Hejsan! Glad advent!
I år ska jag prova nånting nytt på bloggen.
En liten adventskalender à la Maine.
För idag börjar nedräkningen till Jesus födelsedag. Ibland tror jag att vi glömmer bort det mitt i all mat och alla tomtar. Men… Det är i alla fall därför som jag och min familj firar jul.
Egentligen finns det inte så mycket att säga men när jag nu ändå öppnat bladet så kan jag göra följande summering av året :
Lugnt och skönt – som ett sabbatsår
Vilan blev mitt jobb
Sjukskriven på grund av …jag vet inte vad. Skulle kunna vara utbrändhet eller kvinnaimedelåldernsomintekännerigensigsjälv eller möjligen detta EDS som doktorn skrivit i sjukintygen och vill utreda.
En nysvensk från Eritrea har blivit min vän, och tiggerskan vid mataffären är ett välkänt ansikte som jag växlat några ord med.
Började jobba halvtid i mitten på november. Jag trivs på jobbet. Mina kollegor är nog de bästa som finns och det är en ynnest att ha så fina arbetskamrater. Men jobbet är tungt. Och det går jämnt ut med min energi.
Min familj betyder mycket lycka och glädje. Särskilt nu när jag får rå om min allra käraste syster och hennes familj en vecka. Så ikväll firar vi nyår tillsammans.
Jag har hittat mina Gröna Rum. Andliga och kroppsliga. Samt kreativa.
När jag skyfflar ut så skyfflar Gud in och Hans skyffel är större än min
Det här tidningsurklippet var tejpat upp i köket bredvid diskbänken hos min svägerska och hennes familj, som vi hade förmånen att få tillbringa hela julaftonen med. En knytis-jul med härlig stor familj, tomte och väldigt mycket god mat.
På det stora hela ett bra och välsignat år. Tacksamhet är ett bra ord. Det känner jag.
Det ligger mycket i det Lina Sandell skrivit i sin sång… den har hängt med detta året. Den nynnar jag på ibland:
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en moders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.
Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
”Som din dag, så skall din kraft ock vara”,
detta löfte gav han mig.
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.
Bläää!
Vitaprick-sjukan i akvariet 🙁
Idag när jag matade mina fiskar så upptäcker jag till min fasa att honan som ynglat har vita prickar både på höger och vänster sida. Läste lite på nätet. Lyste på henne med en ficklampa och insåg att om jag ska kunna rädda populationen så måste jag få tag i medicin genast. Jag ilade till Nya Hundkällaren.
Så nu har jag gjort julfint hos fiskarna och gett dem medicin.
Krya på er små fiskar!
Här är en bild på den fina fisken som överlevt både algblomning och förmodad vattenläcka. Kuhlii. Den följde med när jag köpte akvariet. Hittade en gammal bild på den. Hade tänkt ladda upp en ål-film på youtube men julstressen sätter stopp. Be att alla, små och stora överlever.
Kuhlii
Och i morgon är sista arbetsdagen före jul och sen en välbehövlig julsemester.
Det är nästan ett år sen jag köpte en ny julkrubba. Jag hade ju redan ställt upp den gamla då, så den här fick vänta tills nu. Den kom upp förra helgen. Nästan alla änglar får vara med. Någon ängel har andra platser i rummet som de skyddar året om. Två änglar är inte med på bilden eftersom de behövs på andra platser och passar bättre för andra uppgifter, som att glädja en syster och en vän året om. (Dvs de hänger framme i mitt vardagsrum alltjämt och är dessutom för stora att rymmas på den lilla hyllan.) Även den trasiga får plats i Guds rike. Men hon, eller han, behöver lite extra vård och omsorg. ♥
En favvo-finger-ramsa så här vid juletid som passar till bilden:
Här är Josef
Här är Maria
Båda är trötta
och behöver vila
De vandrar på vägen till Betlehem
Hoppas det finns något rum för dem
Knack, knack, knack
får vi komma in
Nej, nej, nej
här finns ingenting
De vandrar och frågar och väntar i kö
Hittar till slut ett stall fullt med hö
Där hos djuren i julnatten kall
Föddes Guds Son i ett enkelt stall
Jag önskar att mitt i all kommersialism och mitt i allt julestök få ha Jesusbarnets enkelhet. Men jag vill ändå inte låta bli att fira. Jag kan inte låta bli att fira jul. Den är ju underbar! Men man behöver väl ändå inte överdriva det. Fira Jesus, hylla Honom, alla vänner! Han är värd det. Han kom ju för att rädda oss. Till evigt liv. Lovsjung Honom som kom i Herrens namn och låt oss uppfyllas av Hans glädje.
Det här läste jag i morse: (I och för sig ryckt ur sammanhanget när Israels barn, Guds folk, bekänner sina och folkets synder. Men ändå. Det hör väl ihop på nåt sätt. Att bekänna och bli befriad. Dessutom är det dit jag kommit i min bibelläsning. Och att bönen börjar med en sådan mäktig lovsång. Jag tycker det stycket passar bra här också): Nehemja 9:
”Må ditt ärofulla namn bli prisat,
det är upphöjt över allt vad lovsång heter.
Du, Herre, är den ende.
Himlen har du gjort,
himlarnas himmel och hela dess härskara,
jorden och allt som lever där,
haven och allt som finns i dem.
Du är den som ger liv åt allt,
och himlens härskara tillber dig.
Du är Herren Gud,”
Och pastorn läste det här på gudstjänsten idag: Joh 3:16:
”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”
någon har satt en kniv i tinningen
vad är vinningen
någon handlade mat för nyårshelgen
det räcker väl med snö i sälgen
någon gör så kvicksilvret sjunker
kan Han ta mig ur detta pjunker
någon har gått till kneget
vem ska ta första steget
någon sitter och surfar
var är alla smurfar
någon åkte buss till stan
barrar gör nog mången gran
någon kör en tvättmaskin
vem tog bort min glada min
någon borde få dra ut
den kniv som skär min hjärna ut