Sopranerna på de kala grenarna har blivit fler.
Vårljusa rytmer och toner flätas samman med vinterns kyliga visslanden,
som hellre sitter på vintergröna grenar.
Vi anar en värme bland de bruna stammarna. På morgonen lyser solen och vid middagstid faller snön.
På morgonen ljuder sången och på kvällen helpaus med fermat.
De väver sin matta i skira klanger.
Aldrig förr har kommunikationen varit klarare. Lika krispig som skaren, där tassar dansar lätt.
Kanske håller isen på sjön.
Kanske inte.
Skogens orkester vet svaret.
Den som vågar borrar ett hål, och tallarna håller tummarna.
Poesi med framtidshopp, vardagsliv och kvällstankar
Bli först att kommentera