Hoppa till innehåll

Kategori: Maines vishet

Salighetens villervalla

sån fröjd att möta en vän längs vägen
de är vandringens ljus i mörkret
oro och sorger blir lätta att bära
kyla och regn värms bort av vänskapens vind

de ger tvivlande vandrare styrka
längre och snabbare steg
tanken stillhet
trosviss trygghet
mod och själaglädje

vårsånger börjar kvittra
spela sin lovsång till Herren, som
ser till att vägar korsas
att tider sammanfaller
att hjärtan lyssnar på varandras ogenomskådliga komplexitet
i tidlös varm förtrolighet

detta tecken på gudomlig agenda
ger lycksaligheten evigt perspektiv
livet melodiös närvaro

Påsken

ägg, kycklingar och små ljusgröna löv

påminner om nåd
nyfött liv
vår och evig himmel
solvarm sjöis

hur har ni klätt er för att inte svettas,
frågade jag träden
De böjde sig i vinden och sa:
vem kan fatta Skaparen

En annan uppesittarkväll

uppesittarkväll i trötta soffan
svidande ögon läser listan
struntar i färdigcheck
julen kommer ändå bli bra
tack Gud för Jesusbarnet
mormors scarf runt nacken
varmt och skönt i stallet
blinka lilla stjärnan
är bakom molnen
måste varit klart väder
när de vise männen sökte
födelsedagsbarn av kunglig börd
och änglasång av herdar hörd
bjud dem kakor och choklad
för frid på jord och välsignad dag

Lovsång om vinter

bara sjung dig igenom
med kristallernas toner i luften
blir ljusare i mörkret
krispigt och kallt
ulligt och vackert
ingen klangbotten för småben
förvisso
bara kämpa på mot strävansmålen
över svarta och vita
klättrar de nakna kalla grenar
tills vårflödet kommer
uppifrån bergen
inifrån hjärtat
i grå vardag finns mirakler att söka
ur tystnad och stillhet kommer kraft

När vägglampan tänds

när tecknen visar sig i skyn
då vet ni
att det är dags
ävenså när kroppen talar
då känner man på sig
då är det som att en vägglampa tänds i en mörk trappa:

ser du svamparna som poppar upp mellan tårna för andra gången på kort tid?
spiken som attackerar hälen?
ser du benen fyllda med mjölksyra?
ser du höften som hugger?
magen som kniper?
hjärtat som rusar?
tandvärken?
fiolsträngarna längs nacken?
crescendot i örat som ständigt pågår?
tröttheten som stirrar fokuserat på ingenting?
ögonlocket som inte orkar blinka?
hammaren som slår tinningen?
sågbladet i pannan?
madrassen som liksom krampaktigt omsluter utan att släppa taget?

när det är så
då vet ni
att det är dags

att gå ut med hunden lite oftare!

Zingo

Bot [bått] eller lott

tystnad

tagning

släpp ner robotarmarna
promenad i sakta mak
långsamt och länge
tills tröttheten ger sig av
tills tandvärken i benen domnar bort i lingonriset

vila där

ta fram goda saker
ät långsamt och vila i smakerna
(fast hungern inte finns)
fokusera bara på att äta
ingen mobil
ingen tv
ingen radio

vila där

titta långsamt ut genom fönstret
se hur Vinden leker med trädtopparna
lyssna på den Helige Gudens Son
andas in Hans närvaro

ser du det gröna rummet
sätt frö
låt det tålmodigt växa fram
sakta
kommer livet åter ur gråkall vardag

känn stenhjärtat sakta smälta ner genom tårkanalen
lägg dimmiga blicken på lugna Vattnet
följ fiskens långsamma rörelser
simma med en stund
con bocca chiusa*

vila där

hör de bubblande ljuden
och glädjen som kommer
av det livgivande syret
andas in luften
i musiken
på altanen
solen som värmer öppna sår

mäktig som en flod
svämmar över
uppfyller jorden
friheten är vår
nu är Herrens år!

(kommer robotar in i Guds himmel?)
__________________________________
*med munnen stängd

Trons Väg

När jag åker med dig Herre, då är jag trygg och vet vad jag ska göra.

Liggvagn till himlen
eller inte
så är Du ändå här

Även om alla andra är någon annanstans
så finns du kvar vid min sida.

Smärtsam dag
eller inte
så är Du ändå med

Hur snabbt än tankarna kränger i kurvorna så kan jag le mitt i svängen.

Höra musiken
eller inte
huvudstämman är Din

Vad är det när volymknappen på Din helanderöst inte fungerar?

Sordinen på
eller inte
ändå Den förnämste bland klangfärger

Med strängar av guld spelar Du på mitt hjärtas innersta väsen, och målar med uppståndelsens kraft Din glädje och Ditt ljus.

Så levande för mig ❤️

Slut sken-energi

Och då stirrar ögat in i den midnattsblå prydnadskudden.

Placerad vid korsets fot.

Där.

En utsträckt hand att hålla i stormen.

Fast det blir bara

inte bra.

Hur än ögat försöker,

längtar,

så går det trögt.

foten blöder

hjärtat bankar hårt på kudden

men vad hjälper det

ingenting

om inte nåden fanns

då skulle det vara ute med mig som hoppets förmedlare

Blylätt

vissa dar är lätta som fjädrar
andra är blytunga

längtar ut

till skönare ängar
till grönare

skogar

idag är den blylätta dagen
halvt med