Hoppa till innehåll

Kategori: Naturens under

Sol, choklad & kärlek

Stormen har lagt sig
vågornas frenetiska spel har tystnat
granarna har slutat dansa
vattnet ligger som en spegel
fåglarna kvittrar och barnen leker
och vindens tjut finns inte mer

soluppgången smeker min kind
i kärlek och ljuv harmoni
sedan öppnas dagens andra lucka
med en underbar smak av choklad
någon annan får ta kaffet
och vindens tjut finns inte mer

Vi reser framåt på snövit myr
de frusna viddernas vilsamhet
i tystnaden finns bara eldens knaster *och skoterljud ;)*
vårsol och rök går hand i hand
med skrattande jublande hjärtan
och vindens tjut finns inte mer

Vackraste höstmorgon

Likt ett guldbad skimrade morgonen
dimman speglade sig i sjön
solens strålar silades genom detta klara bad
löven singlade som bladguld ner
mot den frostigt glittriga gräsmattan
emellan kalla och friska dofter

På de frostböjda trädtopparna
flockade sig fåglarna
fångade de sista ätbara fröna
hoppade runt på den vita gräsmattan
för att finna ett kryp att sluka
innan färden mot varmare länder

Nu har mörkret sänkt sig ner
men kvar vid horisonten
en eldgul strimma vilande
förundras över universums matematik
estetik av min Herres underbara hand
som ger livet högsta kvalité

1 Mos 1:1 – 1 Mos 2:3 Världens skapelse.
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.
Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen…….

Höstväderstankar

Tanken flyr
som höstens väder
färgsprakande och dyr
som skogens kläder

Vem kan bära
dessa kreationer
en konungslig ära
för alla miljoner

Mitt i en storm
är ögat så stilla
Kärleken Enorm
kan inget förvilla

Vem kan föra
genom förvirring
ett gudomligt öra
smyckat med guldring

Hjärtat ömmar
av Kärlekens höstregn
med riddarens tömmar
i Gudfaderns hägn

Vem kan ila
som Springaren vit
ingen vill vila
för alla ska dit

Lyssna på Vinden
hör denna röst
du lätt blir som hinden
av Evighets tröst

Vem kan glädja
ge fägring och liv
som Gud själv blandar
och delar sin giv

Sången i skogen
väntar på dig
ängladans på logen
så säg inte nej

Höga Visan 2:14
Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle,
låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst,
ty din röst är så ljuv och ditt ansikte så skönt.

Sommarlov

Glädjen går med vinden i leken
Solen omfamnar ängarnas blommor
Stressen svalkar sig i tacksamhetens hav
Fågelsången uppmuntrar bergets skog

Ordlös tillbedjan

Vintervit morgon
Skimrande och skön
Morgonrodnad himmel
denna eldlika båge i horisonten

Jag kan ej förneka
Bara böja mig ner
Sol som lyser
På bländvit bädd

Frostbeklädda skogen
detta hav av silver över nejderna
Jag kan ej förneka
Bara böja mig ner
I ordlös tillbedjan

Själens vördnad
inför Storheten
känner ingen gräns
Hjärtats brustenhet inför Skaparens Välde
2008

Lyckan i byn

En grusväg i en by
och i dikeskantens sly
de stå i stora grupper
som Himlens mäktiga trupper

Prästkragar ståtliga och vita
Herrens sol lysa på dem
när på Honom de lita
himmelsk frid i sina hem

Jag är som blomman
vid dikeskantens sten
jag lutar mig mot Klippan
när stormen blåser starkt igen
1998

Jes 30:15
Genom stillhet och förtröstan blir ni starka

Mitt hjärtas trädgård

Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Till Dig, älskade Jesus

Blommorna blommar
men sommaren är förbi
Öknen går jag i
Nu Ditt Regn faller
och det blommar

Äppelträden dignar
fast det inte är höst
färdas genom Ödemarken
Du ändå välsignar
och Ditt Vatten till tröst

Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Till Dig, älskade Jesus

Solen mig värmer
och det är inte vår
bruset av när vågorna slår
likt vattnet Du min hud berör
och alldeles ren Du mig gör

Vinden den för mig
upp till svindlande höjder
hjärtats väl och ögats fröjder
Du berör i Vinternatten
fyller min andning med Levande Vatten

Natten förgår
allt Du förmår
Ingen smärta mer
När bara Dig jag ser

Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Jag älskar Dig, Jesus
(1997)

Fortsätt läsaMitt hjärtas trädgård

Fågelunge

Närmare havet
blågrönt skummande hav
Ingen själ så långt ögat kan nå.
En sol så gul och stor,
som värmer stranden jag går på.
Fötterna får varm härlig sand mellan tårna.

Vinden är ljum och fläktar svalt i håret.
Vårfrisk vind i junisol
Många ljusgröna träd, nyutslagna i vårskrud.
Vajar med i den ljumma vinden. Bladen glittrar i solens sken. Här går jag ensam på den vidsträckta stranden.
Endast fåglarna ser mig. De svävar i den nattblå himlen.
Nära solen.
De talar sitt språk på fåglars vis, och jag talar mitt språk på mänskors vis.

Ibland med framgång och ibland med nederlag.<
Pinsamma sådana.
Sanden värmer under mina fotsulor.
Solen bäddar mig på sitt speciella sätt;
i en bädd av gul sol och värmande skogsgrön bomull.
Jag tror att fåglarna vill säga något, men jag kan inte tyda deras sång.

De sjunger så vackert.
De flyger runt runt i det soliga blå himlahavet till synes utan mening.
Om jag hade vingar skulle jag resa;
följa fåglarna upp i det blå havet med ljumma vindar och varma soliga dagar.

Glittrande glad. Med en vacker vårsång på stämbanden.
Sången och lyckan i själen, värmen från stranden, solen, och det blågröna havets brus.

1991