Hoppa till innehåll

Kategori: Naturens under

Promenad

Blåklockorna dansar
ängsullen skakar skägg
hundarna har svansar
myran bär på ägg

Mycket har Gud skapat
som står i dikesrenen
solen som de lapat
bränt på lilla stenen

Förbi drar vindilar
kyliga eller varma
små och stora bilar
dess farter är enorma

böjer klockan ner
till gruset grått och torrt
ingenting hon ser
oj, ullen blåser bort

vänta; plötsligt stilla tyst
svansen lyfter viftar glatt
myran säger intet knyst
jobbar sliter, sen god natt

Rönnäsvila

Den ljuva fågelsången
väcker min trötta själ
morgonen ler mot dagen.

Den ljumma sommarkvällen
sjunger godnattvisor
vågorna lägger sig till ro

Den ljusa norrlandsnatten
spelar en skön symfoni
asparna klappar i händerna

Skira böner

Linnéorna går i par
två och två
små rosa klockor
i romantisk tvåsamhetsdans
med böjda huvuden
som i ödmjuk bön

Bara vara

Nära sjön
elden falnar sakta
gröna lingonlynget blommar
känner vilan komma
detta ljuvliga skogsparadis

ljusa sommarkvällen lägger ner
vågorna

dagens intensiva brus övergår i
tystnad

njuter stilla i vetskapen om
nästa dag

Ny semester

En ny saga
en ny sång
jag kan laga
dagen lång

Ge mig tid
ge mig ork
äng och lid
bli min kork

Idag är glädje

Regn ute
sol inne
molngrått ute
sol inne
kyla ute
sol inne
Vårgrönt
överallt
🙂

April blommar öppen

April
solvarvets vändning
från kyla och mörk frusen jord
till ljus och varma glädjesånger
marken ligger öppen
redo att besås

Själarna öppnar sig
som jorden i april
frön som såtts i tillitsfull vänskapsjord
förväntas gro när vårregnet kommer
spira till underbar blomning

Tron vill växa till
som knopparna i april
brista ut i jublande färger
sprida sin oemotståndliga doft
klädsamt räta upp sin smakfulla gestalt

Blomsjälarnas öppna tacksamhet
till Den som ger dem livet
trotsa kampen och överleva
stå kvar trots blåst och kyla
och säll vända sig uppåt; framåt

1 Kor 15:38
Men Gud ger det den gestalt han har bestämt, och varje frö får sin egen gestalt.
Ps 126:6
Gråtande går de
och sår sin säd.
Jublande kommer de
och bär sina kärvar.

Soluppgång vid Källan

Det är soluppgång vid Herrens Källa
en vacker vintermorgon
solens guld strålar över bergskammen
möter den morgonmörka själen
upplyser alla hjärtats innandömen

den kupade handen närmar sig Källan
solbeströdd och glittrande som guld
Längtan Efter Ljuvhet dricker
släcker törsten som bränt
och Källans Kraft lägger salvor