Hoppa till innehåll

Kategori: När livet är hårt

Zebran är nog inte sjuk

men är såå trött
hur orka
ingen ser det
och ingen tackar
när ’slut i mössan’ springer
då avgår nästa tur
inget ’hur gör djur’
och ’lugna puckar idag’
bara sjung 🎶’upp och ut och gå,
fade rade ralla de ralla’🎶
genom kolasåsen och in i kaklet
och nää
bara stå på och lyft tungt
och peppa varandra
hjälpas åt med ett leende
lek och skoj
fast jag skulle bara vilja skriva ur mig all skit
det är ändå ingen som läser här
öppet och synligt
i offentlighetens ljus
så allting spricker
men jag räds

zebran tvivlar
är sårbar
ledsen
trött
så till den grad
att gråten hänger i farstun
redan på måndagen
huvudvärken pulserar
hjärtat dunkar
slår ett extra slag för att jag slog en sexa
det är inte fusk
men då går det för fort
och zebran blir yr
och glömmer att titta sig omkring
se sina kära
komma ihåg viktiga saker

stannar kvar i sängen idag
i mörkret
mörkret är skönt som ljuset
och solvärmen
när huvudet är helt kaputt
när stenen i bröstet vuxit sig öm
och
ensamheten frodas på fritiden
varför är då jag kvar i ekorrhjulet?
mitt bland grodor och fjärilar
är det för att jag också är född på nytt?

jag ber Honom
ta min kryptonit
bit för bit
visa mig var den sitter
så jag inte blir bitter
jag ber
om att sprudla
av intresse och engagemang
en spruta med idéer
så jag inte verkar

kroniskt randig 🦓
sjuk? nä!

tänker bort smärta
och möda och stress
🎶’Inga bekymmer
man är lycklig var dag’🎶
Hakuna Matata!
å hur det ringer ironiskt i öronen
vad jag har det bra
mat, kläder, jobb och kärlek
så jag klarar mig
med hjälp av en stor tekopp
min poesi
en bön
ett stearinljus
och
liten hund som lyssnar
på ett piano

Lovets offer

Min dag är mycket svår
när blir vinter till vår i mitt liv?
Dig jag ärar, prisar
lyfter min själ upp till Dig

Vid min sida går Smärta
denna dag mitt hjärta
är tungt och trängt, men jag
lyfter min själ upp till Dig

Mina tårar går till Dig
och Du mättar min hunger
med Din barmhärtighet

Du, Herre, fyller mitt hjärtas innersta
med ljuvlighet, och jag
offrar lovsången
Lovets offer till Dig, min Fader
och Du släcker min törst

I de tårar jag fällt förut
Du gjort mig fri och stark
när jag kommit inför Dig
och lyft min själ upp till Dig

Tacka Herren, min själ vill
lovsjunga Honom
för allt underbart Han gör
Natt som dag, min tillflykt,
min starkhet är Du
Helige Gud
1998

Ur Bibeln:
Hos 14:3
Så vill vi bära fram till Dig våra läppars offer
Ps 50:7-23
Nej, offra lovets offer åt Gud och infria dina löften till den Högste
Heb 13:15
Låt oss därför genom Honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar Hans namn.

Karusell

Karusell som snurrar
kliver av
gungande mark
Ett barn i en gunga sjunger
karusellen är kvar
Marken rör sig, som
båten på havet

Sjögång mitt i livet
tappar fotfästet
får tag i relingen
skriker
får fotfäste en sekund
tappar fästet
tappar relingen

Faller, faller djupt
inget vatten
faller, faller
inget vatten – ingen hjälp
karusellen stannar inte
kliver av i farten
jorden kastar mig av och an

Musik från en pianobar
gungande mark
tappar fotfästet
faller, faller
skriker
faller, faller djupt
skriker högre

Lyft mig, Någon!
Karusellen är kvar
Håll om mig, Någon!
Barnet i gungan sjunger
havet gungar mig sjösjuk
Plötsligt, Någon bär mig

Pianot har tystnat
Karusellen som snurrar
Barnet som sjunger
Båten som gungar
Jorden som kastar mig av och an
men, Någon bär mig
1992

Ps 94:17-19,22
Om HERREN inte vore min hjälp så bodde min själ snart i det tysta. När jag tänkte: ”Min fot vacklar”, då stödde mig Din nåd, o HERRE.
När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde Din tröst min själ. HERREN blir för mig en borg, min Gud, min tillflykts klippa.

