Tänk vilken lycka….fast vad är lycka egentligen? Vi jagar lycka på alla sätt. Kurser, semestrar, kur-hotell, seminarier, TV-serier osv……..
…Lyckan kommer lyckan går…
Och jo, jag tycker mig ha upplevt lyckan i mitt liv. Men hur gick det till?
Jag förstår inte egentligen vad lycka är, för livet kan vara ganska så hårt. Kanske är det så att lyckan uppstår i kärleken och respekten (relationen) mellan oss människor hur smärtsamt livet än är. Där Gud lägger sitt lilla skimmer över tillvaron. Lyckan är i så fall en gåva. Det är kanske som Nils Bolander skriver:
Jag mötte lyckan häromdan och jag blev rent förskräckt
så allvarsamma ögon och en så sliten dräkt.
Man hade sagt att lyckans bild var ljuvhet utan gräns
men hon som kom på vägen var inte vacker ens.
Hon hade tärda anletsdrag och bar en börda tung
men när hon talte till mig var rösten varm och ung.
Hon talade om mänskors nöd och tjänst hos nådens Gud
men om sitt eget öde hon sade ej ett ljud.
Och då hon delade mitt bröd som bordsgäst i mitt hus
blev plötsligt själva mörkret som fyllt av vänligt ljus.
Å, nu förstår jag lyckans väg; att ge med råge full
att brinna fort och brinna ner för Kristi kärleks skull.
Tänk vilken lycka….fast vad är lycka egentligen? Vi jagar lycka på alla sätt. Kurser, semestrar, kur-hotell, seminarier, TV-serier osv……..
…Lyckan kommer lyckan går…
Men jag ÄR LYCKLIG. Gud har bevarat kärleken mellan mig och calle, vi har tre barn och jag har vänner i alla möjliga delar av sverige.
Och jo, jag tycker mig ha upplevt lyckan i mitt liv. Men hur gick det till?
Jag förstår inte egentligen vad lycka är, för livet kan vara ganska så hårt. Kanske är det så att lyckan uppstår i kärleken och respekten (relationen) mellan oss människor hur smärtsamt livet än är. Där Gud lägger sitt lilla skimmer över tillvaron. Lyckan är en gåva. Det är kanske som Nils Bolander skriver:
Jag mötte lyckan häromdan och jag blev rent förskräckt
så allvarsamma ögon och en så sliten dräkt.
Man hade sagt att lyckans bild var ljuvhet utan gräns
men hon som kom på vägen var inte vacker ens.
Hon hade tärda anletsdrag och bar en börda tung
men när hon talte till mig var rösten varm och ung.
Hon talade om mänskors nöd och tjänst hos nådens Gud
men om sitt eget öde hon sade ej ett ljud.
Och då hon delade mitt bröd som bordsgäst i mitt hus
blev plötsligt själva mörkret som fyllt av vänligt ljus.
Å, nu förstår jag lyckans väg; att ge med råge full
att brinna fort och brinna ner för Kristi kärleks skull.
