Hoppa till innehåll

Etikett: Glädje

Bröllop – Ljuvligt, delikat och magnifikt

sommar
livet doftar underbart
av kärlek

bröllopsdag
för att jag älskar dig
min egen

brudeföljet
eskorteras smyckad
med vaniljviol

kärleksgodis
strålande lyckliga lakritsmaräng
2=1

Guds välsignelse ♥

Glädjens tårar

nya tankar
om genomskinlighet
sann vänskap
sann Gud
nya känslor
om det som varit

Nyheter, nyheter
goda nyheter
glada nyheter
glädjens tårar
fast världens nyheter bränner
jag ändå
kärlek känner
ändå

Mumsigt för hjärta och mage

Röda Hjärtan
till kära vänner
till nära vänner
små kärleksfulla handlingar
för den som är kär
för den som är när
Röda hjärtan

Igår jag fick ett hjärta
som arbetats fram för hand
det spränger genom smärta
leder till kärlekens land

Idag jag en semla fick
ett vackert hantverk också
av samma mogna händers skick
spritsad grädde uppå

Nära, nära

Jag kom att tänka på en dikt jag skrivit när jag satt och lyssnade på predikan idag. Den har ”legat i byrålådan” sedan strax före nyårsafton. Nu känner jag ännu mer att jag vill dela med mig av den. Nära, nära…det är där jag vill vara. Det är dit jag går, och ibland bara måste, för att hämta kraft, vägledning och andlig näring. Nära, nära Jesus, så att förhoppningsvis mitt ♥ fylls, växer och bär frukt. Men hur svårt ska det behöva vara? Att det ska vara så smärtsamt att våga, växa, och gå vidare.

Om vartannat
Snön föll
Landade på kind
Gjorde sig tårvägar
Värmde hjärtats dunkla
Inre samtal
Lyste ljust i mörkret
Lade av bördor
Nära nära
Den stora rösten

Gal 5:22-23
Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen.

Kylskåpspoesi 8


Vän För Alltid

Ett liv till sanning
Du är lysande
En kyss och en fest
Idag vilar på engagerad tur
Skratt och gråter
Min själ jag är galen

Uppesittarkväll

Stressen lägger sig att sova
värmen från brasan
Tomten tittar ut
i pepparkakshusets fönster
Änglarna som vakar
vid krubban i stallet
Julsångerna klingar
inuti bröstkorgens rum
Syskonhäng på spåret
låter glädje och förväntan
fylla barnasinnet
Hjärtan ser på varandra
byter hemlighetsfulla blickar
denna fridfulla kväll

Nu är vi igång

låt oss Jesus hylla
magen fylla
låt oss pynta huset
tända ljuset
låt oss glada vara
som en barnaskara

låt oss längtan bejaka
pepparkakor baka
låt oss putsa och damma
nu meddetsamma
låt oss ännu en gång
höra änglasång

En fest för Kärleken

Bibeln lär
att Kärleken är en väg
Vägen framför andra vägar.
Ett sätt, på vilket man lever.
Något att sträva efter
samtidigt som den redan finns
inombords

Advent är väntan
på Herrens ankomst
den Fullkomliga Kärleken
Jesus, Guds kärlek till oss
Han, har gjort det
Jubla
Han har gjort Den
Kärleken

En Kärlekens högtid
Advent, julens ouvertyr
till den Fullkomliga Kärleken
Hylla Honom med instrument
Dansa
Jubla, alla körer
Han är Den
Kärleken

Joh 3:16
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

1 Kor 13
Vägen framför and­ra: kärle­ken
Om jag ta­lar både människors och äng­lars språk, men sak­nar kärlek, är jag ba­ra ekan­de brons, en skrällan­de cym­bal. Och om jag har pro­fe­tisk gåva och känner al­la hem­lig­he­ter­na och har he­la kun­ska­pen, och om jag har all tro så att jag kan flyt­ta berg, men sak­nar kärlek, är jag ingen­ting. Och om jag de­lar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men sak­nar kärlek, har jag ingen­ting vun­nit.

Kärle­ken är tålmo­dig och god. Kärle­ken är in­te strids­lys­ten, in­te skryt­sam och in­te upp­blåst. Den är in­te ut­ma­nan­de, in­te självisk, den bru­sar in­te upp, den vill ing­en något ont. Den fin­ner in­te glädje i orätten men gläds med san­ning­en. Allt bär den, allt tror den, allt hop­pas den, allt uthärdar den.

Kärle­ken upphör ald­rig. Den pro­fe­tis­ka gåvan, den skall förgå. Tungo­ta­let, det skall tyst­na. Kun­ska­pen, den skall förgå. Ty vår kun­skap är be­gränsad, och den pro­fe­tis­ka gåvan är be­gränsad. Men när det full­kom­li­ga kom­mer skall det be­gränsa­de förgå.

När jag var barn ta­la­de jag som ett barn, förstod som ett barn och tänk­te som ett barn. Men se­dan jag blev vux­en har jag lagt bort det barns­li­ga. Ännu ser vi en gåtfull spe­gel­bild; då skall vi se an­sik­te mot an­sik­te. Ännu är min kun­skap be­gränsad; då skall den bli fullständig som Guds kun­skap om mig.

Men nu består tro, hopp och kärlek, des­sa tre, och störst av dem är kärle­ken.