Hoppa till innehåll

Etikett: Vänskap

Vänskapslängtan

Kära Du
ge mig ro
kära du
låt mig tro
att blommorna blommar ännu

Kära Du
tryck min hand
kära du
knyt ett band
så jag känner samhörighet

Kära Du
vagga mig lite
kära du
sjung för mig lite
så jag somnar in lugnt och skönt

Kära Du
se i ögonen mina
kära du
en eld som skina
varm och klar; hoppas du ser den

Kära Du
lyssna på mig
kära du
säg vackra ord till mig
och solen stannar kvar en stund

Kära Du
låt mig leva nära
kära du
undrar om jag orkar bära
den sten som just lagts på min vagn

Kära Du
jag bygger drömmar
kära du
i mina fantasier öppnas dörrar
som endast i sagorna vara riktiga

Kära Du
kom, vandra en stund
kära du
på jordens sköna grund
led mig genom skogens mörker

Kära Du
lämna inte en vän
kära du
jag längtar; så känn
en sfär av glödande värme omsluta våra hjärtan

1993

Hyllning

Jag vill ge dig hjärtan i en korg
Det kommer ständigt nya till korgen
De är många och tar aldrig slut
De är olika stora
De har olika innehåll
Mina hjärtan till dig är röda
Ta emot dem som en gåva
Läs varje hjärta som en bok
Tro på kärleken i varje hjärteord

Jag vill ge Dig mina hjärtan i en korg

1992

Beskuren vänskap

Törnroshäcken är hög
vi ser inte
vi når inte
våra röster kommer inte
fram till varandra
Du är du
Jag är jag
Ett tag kände du mig
trodde jag kände dig
tiden har gått
tack och lov
häckar kan klippas

1992

Roliga jul

Jul, jul, roliga jul
hur kan du va så fruktansvärt kul
läxorna inga
polarna ringa
och ut i snön de mig tvinga

1990

Drunkningsolycka

dyker djupt in i dina ögon
smakar på varje del av din själ
du bjuder mig en bit av glädjen
talapparaten förstärker smaken
tittar på väggen bakom dina ögon
förlåt att jag snokar i ditt skafferi
du tvingas bjuda på hemliga sorgen
dyker än en gång in i ögonen
dessa är djupa sjöar
svämmar över
gör floder
vattnet smakar salt
simmar mot land
stiger upp
torkar mig
i solen och värmen
med siden och sammet
går tillbaka för att torka dig
du är borta

(1989)

Rosens ballade

En ros är för lite värd
doften av den räcker ej
till att visa
till att skänka
Dig, för allt du är värd
för allt du givit mig

Den djupröda färgen
är ej tillräckligt röd
för att kunna visa
för att kunna skänka
Dig, för det du har hjälpt
för de gånger du torkat tåren

Den gröna stjälken
med dess blad, har ej rätt grön färg
till att visa
till att kunna bevisa
att siffran mellan ett och fem betyder ingenting
när en själ är vackert mörkt röd

Den djupröda rosens hållning
dess uttryck och dess ljuva doft
till att visa
till att vilja skänka
något som den känner
när solen värmer i bittra stunder

Snart faller snön över rosen
ingen vet om den åter
ska visa
ska få tillåtelse att skänka
en doft av glädje
till Dig, som vattnat med tålamod

Det härligt gröna och det vackert röda
också den ljuva doften ger vika
kan inte längre visa
inte längre skänka
där saknaden tar vid
och rosen slits bort från solen och värmen

Den ej tillräckligt röda, och den ej tillfredsställande gröna
rosen lever dock kvar
och visar
och fortsätter skänka
när minnenas film spelas upp
och tanken tillåter henne att möta Dig

(1989)

Törnfågel

Du kom till mig
talade vackert
Du såg min tanke
log vackert
Du hörde mitt skrik
Mellan klipporna
ett eko
evigt ljuda det
tills rymden
tar det till sig

Du välkända, du okända
tystnads kyliga ord
evigt talade
är frost
på förståelse
En vän, en känsla
Varm blick
evigt vilande
tills kall snö
gömmer den bort

Du välkända, du okända
vinterns hetta
evigt glödande
är is
på vänskapseld
I kylig natt
en källa
evigt värmande
tills regnet
släcker den ut

Du kända, du icke kända
Min själ; en ö
evigt mörk och öde
är symbolen
för prövad gemenskap
Långt borta, fjärran livet
en sång
evigt bedjande
tills törntaggen
når dess själ
(1988)

Kärleksbåt

Sjön ligger blank
Ljum vind smeker min kind
Det luktar nymålat och tjära
Den är vit
och vacker att se
Jag sätter mig i den
Årorna doftar ny polish
Jag styr ut
Små vågor sprider sig
som ringar på vattnet
Träden på stranden
speglar sig i det grunda vattnet
En svart sten närmar sig
Flyter stilla förbi
och drunknar snart i Glömskans Sjö
Vattnet blir mörkare blått
Gemenskapen allt djupare
(1987)