu blev jag tagen på allvar. Team-arbete av sjukvården. Läkaren jag träffade i mitten på januari för lite drygt ett år sen, en gråhårig man i övre medelåldern, tar min hand och jag hinner knappt fråga den fråga jag ställt till alla läkare, så säger han att han läst min journal och vill utreda om jag har Ehlers-Danlos Syndrom — EDS.
Då förstod jag att Gud hört min bön. Jag kände mig trygg.
Blev påmind om en fin sång igår. Som Rickard Molander och Anders Brengesjö skrivit. Jag har nynnat på den för inte så länge sen. Några veckor sen bara.
Än i dag, finns Du här,
lever Du djupt inom mig.
Jag vet, att jag,
får tillhöra Dig.
Än i dag, finns Du här,
Din kärlek känner ingen gräns.
Jag vet, att jag,
får dela den med Dig, Jesus
Han skall vara med mig,
när havet stormar.
Han skall vara med mig,
vart än jag går.
Och i livets svårigheter,
tar Han ömt min hand.
Min Jesus, Han både vill och kan.
Den passar med det här Bibelordet ikväll:
”Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.” Här följer länken till Bibeln.se Rom 8:35-39
Idag känns helt okej! Vaknade skönt vid 8.30. En trea på ont-skalan. Så jag har sovit länge, eftersom jag somnade i M:s säng vid elva. Visserligen vaknade jag till vid ett av att någon med hemligt nummer ringde på min mobil. Men jag gick bara ner till min egen säng då. Pratade med C som fortfarande var vaken och somnade sen igen. Skönt.
I en av veckans DAGEN-tidningar fanns att läsa ett uppslag av en författare (Gabriella Mellergårdh) som skrivit i böckerna ”Pilgrimsträdgård” och ”Pilgrimsträdgård flyttar in” om pilgrimmens sju ledord och jämfört det med uteträdgård och innemiljö.
FRIHET
Himmel och Hav! Vad är frihet för mig? Att möblera om? Måla? Sjunga? Vara kreativ? Promenera?
BEKYMMERSLÖSHET
Ute: Hängmattan. Inne: hänga av sig oron som man hänger av sig jackan i hallen.
DELANDE
Tid för varandra. Vi behöver varann för att må bra. Här odlar, skördar och äter vi tillsammans.
ENKELHET
Ägande skapar stress. Ju fler prylar desto mer bekymmer. Det allra bästa är gratis. Ute: Perenner. Inne: Badrummet; avklätt o enkelt. Där blir vi (kanske) vän med oss själva.
TYSTNAD
massiv ljudmassa skapar stress. Ute: Gröna rum. Inne: avskildhet, ex läshörna med en filt och ett ljus.
LÅNGSAMHET
Allt snabbt prisas idag: bredbandet, telefonkön, träning, bantning, fynd på nätet etc Men varför har vi egentligen bråttom? Ute: behöver egentligen inte vara större än kryddodlingen i köksfönstret. Även det påminner oss om att allting har sin tid. Inne: Sovrummet; TV, facebook och mejl kan vi väl kolla på någon annanstans i huset och inte i sovrummet.
ANDLIGHET
Sammanfattar allt vad pilgrimsliv och pilgrimsträdgård handlar om. Ute: blommar rött och vitt; symbol för liv, kärlek och renhet. Inne: Tvättstugan; platsen där smutsigt blir rent, illaluktande blir väldoftande.
Är det inte det jag hållit på med alltjämt hittills? Att hitta balans i livet och motvikt till vardagens tyngande ok. Och skapa gröna oaser för själen.
Och…
Vad var det jag sa i december? Jo: ”Jag är inte deprimerad. Jag har bara ont överallt.” Men depression är så mycket mer än fällda tårar. Det är också hur jag ser på mig själv. Hur såg jag på mig när jag hade som ondast? Jo, som misslyckad och oduglig till flera uppgifter, eftersom smärtan på grund av min överrörlighet begränsar mig, i nuet och i drömmen om vad jag skulle velat bli.
Jag har följt mediaströmmen och andra landstingsexperters råd och kämpat med att bli stabil i både kropp och sinne med hjälp av kroppslig och mental träning och specialdiet för att känna mig frisk och stark, och för att få upp ögonen för vem jag är och vad jag duger till. Visste jag inte det innan? Det verkar helt koko! Det måste jag väl vetat. Det är ju jag. Som det alltid varit i 45 år. Men, det är som att livet formar om mig, förfinar och förädlar min dröm nu. Eller rättare sagt: tar mig tillbaka, fastän framåt.
Jag söker Herren. Ibland flera gånger om dan och…
helt plötsligt, efter flera månader, går det upp för mig… Varför kämpa? Jag har det ju redan. Egentligen. Tryggheten, friden och kärleken. I familjen, vännerna och Kristus. Behöver jag då fler kurser i balans, återhämtning, medveten närvaro och kontemplation? Är det så viktigt vad jag äter? Och måste jag verkligen träna?
Lugnet lägrar sig
hänger upp oron på en krok
strövar fritt i det gröna
samlar ihop resterna
av forna drömmar
kliver upp på bommen
händerna rakt åt sidorna
min kropp avbildar ett kors
under mig är nådens famn
branta stup och djupa vatten
sträcker mig framåt
långsamt
steg för steg
korset bär
ger balans
inte enkelt och bekymmerslöst
men tryggt och hoppfullt
jag hör fåglarnas silverklara vårsång
som änglaröster i en mäktig kör
delad vänskap med tunn hud
tystnad, balans och frihet
i andlighetens gröna rum
