En grusväg i en by
och i dikeskantens sly
de stå i stora grupper
som Himlens mäktiga trupper
Prästkragar ståtliga och vita
Herrens sol lysa på dem
när på Honom de lita
himmelsk frid i sina hem
Jag är som blomman
vid dikeskantens sten
jag lutar mig mot Klippan
när stormen blåser starkt igen
1998
Jag får leva
i Din Härlighet
bara vara Dig nära
från nu och in till Evighet
Jag får fyllas
av Din helighet
helt och hållet renas
i Andens Eld till rättfärdighet
i mig finns Du
känner det nu
inför Ditt Ansikte
Du rör mig varje gång
jag ger Dig min lovsång
Jag får dansa
med Dig om natten
behöver aldrig chansa
på vart jag finner Livets Vatten
i mig finns Du
känner det nu
inför Ditt Ansikte
Du rör mig än en gång
Jag får andas
Din nåd varje dag
dansa och leva
fastän jag är svag
Du fyller mig
med Din Eld här inom mig
Din härlighet är stor
nu Livets Källa gror
i mig finns Du …
Du rör mig varje gång
jag ger Dig min lovsång
Jesus, Du får min lovsång
1998
Ett vitt kalt rum;
ett svart bord
En skål av glas;
blandade frukter
Ett öppet fönster;
sol, vind och regn
höst 94
Sömmerskan Sara syr spikraka sömmar
på sin solgula Singer som också
sick-sackar sådana sidor som slits sönder
Sedan syr sömmerskan Sara fast
sina stora svarta stenar
som ska sitta på sarongen
1993
De är en kula
omspunnen av spindeltråd
svävande i ett vakum
tyngdlöst
utan begrepp om rum
om tid
Kulan rymmer godhet
liv
välsignelser
Kulan rymmer
längtan
förbannelser
I rödsvart skimmer
ger den sitt sken
såsom av glas
är den skör
Varje spricka blir gråt
varje läcka en känsloflod
utan ord
grå, tjock spindelväv
stoppar ljuset
kväver orden
1993
Vakum
i en plastförpackning
syrebrist
i en liten mörk låda
köra huvét i väggen
tar verkligen stopp
fälla krokben och
ramla pladask i skiten
Brickor i ett spel
styrs av andra
lampan tänds när
det passar andra
vägarna finns men
bommarna är låsta
haven finns men
båtarna har sjunkit
Drömmarna sitter som
fångar i fantasins värld
målen är bakom galler
i mörkgrå celler
metoderna har fått
handklovar och fotbojor
resultaten sjunger, inlåsta
i sina tomma gravar
Kunskapen finner inget offer
Motiven lägger ner sin stav
Slaktbilen lastar inspiraton
Utbildningens egen förintelse
arbetslöshet
1993
Kära Du
ge mig ro
kära du
låt mig tro
att blommorna blommar ännu
Kära Du
tryck min hand
kära du
knyt ett band
så jag känner samhörighet
Kära Du
vagga mig lite
kära du
sjung för mig lite
så jag somnar in lugnt och skönt
Kära Du
se i ögonen mina
kära du
en eld som skina
varm och klar; hoppas du ser den
Kära Du
lyssna på mig
kära du
säg vackra ord till mig
och solen stannar kvar en stund
Kära Du
låt mig leva nära
kära du
undrar om jag orkar bära
den sten som just lagts på min vagn
Kära Du
jag bygger drömmar
kära du
i mina fantasier öppnas dörrar
som endast i sagorna vara riktiga
Kära Du
kom, vandra en stund
kära du
på jordens sköna grund
led mig genom skogens mörker
Kära Du
lämna inte en vän
kära du
jag längtar; så känn
en sfär av glödande värme omsluta våra hjärtan
1993
Låt mig vila mina ögon
i din sammetsbruna blick
Låt mig vila min mun
i din mjuka kyss
Låt mig vila mitt huvud
mot din starka axel
Låt mig vila mina bröst
i dina kupade händer
Låt mig vila mitt sköte
i älskogens ljuva rike
Låt mig vila mitt öra
så jag hör ditt hjärta slå
Låt mig vila min kropp
i din underbara famn
1993