Hoppa till innehåll

Kategori: På bönernas bro

Bönevrå

Du är i din ensamma vrå
känner dig övergiven
utbuad och efterbliven
men vet att i din vrå
är ni alltid minst två
i kampen om det goda

Lämna inte din vrå
om än för en kort minut
Nej, där skall ni båda
glömma allt hån
som ur din oväns mun sluppit ut

Där skall du få fröjdas
där är frid och glädje
all besvikelse dödas
och slängs i Avgrundens släde

En liten bit av Getsemane
med tårar och ångest
frågande rop och tvivel
Är det förstånd och sinne,
på knä i livets fest ?
Är den sann min bibel ?

Dagar flyter förbi, åren går
Allt vi förstår är att ni ert säde sår
Så var din vrå trogen
då blir skörden mogen
och minns att Du
är alltid Ni
i din bönevrå

(1988)

Törnfågel

Du kom till mig
talade vackert
Du såg min tanke
log vackert
Du hörde mitt skrik
Mellan klipporna
ett eko
evigt ljuda det
tills rymden
tar det till sig

Du välkända, du okända
tystnads kyliga ord
evigt talade
är frost
på förståelse
En vän, en känsla
Varm blick
evigt vilande
tills kall snö
gömmer den bort

Du välkända, du okända
vinterns hetta
evigt glödande
är is
på vänskapseld
I kylig natt
en källa
evigt värmande
tills regnet
släcker den ut

Du kända, du icke kända
Min själ; en ö
evigt mörk och öde
är symbolen
för prövad gemenskap
Långt borta, fjärran livet
en sång
evigt bedjande
tills törntaggen
når dess själ
(1988)

Zenit

Gryning
ensam stare spelar
våren är här

Zenit
Kvinnan hämtar vatten
från Levande Källan

Skymning
Kyliga kroppar vänder hem
somnar under fallna höstlöv

Midnatt
Gråtande siluetter i horisonten
tröstlösa själar som väntar

(1987)

Andens ögon

Andens ögon
ser dina skärrade ögon
ser dina darrande läppar
ser ditt sargade hjärta
Han vill ge dig av Sin kärlek
Han vill sända någon att glädja dig

Andens ögon
såg dina skrämda ögon
såg dina vacklande läppar
såg ditt sköra hjärta
Han sände mig
Herren gladde både dig och mig
(1986)