En treklang är huvudet, vilandes
på bomullsbolster och semestermoln
med färgsprakande regnbågstoner
uppåt och nedåt på himlastegen.
De sjunger till Herren om nåd och frid,
barmhärtighet och *hugsvalelse.
Lyser upp himlavalvet i en tid av
forcerande ondska och kompakt mörker.
Ovetandes springer glädjen omkring
i en pälskropps yviga böljanden.
Är det total verklighetsflykt,
bara livfull fantasi eller faktisk vördnad;
när lovsången tonar hög och klar
i kyrktornet så klockans metall vibrerar,
och de kåpklädda korgossarna dansar
altargången fram till Kristi kors,
andfådda till bristningsgränsen av
Andens euforiska uppfyllelse,
erfarande själen till fullo överjordiskt
rustad för ett liv på apokalyptisk mark.
Sätter sig intill Huvudklangen i detta
rika andrum med kompet i bakgrunden,
nöjda slår de ut i full blom inför Honom
som vattnar förtorkad jord.
_____________________________________________
*trygghet, förtröstan, tröst, lindring, läkedom
