Börjar se en ände på det här nu. Idag är det två veckor sen jag fick positivt svar på Covid19-testet. Efter en berg- och dalbana i Mariokart-stil har jag nu haft feber i drygt två veckor. Kroppstempen gått ner till mer normala nivåer. Lite hosta och snuva kvar och andningen verkar återgå till det normala. Jag har provat gå små promenader. Det har känts bra men kroppstempen har legat aningen hög på eftermiddagen för att kallas feberfri. Jag är inte säker om jag kommer att kunna jobba på måndag, men är jag feberfri i helgen så kommer jag att vara frisk då, nästan tre veckor senare. Vi får se.
Hoppas att det var första och enda gången jag drabbas av detta. Den här lynniga sjukdomen som ena dagen är man frisk och nästa dag ligger man däckad… i två veckor. Med det i ryggen tar man det försiktigt när vardagen drar igång igen. Då vänder jag mitt hjärta till Gud och ber om beskydd över min familj och mina vänner.
Håll avstånd och håll ut! Håll i detta och du skyddar inte bara dig själv utan också andra. För att hålla mentalt: Se till att på ett säkert sätt träffa dem du älskar mest, och ring vänner som betyder mycket för dig.
från mitt fönster i karantän
är det måsars skrän
eller tranorna vid fontän
nej, bara nyhets-rapporten
om cupen i Corona-sporten
läget kritiskt stabilt
ingen kritik
inte ens panik
bara vård-kalabalik
i kubik
utan ljuv musik
men svårt att sova
vill jag lova
Covid19 spelar oss spratt
får nytt liv varje natt
sköterskan blev patient
frun en ekvivalent
assistent
som håller Herrens hand
på väg mot ringmärkt land
följer vi varandra
en efter en vi vandra
upp till bergstoppsanda
munskydds – host host – vanda
knäpper händer här
i världens mörker, när
det kittlar i halsen
drar jag bönevalsen
i coronaberg-pausen
den valsen ger mig hopp
och styrka till min kropp
och glädjen spritter
i mig som fågelkvitter
febrans osis
flyg din kosis
Save and quit!
(spara och ge mig antikroppar!)
Exit area!
(lämna mig för evigt!)
