Trolikt och Rimlikt – Sida 30

ett Rosa Band

aftonen – ett Rosa Band
horisontens Sång om läkedom
för Hennes behag

Natten regnar – glitter
sover hårt
på det Hala mörkret

Gryningens första öga
strålar av frost
till Ljusare Världar

föder Dagen bladguld
står hon böjd – Och
naken i Vinden

Oktober 16

Let prayer be your first response, not your last resort.
/Joyce Meyer

(Övers: Låt bönen vara din första reaktion, inte din sista utväg)

Behövs inget annat

Öva på att vila.
Vid tvivel – vila.
Vid ilska – vila.
Vid trötthet – vila.
Vid stress – vila.
och när du vilar – be.

Be ständigt, eller hur? Inget annat behövs. Känner jag. Det räcker. Det är nog. Livspusslet lägger sig självt. Glädje och tacksamhet snarare än misströstan. Och en grej som jag önskat i bön till Jesus kan bli så mycket mer än vad jag hoppats. Okej, ibland misströstar jag och modet är i botten iallafall. Det vet ni som läser här. Men överlag så är jag glad och lycklig fastän jag har ont.

När jag för ett och ett halvt år sen hamnade i rullarna som heltidssjukskriven så fick jag erbjudanden om olika tekniker för min vila och träning. Men tänkte att : Äsch, jag ger Jesus en extra chans. Han fick lite mer tid med mig och jag satsade på korta bibelläsningsplaner. Morgonbön och aftonbön hade jag väl förut också. Men kanske inte varje dag. Och nu gjorde jag både det och dessutom la jag till en lunchandakt i min ensamhet.

Nu kan jag inte vara utan det. Och det bästa är att jag inte behöver åbäka mig. Varken kroppsligt eller själsligt. Jag kan ”bara vara”. Varsomhelst och närsomhelst. Så kan jag bara prata med Honom. Nej inte mitt i arbetet i barngruppen på förskolan förstås, men nästan. Jag har provat att be medan jag gör något annat än pausar också. På promenaden. I skidspåret och simhallen. Det är svårare om jag drar gummiband eller lyfter hantlar för då måste jag räkna så jag inte tränar för länge. Vid hushållsarbete passar det också att be.

Det ger en sådan välsignelse och glädje över dagarna. Saker faller på plats lättare även om jag måste tampas med sjukvård och annat vardags-strul.
Jag provade att vara tacksam för det lilla och ge Gud äran. Det visade sig vara ett vinnande koncept.
Det sägs att kärlek är det enda som blir mer av ju mer man ger. Men jag lägger till att både tacksamhet och glädje och framför allt vänskap växer om jag ger det mer utrymme. Jesus är min vän.

♫ Fröjd i Herren är min starkhet. För… Han är min sång och min glädje. ♫

Så till bilden ovan skulle jag kunna tillägga… ”dansa och lovsjung”… plus detta:
När du är glad – be, dansa och lovsjung!
När du är lycklig – be, dansa och lovsjung!
När du är ledsen – be, dansa och lovsjung!

Läs gärna dessa verser i Bibeln
1 Thess 5:17
Ef 6:18

Helgbestyr

Brände ur hjärnan det sista
med ett fyspass i sågspånet
och tänkte
att för några år sen hade det inte varit möjligt

gosat med systers små barn hela helgen
igår va alla jättetrötta
Jättetrötta
gick till lekparken på campingen
Fyllde stövlarna med sjövatten

handlade på sibylla
genade över järnvägen
och träffade bror och hans flamma
middagar ihop
paltfest med kalasfika
mycket skratt

och Morgonmys

och målaren åkte till stugan
varmt för höst-tiden
Vackert
denna fantastiska underbara
lyckliga helg

Min tjocka bok

går förbi alla högar
lämnar allt ogjort
hämtar min tjocka bok

blundar för alla måsten
säger Nej och Hej Då
bär min tjocka bok

landar i soffan
försöker vila
öppnar min tjocka bok

med öppna ögon
intar jag läsandet
äter varje ord och fras

tills tårarna bränner

Vecka med myndig mening i livet

Det står mer och mer klart för mig att september har stor betydelse i mitt liv. Och särskilt de här första tio dagarna. För bara nån dag sen kom min bror med en nostalgitripp som heter duga. Den här ungdomskalendern som han hittat i barndomshemmet. Där står allt som jag tyckte var viktigt det året.