Drunkningsolycka

dyker djupt in i dina ögon
smakar på varje del av din själ
du bjuder mig en bit av glädjen
talapparaten förstärker smaken
tittar på väggen bakom dina ögon
förlåt att jag snokar i ditt skafferi
du tvingas bjuda på hemliga sorgen
dyker än en gång in i ögonen
dessa är djupa sjöar
svämmar över
gör floder
vattnet smakar salt
simmar mot land
stiger upp
torkar mig
i solen och värmen
med siden och sammet
går tillbaka för att torka dig
du är borta

(1989)

I en bild

Två målade ögon
frågar en bild
utan svar
utan existens
bortom verkligheten

Två förstående ögon
fyllda av medlidande
ser ett ansikte
utan hud
utan förståelse

Två ögon
som längtar bort
bortom det som syns
bortom den bild
som visar verkligheten

Två rädda ögon
möter en bild
fylld av ironi
fylld av omänskligt handlande
utan samvete

Två ögon som ler
utan att veta varför
i ett ansikte
utan mun
utan ord

Två ögon
söker en blick
bortom verkligheten
i en bild
utan uttryck

Två smärtfyllda ögon
döljer en hemlighet
utan grund
utan existens
i en bild

Två övergivna ögon
i en överbefolkad värld
på en väninnas party
i en värld utan vett
utan sans

Två trötta ögon
söker en viloplats
de hittar ingen
med frid
utan stress

Två ögon
i en bild
bakom en vägg
som inte är en vägg
som är en spegel

(1988)

Rop mitt i livet

Sommar är liv
träd och gröna ängar
vind som leker med löv
ha kul på sommarnattsfester
mycket sol och heta stränder
Molnen skvallrar om regn
dimma och kuling
dag som är grå
liv som är mörkt
och en tanke på död
kanske framför en buss
så att dagen dör ut
Där går sol upp
till värme och ljus
men de som bär sorg
kommer ej att veta
långt bortom molnet
lever en sång
ett rop
som ej hördes
i livets trafik
Det kvävdes i dånet
av stress
av hysteri och självupptagenhet
Mitt i sommaren
mitt i livet
tog hon sitt liv
(1988)

Törnfågel

Du kom till mig
talade vackert
Du såg min tanke
log vackert
Du hörde mitt skrik
Mellan klipporna
ett eko
evigt ljuda det
tills rymden
tar det till sig

Du välkända, du okända
tystnads kyliga ord
evigt talade
är frost
på förståelse
En vän, en känsla
Varm blick
evigt vilande
tills kall snö
gömmer den bort

Du välkända, du okända
vinterns hetta
evigt glödande
är is
på vänskapseld
I kylig natt
en källa
evigt värmande
tills regnet
släcker den ut

Du kända, du icke kända
Min själ; en ö
evigt mörk och öde
är symbolen
för prövad gemenskap
Långt borta, fjärran livet
en sång
evigt bedjande
tills törntaggen
når dess själ
(1988)

Droppar av själens blod

Modet höll dem undan
Stoltheten gömde dem
Ensamheten tog fram dem
Nederlaget gjorde dem synliga
Sorgen gav dem liv
Besvikelsen sög dem ur mig
Verkligheten gjorde att de växte
Jag förblindades av dem
Kinderna vättes av dem
Kraven vägrade erkänna dem
De slog drömmarna i spillror
De gjorde livet till en plåga
Smärtan torkade bort dem
Ångesten ville locka fram dem igen
Förargelsen stoppade deras återfödelse
Kärleken gjorde dem om intet.
(1987)