Efter Utöya

Blev så tomt och tyst
i min skrivbok
nån slags Norge-koma
ekot av terrorn skrällde
skakade semestern
ismannen
skräcken
terrorn
den vite ismannen
kylan
skräcken
rädslorna fick näring
orden försvann

Kärlek och godhet fördrevs
trampades ner
av den onda vargen som erövrat
en vilsen pojkesjäls föresatser
att förändra världen
blev nog inte som han tänkt sig
ljusen började brinna
gråt
blomhav
tystnad
erövrad pojkesjäl
sorg
tystnad
gråt

Blomhavet växer
rädslorna försvinner
kärleken vinner
och ljusen fortsätter brinna
liksom mina böners rökelse
för godhet
för kärlek
för drabbade offer
för stackars vilsen pojkesjäl
för hans familj
för medmänsklighet och acceptans
för mer av Guds kärlek
för Norge
oss
och världen