Hallå i bakterieskogen,
avstånden mellan oss får ’hallåandet’ att eka mellan träden, men visst har det gett resultat. Nu är hela familjen vaccinerad och vi gläds åt att få ses på riktigt. Under semestern kunde vi, vid olika tillfällen, träffa både min bror och min syster med deras familjer.
Jag mådde lite illa av första dosen covid-vaccin, och blev väldigt trött. Andra dosen märktes inte lika mycket. Då blev jag lite yr några dar. Sen efter ungefär en vecka fick jag förkylningssymptom, som höll i sig ett par veckor. Efter det var jag seg som kola och huvudvärk i flera veckor. Nu mår jag bättre tackolov.
Det är ändå med viss bävan jag ser samhället öppna upp, och hoppas innerligt att alla fortsätter med handhygien och stanna hemma vid symtom. Det är trots allt inte slut än på eländet, och det vi lärt oss nu ska vi inte avvika från.
Jo jag har testat mig en gång i sommar också, men det var negativt. Nu litar jag på att vara bland de procent som klarar sig från att få Coronan igen. Tycker det vore snällt av Gud att låta mig slippa det, för jag har nog med mitt syndrom som trycker ner mig i dyn. Går inte skynda sig över kvicksanden utan att sjunka, och att gå runt kan bli för jobbigt. Så i det mesta försöker jag hitta på genvägar för att inte gå under.
Idag är det ett år sen jag fick positivt provsvar på Covid-19, och i relation till annat så är jag nu frisk… eller försöker åtminstone vara det så mycket som möjligt.
Ta hand om varandra ❤️
Bli först att kommentera