Hoppa till innehåll

Karusell

Karusell som snurrar
kliver av
gungande mark
Ett barn i en gunga sjunger
karusellen är kvar
Marken rör sig, som
båten på havet

Sjögång mitt i livet
tappar fotfästet
får tag i relingen
skriker
får fotfäste en sekund
tappar fästet
tappar relingen

Faller, faller djupt
inget vatten
faller, faller
inget vatten – ingen hjälp
karusellen stannar inte
kliver av i farten
jorden kastar mig av och an

Musik från en pianobar
gungande mark
tappar fotfästet
faller, faller
skriker
faller, faller djupt
skriker högre

Lyft mig, Någon!
Karusellen är kvar
Håll om mig, Någon!
Barnet i gungan sjunger
havet gungar mig sjösjuk
Plötsligt, Någon bär mig

Pianot har tystnat
Karusellen som snurrar
Barnet som sjunger
Båten som gungar
Jorden som kastar mig av och an
men, Någon bär mig
1992

Ps 94:17-19,22
Om HERREN inte vore min hjälp så bodde min själ snart i det tysta. När jag tänkte: ”Min fot vacklar”, då stödde mig Din nåd, o HERRE.
När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde Din tröst min själ. HERREN blir för mig en borg, min Gud, min tillflykts klippa.
Publicerat iDen andliga kampenDikterNär livet är hårtVardagens rim och ramsor

2 kommentarer

  1. Ulrika Ulrika

    Har haft virus på balansnerven och även lidit av panikångest. Första delen av dikten karusell känns rätt aktuell för båda tillstånden:( Skönt att det slutade väl.

  2. Och tänk vilken tur att vi haft Er som vänner, för i min skrivbok står det efter bibelordet ”Av Ulrika B 921030”.
    ♥ Tack och 1000 kramar för all vänskapligt stöd. Vi ses!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *