rutan är fylld
musik strömmar runtomkring
ljusen brinner vilsamt
dagen har svalnat
nöjdet växer i slumrande kroppar
rytmerna vaggar tanken
upp emot högre mål
värdet av mödan
lyfter själavingar, till
sköna drömlika platser
och toner om liv och kraft
Kära Läsare!Nu har tiden kommit ikapp. Från och med nu så kommer dikterna med längre mellanrum. Nu har jag publicerat det som finns att lägga ut från föregånde år… av det som jag vill dela med mig av ♥
Skrivandet fortsätter så smått framöver. Några dikter har det blivit på 2010, och de kommer framöver…
Maskrosen kan växa vart som helst med dess obändliga kraft. Som om den vore en sol lyser den upp. Om jag var flugan skulle jag flyga från sol till sol och ta del av den kraften, men nu är det så att jag har en följeslagare i livet, Smärtan. Den är alltid där, och det är också min andra följeslagare, Helig Ande. Det är som om de utkämpar en kamp för tillvaron i min kropp. Jag hejjar på Helig Ande, och hoppas att Han vinner.
Kram Maine ♥
En grusväg i en by
och i dikeskantens sly
de stå i stora grupper
som Himlens mäktiga trupper
Prästkragar ståtliga och vita
Herrens sol lysa på dem
när på Honom de lita
himmelsk frid i sina hem
Jag är som blomman
vid dikeskantens sten
jag lutar mig mot Klippan
när stormen blåser starkt igen
1998
Sjön ligger blank
Ljum vind smeker min kind
Det luktar nymålat och tjära
Den är vit
och vacker att se
Jag sätter mig i den
Årorna doftar ny polish
Jag styr ut
Små vågor sprider sig
som ringar på vattnet
Träden på stranden
speglar sig i det grunda vattnet
En svart sten närmar sig
Flyter stilla förbi
och drunknar snart i Glömskans Sjö
Vattnet blir mörkare blått
Gemenskapen allt djupare
(1987)