Det känns fint
att prata med en vän
och fundera lite sen
Det känns bra
att skriva en liten rad
om tankar och va glad
Det känns skönt
att be till Gud en stund
för allt i själens grund
Det känns härligt
att höja lovets ljud
med sång till Herren Gud
Det känns fantastiskt
att veta vad jag har
genom Honom alla dar
Det känns fint
att chatta med en vän
tills vi möts igen
2009
Neonljus lyser upp min stig
Jag ser din läppar formas ”Följ mig”
Vänder mig om och ser Din trädgårds grind
kommer jag åter att få beröras av Din vind ?
Rikedom och ära nu mitt öga ser
Lämna mig Du som i fjärran ber:
Vill du än en gång få dansa i Min trädgård
Där själen är fri och hjärtat fyllt av fröjd
I Min trädgård du kände att jag om dig har vård
Vill du än en gång få leva där all oro är röjd?
Vägen jag går är bred och fin
Fylld med röda rosor och sött vin
Jag har nu allt min kropp begärt
Var detta allt, vad är det värt?
Mörka skuggor faller på min karriär
Längtans tårar efter Honom jag hade kär:
Låt mig än en gång få dansa i Din trädgård
Där själen är fri och hjärtat fyllt av fröjd
I Din trädgård jag känner att Du om mig har vård
Låt mig än en gång få leva där all ondska är röjd
Ja, kom till Mig, till Gud.
En grusväg i en by
och i dikeskantens sly
de stå i stora grupper
som Himlens mäktiga trupper
Prästkragar ståtliga och vita
Herrens sol lysa på dem
när på Honom de lita
himmelsk frid i sina hem
Jag är som blomman
vid dikeskantens sten
jag lutar mig mot Klippan
när stormen blåser starkt igen
1998
Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Till Dig, älskade Jesus
Blommorna blommar
men sommaren är förbi
Öknen går jag i
Nu Ditt Regn faller
och det blommar
Äppelträden dignar
fast det inte är höst
färdas genom Ödemarken
Du ändå välsignar
och Ditt Vatten till tröst
Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Till Dig, älskade Jesus
Solen mig värmer
och det är inte vår
bruset av när vågorna slår
likt vattnet Du min hud berör
och alldeles ren Du mig gör
Vinden den för mig
upp till svindlande höjder
hjärtats väl och ögats fröjder
Du berör i Vinternatten
fyller min andning med Levande Vatten
Natten förgår
allt Du förmår
Ingen smärta mer
När bara Dig jag ser
Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Jag älskar Dig, Jesus
(1997)
Jag hör ett rop
det är svalt och fuktigt
Ropet ekar i denna täta, mörka, och fuktiga granskog
Gympadojjorna fuktas av daggen som fallit
Försöker höra varifrån ropet kommer
men det är svårt
Det liksom studsar mellan granarna
Går mot stranden
igenom en slyhög dunge björkar
De väter min joggingoverall
får det att kännas som det regnar
Ropet hörs igen
stannar och lyssnar, men kan ej uppfatta varifrån det kommer
Det kommer överalltifrån
Det bara Är
Vem är ute och ropar på mig mitt i natten?
En sådan här kuslig och fuktig natt, när alla borde vara inne.
Varför är jag ute?
Jag känner mig tvungen att gå ut
Det är någon som vill det
Konstigt, det är samma röst överallt
Inne och ute
Eller är det bara i mitt huvud?
Stranden känner jag väl
Här har jag letat stenar och badat
lekt och fiskat sen jag var liten
Nu är annorlunda
rädsla
sjön är stilla
en tät dimma alldeles ovanför
kan inte se andra stranden
Som att titta i mjölk
– Hallå? ropar jag skälvande ut i dimman
så tjock att mitt rop stannar och kvävs direkt
Står och tittar in i dimman
funderar på att gå tillbaka till huset
fryser av vätan
Plötsligt lättar dimman till en stående oval
ser i den en människa
han kommer gående emot mig
gående på sjön
Jag skakar på huvudet
slår mig på kinden
det hjälper inte
Är redan vaken
det är sant det som jag ser
Ryser
– Hallå, vem är du?
Han svarar inte, och jag darrar
Rädsla
Vänder mig om
tar sats för att springa därifrån
– VAR INTE RÄDD!!! ropar han med kraft
jag faller ihop i den fuktiga sanden
-gud, viskar jag ohörbart.
-Ja, men spring inte ifrån mig
Va? hur kunde han höra det jag sa? Han är ju minst 100m ut på sjön
Han kan väl inte va nån Gud?
Han syns ju!
-Jo, jag är Herren din Gud, och jag vill tala om för dig
att jag är med dig även nu
när det är mörkt och kallt omkring dig
när du är trött på livet
Reser mig
borstar av mig sanden
tittar upp, ut över sjön
allt är som mjölk igen
dimman ligger tät
lika tät som när jag kom
skillnaden är
att rädslan är borta
och jag förnimmer en ström
av frid
1992
Det finns en ton
går runt vår jord
vinden tar den
sommaren hör den
men skjuter den ifrån sig
Där fanns en klang
färgen var vinröd
nästan oxblod
något som offrades
för att bli vitt som snö
(1989)
Ur Bibeln:
Joh 3:16-17
Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på Honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.
Tro i smått
och tro i stort
Herren före dig har gått
och stora ting det har Han gjort
Liten människa på jord
går ut att tala Herrens ord
till det folk som inte tror
men föder barn och mjölkar kor
Pris ske Gud Han lever ju
Skänker oss den ljuva frid
Tackolov han ger den nu
den kallas omsorg för all tid
Vad gör oss så olika?
Pingstkyrka eller missionsförbund
I himlen är ju alla lika
Varför gruppera oss på jorden rund?
Kärleken är gränslös
förstås genom Golgata-historien
även om du är gatutös
gå till honom – du blir förlåten!
Alla de som tror ska dömas
och svara på frågan av Herren Gud
när jorden vi bor på ska tömmas
står vi vid porten och tio bud
I nöd och lust så vitt vi vet
Jesus aldrig svika kan
varför beskylla Honom för det
när vi själva drar oss undan
Underbar i råd, väldig också
Evig Fader, Emanuel, Adonai
Han går alltid lita på
Gud är trofast, ingen blaj
(1988)
Du är i din ensamma vrå
känner dig övergiven
utbuad och efterbliven
men vet att i din vrå
är ni alltid minst två
i kampen om det goda
Lämna inte din vrå
om än för en kort minut
Nej, där skall ni båda
glömma allt hån
som ur din oväns mun sluppit ut
Där skall du få fröjdas
där är frid och glädje
all besvikelse dödas
och slängs i Avgrundens släde
En liten bit av Getsemane
med tårar och ångest
frågande rop och tvivel
Är det förstånd och sinne,
på knä i livets fest ?
Är den sann min bibel ?
Dagar flyter förbi, åren går
Allt vi förstår är att ni ert säde sår
Så var din vrå trogen
då blir skörden mogen
och minns att Du
är alltid Ni
i din bönevrå
(1988)