Då inser jag att den här veckan betytt mycket i mitt liv. Då fick jag mitt första piano.
Många år senare, samma vecka, kom vårt första barn. Vilken lycka det var. Han var frisk och stark och Så fin. Det är han fortfarande.
Och idag, 3:e september, för 18 år sedan då låg jag på operation i Umeå och fick titanskruvar i ryggen.

Det var tok-jobbigt men det blev så bra. Det kändes så skönt när det var gjort. Jag fick ett bättre liv med skruvarna. Och jag tackar Gud att den operationen blev så pass lyckad. Lovsången bar mig igenom den smärtan då och det har fortsatt vara en bro till hälsa och glädje. Att visa sin tacksamhet till Gud, och ära Honom, bara för att Han är den han Är, det är inte det som ligger närmast till hands när det är svåra tider, men det är det som burit mig genom alla svåraste perioder hittills i livet.
Vårt tredje barn är också född denna perioden, och hon var en rejäl överraskning. Och vi är Så glada att hon kom.
Vad mer… älgjakt har blivit en stor del av mitt liv. Min man är jägare. Och det är nu det händer.

Hejs svejs från lyckliga mej ❤

September 16

Det är med Guds kraft som med elström,
när den förbrukas tillföres ny kraft
Otto Ohlsson

I takt med att löven börjar gulna

Det började i takt med att bären började mogna. Och i takt med att löven börjar gulna har intensiteten stigit. Hösten. En oemotståndligt vacker årstid. Klar kall luft och Guds enastående färgpalett. Vem kunde tro att den också för med sig en smärta som söver. Nu har jag sådär ont igen så att musklerna vibrerar. Det liksom durrar i ben och armar. Tackolov har jag sluppit den värsta huvudvärken på senaste två månaderna. Kanske för att jag fick en ny medicin att ha som ”sommarjobb”, som läkaren kallade det. Funkar i alla fall bra tydligen.

Grannen går omkring med skottkärra och spade, men det enda jag orkat krama ur mig (efter jobbet) är att fylla ett par två liters glasslådor med hallon från egen trädgård. Och laga mig god mat, som tröst. Resten av energin rinner ut på jobbet. Min rabatt är helt övervuxen av Tusensköna. Den är nästan vacker i sin busighet.

Före denna dal av grämelse och smärta så hade vi som familj, tillsammans med släkten, ett soligt semesterfyllt sommarprojekt:

Det var härligt att se hur huset liksom växte upp. Med risk för att låta väldigt ofeministiskt och totalt antijämställt genusfixerad så var det så att jag skötte markservice medan karlarna skötte byggandet. Lunch ute vid grillen, och middag inne i fyra veckor. Det sparade disk och så fick vi maxa utevistelsen. Passade mig utmärkt eftersom mitt sjuka liv liksom tvingar mig i en fåra av omsorg och omtanke både om mig själv och andra. För hur ska en man kunna arbeta om han inte får mat i magen? Och hur ska jag kunna ha semester utan att kunna gå en promenad med stavarna eller sitta och läsa bok i solen utanför köket?
Och som jag brukar säga till mina kollegor: ”Jag har mina dagar” (när jag inte orkar så mycket och mest sitter eller ligger) även när det är semester.
Men det mest fantastiska var att Gud höll undan regnet tills taket låg på plats. Måltiderna var fyllda av skratt och diskussioner om hur nästa planka skulle upp. De värsta åskmolnen tog andra vägar och solen sken även vid kvällsdoppen. Det var helt enkelt en underbar semester.

Håll ut, min vän, vi går tillsammans,
vägen vidare är inte rak,
vår trogne Gud har alltid vandrat före och han leder oss än en gång
Håll ut min vän vi kan gå tillsammans, och om vår börda blir oss för stor
då finns vi här och hjälper varandra i Guds namn i Guds nåd

Håll ut min vän vår Gud är med oss, dag för dag bär han oss genom allt, vår förtröstan varje morgon, bär vår börda varje natt
Håll ut min vän, Håll ut min vän

och om vi vacklar när oron tar över, stormen tilltar alltmer det blåser hårt,
lyfter vi vår blick till Dig som skapat haven, som med Ditt ord stillar stormens våg
Han är vår trygghet, hjälp i nöden. Han är vårt mod i mörkrets dal och på vår vandring Han är vår herde och Han vakar över oss varje stund.

Håll ut min vän vår Gud är med oss,
dag för dag bär Han oss
genom allt vår förtröstan varje morgon,
bär vår börda varje natt
Håll ut min vän ❤
https://open.spotify.com/track/1PCEGw4Kx0OrXcYKtD57qd

Författare: Trolikt och Rimlikt