Linnéorna går i par
två och två
små rosa klockor
i romantisk tvåsamhetsdans
med böjda huvuden
som i ödmjuk bön

Linnéorna går i par
två och två
små rosa klockor
i romantisk tvåsamhetsdans
med böjda huvuden
som i ödmjuk bön

Jag kommer åter igen
Du är redan här
mitt i fågelsången
och vattnets stilla krusning
Du är här
jag är här
förundras över närheten
den omfamnande kärleken
Du förlöser mina känslor
jag kommer uppriktigt
varförtankarna har stängts av
till förmån för Ärans Konung
Jag stannar med Dig
Du blir med mig
underbara toner ljuder
och tiden står stilla

En ny saga
en ny sång
jag kan laga
dagen lång
Ge mig tid
ge mig ork
äng och lid
bli min kork
Fyll mig
min djupa själ
fyll mig
med Ditt eviga vin
håll mig
mitt blödande hjärta
håll mig
med Dina eviga armar
bär mig
mina tusen tankar
bär mig
med Dina skyddande vingar
led mig
mina trevande steg
led mig
med Ditt levande ljus
Fyll mig
min djupa själ
fyll mig
på nytt med Ditt eviga vin
Kommer med jubel och dans
låter frid och lycka formas till ord
bär fram tacksamhet och glädjesånger
framför de korslagda stammar
som mäktigt reser sig mot skyn
Kommer med vemod och klagan
låter ängslan och oro formas till ord
lägger ner bördor och ok
nedanför de korslagda stammar
som kraftfullt reser sig mot himlen
Kommer med hela mitt jag
låter allt jag är och har bli vid Dig
ger utlopp för alla känslor
i åsynen av fridsrikets kors
vars härlighets majestät reser sig uppåt

Du bjuder mig salighet
när jag kommer till stillhetens rum
dukat med tystnad och vitt linne
Du tänder ljusen på bordet
fyller upp glasen med vin
och bjuder mig att sitta ner med dig
Du möter min längtande blick
och bjuder mig det brutna brödet
helighet ur din sårmärkta hand
1 Kor 11:23-25
Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.” På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.”
Det är soluppgång vid Herrens Källa
en vacker vintermorgon
solens guld strålar över bergskammen
möter den morgonmörka själen
upplyser alla hjärtats innandömen
den kupade handen närmar sig Källan
solbeströdd och glittrande som guld
Längtan Efter Ljuvhet dricker
släcker törsten som bränt
och Källans Kraft lägger salvor

ägnar mina förmågor tid
ger min röst vingar
ämnar mina tankar frid
så sprid dina ringar
upplåt mitt hjärtas dörr
emot dina boningar
till att stråla som aldrig förr
med gudomliga gärningar
öppna upp mina gåvor
i flödet av din nåd
bringa mig andliga håvor
att dela i vänners råd